Ett jätteöga, borttagning av fett livsfarligt och Thorpe som ville ta livet av sig. Jätteögat var ett mysterium, men visade sig vara ett svärdfisköga. Att ta bort fett med ultraljud kan skada annat i kroppen och stackars världsmästaren i simning Ian Thorpe mådde så illa att han söp och ville begå självmord.
Skandaler, elände och sådant som absolut inte skulle ha stått i tidningen förr i tiden, för bara tiotalet år sedan. Men nu är det som om det vore rötmånaden juli hela tiden. Då föddes kalvar med två huvuden och en flicka mördades säkert som amen i kyrkan.
Numera proppas vi fulla med sådant dag ut och dag in. Hur kommer pressen att se ut när papperstidningarna går i graven och de ordblinda får styra? För inte ens de som är intresserade av ord verkar bli journalister längre. Eller också är de så stressade att det går alldeles för fort. Det hela har blivit ett tekniskt yrke istället för något beskrivande med ord.
Skrönorna och annat häpnadsväckande som ska få fatt i våra känslor sprids över världen i allt snabbare takt. Det ska bildsättas och få oss att haja till som på cirkus förr i världen då vi förevisades skäggiga damen, gummimänniskan, de siamesiska tvillingarna och andra underliga varelser, som en död val, som paraderade på Söder när jag var liten.
Vi behövde lite avkoppling från det slitsamma livet där vi lunkade på, men inte behöver vi det i dag? Istället är det en stillsam eftermiddag med släkten som är mer avkopplande. Ungefär det som jag har upplevt i dag då vi träffades för att äldste sonen ska flytta och han bjöd hem oss till sig. Vi var ett tiotal i närmaste släkten och två hundar.
Vi gick i skogen i Nackareservatet och jag återsåg min barndoms sjö, Söderbysjön där vi barn badade på sommaren och åkte skidor på vintern. Ja sedan lär jag inte komma dit något mer, för nu flyttar min äldste son från området. Man behöver en anledning för dessa enkla och eviga nöjen.
Skandaler, elände och sådant som absolut inte skulle ha stått i tidningen förr i tiden, för bara tiotalet år sedan. Men nu är det som om det vore rötmånaden juli hela tiden. Då föddes kalvar med två huvuden och en flicka mördades säkert som amen i kyrkan.
Numera proppas vi fulla med sådant dag ut och dag in. Hur kommer pressen att se ut när papperstidningarna går i graven och de ordblinda får styra? För inte ens de som är intresserade av ord verkar bli journalister längre. Eller också är de så stressade att det går alldeles för fort. Det hela har blivit ett tekniskt yrke istället för något beskrivande med ord.
Skrönorna och annat häpnadsväckande som ska få fatt i våra känslor sprids över världen i allt snabbare takt. Det ska bildsättas och få oss att haja till som på cirkus förr i världen då vi förevisades skäggiga damen, gummimänniskan, de siamesiska tvillingarna och andra underliga varelser, som en död val, som paraderade på Söder när jag var liten.
Vi behövde lite avkoppling från det slitsamma livet där vi lunkade på, men inte behöver vi det i dag? Istället är det en stillsam eftermiddag med släkten som är mer avkopplande. Ungefär det som jag har upplevt i dag då vi träffades för att äldste sonen ska flytta och han bjöd hem oss till sig. Vi var ett tiotal i närmaste släkten och två hundar.
Vi gick i skogen i Nackareservatet och jag återsåg min barndoms sjö, Söderbysjön där vi barn badade på sommaren och åkte skidor på vintern. Ja sedan lär jag inte komma dit något mer, för nu flyttar min äldste son från området. Man behöver en anledning för dessa enkla och eviga nöjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar