Med häpnad läser jag en PR-artikel för Unni Drougge på Newsmill. Hon är tystad av etablissemanget. Ingen läser hennes nya bok. Och detta är ett demokratiproblem.
Hon hade tänkt att skriva tre av samma sort och nu har ett tyst drev slagit till och fått henne att tiga. Stackars författaren hon är misshandlad psykiskt åtminstone, fast hon satt i TV:4 soffa och pläderade för boken när den kom ut. Och jag såg henne som deltagare i den relationspanel TV4 hade i helgen också.
Hon tillhör själv etablissemanget, men nu har hennes kompisar satt munkavle på henne. Herregud! Självbespeglingen och egotrippandet tar visst aldrig slut hos denna kvinna, som ständigt försöker se ut som en totalt igensminkad 17-åring.
Författare blir recenserade och får bra eller mindre bra recensioner. Eller inga alls. Bokförlag och tidningar gör sina egna bedömningar, men inte i klump, inte i form av sammansvärjningar. Utan det är olika personer, som läser och bedömer.
De bestämmer sig inte i dolda hemliga rum för att nu ska de ignorera Unni Drougge. Utan det är olika personer, som läser och bedömer. Självständiga redaktörer.
Det är väl helt enkelt så att den figur Berit Hård, som Drougge har hittat på inte ligger i tiden längre. Inte efter Liza Marklunds havererade deckarstil. Förmodligen har Unni med sin affärsnäsa känt att här finns det ett hål efter denna deckarskribent, som har flytt landet. Och hon har velat bli nästa "Liza Marklund" och äntligen tjäna storkovan.
Men så lätt är det inte. Det gäller att skriva något, som läsarna vill ha också. Och är det något som känns gammalt och ute, då duger det inte ens att tillhöra etablissemanget. Det som både Drougge själv och hennes kompis försöker hoppa på nu med konspirationsteorier på Newsmill.
Tiden har helt enkelt sprungit förbi denna feminist medan hon skrev sin bok. Det är inte inne längre med tanter (Drougge är född 1956), som hoppar på gamla stötar (Guillou och Leif GW Persson). Inte att ösa ur sig sitt hat mot dessa gamla män. Dags att inse det.
PS. En variant av ovanstående är också publicerat på Newsmill. DS
Nä, känner inte minsta lust att läsa detta opus. Har läst 1,5 bok av denna författare och det får räcka. Man kan använda tiden till bättre än att läsa om töntiga omskrivningar av Sveriges medieelit.
SvaraRaderaMaria: Jo ungefär så känner jag också... men jag förstår att hon ville säkra sin pension nu på äldre dagar så hon tog till alla recept, som fanns: deckare, trilogi och påhopp på kändisar och branschen. Men det är nog inte så smart att bita den hand som föder en. Maja Lundgren lärde sig ju det. Hon är tillräckligt litterär för att begripa när det inte är litteratur längre. Kanske. Vi får väl se vart hon tar vägen.
SvaraRaderaHar du läst vad Unni skriver på sin blogg om detta. Jag fick en länk av Linda via mejl. Har inte hunnit men ska läsa när det lidet. Märkligt! Men all uppmärksamhet är ju bra - även den dåliga. Men är det inte litterärt så är det inte.
SvaraRaderaHelena: Nä jag orkar nog inte läsa detta och inte vad eventuella andra bloggar skriver heller, som befinner sig på samma sida, den feministiska. Har försökt någon gång att kommentera på Unnis blogg, men det är som att slå huvudet i väggen.
SvaraRaderaHon omger sig med ett hov av beundrare och Unni kan i deras ögon aldrig göra något fel. Inte bra med sånt. Det blir för inskränkt och rentav dumt till slut. Tyvärr. Helt klart är att den där sortens litteratur kommer inte att gå till världshistorien.
Den här kommentaren fick jag på Newsmill från skribenten, som skrev PR-artikeln: Ann Helena: tyvärr så känner jag att ditt inlägg är lika mycket en konspirationsteori som dem du anklagar andra för att sprida. Skulle mitt ifrågasättande kring vem som sätter den mediala agendan inte vara något annat än en del av Drougges kampanj för att sälja böcker? Inte mycket till vinst för min del i den dealen, i så fall... Unnis bok fick viss uppmärksamhet i medierna FÖRE bokmässan i Göteborg i slutet av september, vilket råkar sammanfalla med den tidpunkt då de två huvudpersonerna i boken själva fick ta del av handlingen. Vi kan säga att det bara är en tillfällighet att diskussionerna tystnade ungefär samtidigt, eller så kan vi välja att ställa oss frågan varför och framför allt HUR det kunde bli så. Precis som Carina Nordén så riktigt påpekar så är vi många som länge har insett hur branschen fungerar. Det gör det inte mindre viktigt att rensa skiten i avloppet när stanken blir för outhärdlig, Det bör göras varje gång det händer, annars riskerar man att rören kleggar igen helt och hållet. - Ehwa Lindström
SvaraRaderaJag svarade men fick min kommentar struken så att censur finns i branschen är helt klart, men varför är en öppen fråga.
Nu skrev jag en ny kommentar på Newsmill. Får se om den slipper igenom censuren:
SvaraRadera#7 Ja Ehwa jag försökte svara dig på din kommentar som var riktad till mig, men jag fick kommentaren struken, så att censur finns i branschen är helt klart. Oklart dock varför den finns.
Fortfarande tror jag inte att en eller två personer kan stoppa yttrandefriheten i Sverige. Vi lever inte i en diktatur, men om jag överhuvudtaget ska tro på dina stora ord om att demokratin är hotad och annat, så får du nog tala lite bättre klarspråk.
Ifall det inte är möjligt för dig att skriva här på Newsmill så mejla mig. Jag har en blogg, där jag är fri att skriva precis vad som helst och också gör det. Om du har bevis för att ett par personer har stoppat allt i Sverige som handlar om Drougge så vore det intressant att ta del av detta.
ann.helena@swipnet.se är adressen
Newsmill tycks ha ett väldigt märkligt sätt att moderera på. Många artiklar saknar över hälften av kommentarerna. Jag tycker att det är helt osannolikt att så många är olämpliga. Kan det vara så att moderatorn helt enkelt tar bort alla kommentarer som blir anmälda utan att ens läsa igenom dem?
SvaraRaderaPatrik: Nä så tror jag inte att det funkar... men om en skribent anmäler en kommentar så tror jag att den sitter löst. PM Nilsson har själv sagt till mig att jag får förstås anmäla så många jag vill. Det finns hemska kommentarer på mina tidigare alster.
SvaraRaderaMen det sitter nån ryggradsfunktion där och i min första kommentar så nämnde jag namnen Jan Guillou, Leif GW Persson och Maja Lundgren. Då blir det väldigt känsligt. Tror jag. Man får ju aldrig veta hur dom resonerar.
Dock är dom rädda för att det ska bli bråk. Naturligtvis. Absolut för rädda tycker jag.
Jaha, så boken är en känga mot gammelmedierna och patriarkatet. Gäsp, det var ju Maja Lundgrens idé redan 2007. Enda anledningen att den boken gavs ut sägs vara att man trodde att det kunde ligga någon sanning i stolligheterna att hon var ett offer för könsmaktsordningen. Känns inte så nytt och fräscht faktiskt.
SvaraRaderaMaria: Och så trodde förlaget att hon kunde vara nån sorts ny August Strindberg, påstod dom åtminstone. Alltså en fortsättning på kampen mellan män och kvinnor, men feminismen gjorde en peak då inför valet 2006 då också Författarförbundets ordförande gick ut med att han skulle rösta på Fi. Sedan störtdök denna galenskap. Men det har vissa inte upptäckt.
SvaraRaderaAugust Strindberg, hahahaha! Ja visserligen är Maja en relativt god stilist men att jämföra henne med Strindberg är ju att ta i. Ett utslag av megalomani? Unni skriver hyfsat men inte är det Nobelprisklass och mycket riktigt ingen litteratur som kommer att gå till världshistorien.
SvaraRaderaMaria: Ja inte vet jag, men Maja själv har sagt att både hon och Strindberg "är kristna socialister" när hon fick frågan hur de var lika. Märkligt det också. Nu blev faktiskt min kommentar ovan publicerad. Fast den berättar att det finns censur på Newsmill. Så bra!
SvaraRaderaAnn Helena: Grindvakterna är olika. Även på Newsmill! Och dom måste vara lediga mellan varven. Och äta lite och ha sig. Alltså kan man testa att skicka en kommentar igen. Det är som ett tärningsspel med andra ord. Orkar man hålla på så kommer kommentaren fram till slut. Trägen vinner. Men sånt orkar inte jag hålla på med.
SvaraRaderaFick en kommentar borttagen under Leos blogg. Det är inte kul men inget jag hänger läpp för. Kan förstå honom för jag hade skrivit lite kul om att jag brukar twittra med Barack Obama. Fast han heter visst Barry Sotero. Egentligen. Skrev jag. Men som sagt var. Den togs bort bland en massa andra kommentarer. Tur att man har en egen blogg som man är redaktör för säger jag bara. Halleluja!
Helena: Håller med egen blogg smäller högst. Har tröttnat på Newsmill. Dom har tappat stilen. Men kanske skriver jag en artikel nån gång igen. Vi får se. Det enormt frustrerande att aldrig veta vem som stryker och varför. Leo är en tråkmåns. Fast han fick min första bok av mig och ett personligt brev så har han aldrig tackat. Lite hyfs kan man väl ha fast man heter Lagercrantz.
SvaraRaderaAnn Helena: Bara tanken på att någon ska läsa igenom och godkänna det hag skrivit får mig att spy. Så jävla trött på det gamla systemet. Otack är världens lön!
SvaraRaderaFörlåt! Det var inte under Leos blogg - det var under Sakines och inlägget heter Reinfeldt: Googla inte er själva som min kommetnar togs bort.
SvaraRaderaHelena: Sakine har jag inget som helst förhållande till... men hon lovar att stryka allt som hon inte gillar, åtminstone på hennes blogg har jag sett. Det kan ju sprida sig.
SvaraRaderaHelena: Fast jag gick direkt upp på topplistan på Newsmill (mest besökta), ligger på tredje plats senast jag tittade. Märkligt.
SvaraRaderaJa! Märkligt! Tänk så mycket man skrev där i början. Nu känns det så avslaget. Alla tar såna tjusiga bilder på sig själva och lägger in. Tänker på Dilsa Demirbag t ex som sist tittade som en lady ur en Rodin-tavla. Fast med mycket längre ögonfransar och mer beslöjad sängkammarblick. Det tänker jag på. Kan ge fler exempel men du kan ju titta själv. Kolla på Tolgfors oxå om du ändå är i farten.
SvaraRaderaHelena: Kanske ska man ta en riktigt ful bild till nästa artikel? Med grimaser och sånt. Det skulle nog få uppmärksamhet ;)
SvaraRaderaInte alls konstigt att du gick i topp. Du gick ju emot Ehwa och hon svarade. Det är konflikt som gäller. Ägen i bloggvärlden. Alltid konflikt. Det är bränslet i mediedramaturgin.
SvaraRadera