Nog för att det skulle behövas att göra detta, men jag undrar om det är möjligt. Denna fiktiva lag som dansk-norske författaren Aksel Sandemose skrev ned:
Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Denna lag som är inbyggd i många av de som kommenterar på nätet. Jag råkar ständigt ut för den sorten, men jag inser att de ser inte själva hur de bär sig åt. För annars skulle de ändra på sig. Men en lagstiftning? Det är moderaten Finn Bengtsson som vill lagstifta om detta.
Han menar tillsammans med tre andra riksdagsledamöter att det skulle gå att överklaga när någon tex inte får ett arbete för att han eller hon inte unnas detta. Detta är en dold form av diskriminering.
Tanken är god, men att bevisa detta är det möjligt? När inte personen kanske själv inser vad den håller på med?
Men Finn Bengtsson hävdar att en sådan här lag mot Jantelagen vore bra för oss. Han har hört författare och andra sitta i TV-soffor och säga att denna diskriminerande lag håller oss i schack.
Mot detta vill han lagstifta och genast blev han uppringd av någon, som undrade vem han trodde att han var som kunde göra så. Jantelagen i funktion.
Här är motionen.
Kommer osökt att tänka på denna krönika:
SvaraRaderahttp://fredrik.cafe.se/kronika-13/
Ibland kanske man själv tror att man är förmer än andra, och man anser att man inte får jobbet/får boken som man skrivit läst/röstas ut för att folk helt enkelt inte tycker man är tillräckligt bra. Det är väldigt vanligt att man då hänvisar till att de helt enkelt är avundsjuka och missunsamhet.
Så för att man är framåt och skrikig så ska man per automatik premieras? Det är inte alltid så lätt att bestämma vad som är Jante-lagen.
Nej det går inte att lagstifta mot osynliga mekanismer. Avundsjukan kan man inte anföra om man blir utmobbad för att man glänser för mycket på scenen/tidningssidan. Hur ska man kunna bevisa sånt? Det är sånt man känner. Det enda man kan göra är att ta sig ur såna situationer och söka sig bättre och roligare lekplatser. Men dom flesta måste vara kvar för lönens skull och smider ånyo ränker om det kommer en ny som stör ordningen.
SvaraRaderaJag tror att jag är något. Idag ligger inlägget om din bok och Novemberrevolutionen bland dom mest lästa på min blogg. Igår låg inlägget om Sohlman och Åkesson etta på wordpress där jag länkade till inlägget om din bok. Så visst fan är jag något. Man ska vara bäst. Fast bara ibland.
SvaraRaderaHelena: Skoj med Novemberrevolutionen och att det handlade om min bok Ett Sekel av Tystnad. Så du och jag kanske är något då? Åtminstone tillsammans.
SvaraRaderaHar fördjupat mig i århundradena bakåt under morgonen och mina förfäder i min nya bok I Ormbärarens tid. Torparna, soldaterna och statarna, de fattiga satarna, som slet så för att slott och egendomar som Ängsö (Engsö) utanför Västerås, Lindö herrgård i Kärrbo och Hässelbyholms ägor i Sörmland skulle bestå och vara öppna landskap.
Fortfarande finns ett femtiotal torp kvar kring Ängsö, som nu hyrs ut som sommarstugor. Där växte min morfar upp och min morfars far. Numera har inte ens släkten Piper råd att ha slottet i sin ägo, utan en stiftelse äger det. Under tidigare århundraden var det människors slit och fattigdom som betalde för denna byggnad i fyra plan med 800 kvadratmeter yta på varje våning.
Man kan tom hyra Ängsö slott, det gjorde min bror och svägerska till sitt bröllop. Dvs vigseln var i kyrkan intill och sedan var det kaffe i slottet. Det var en kall vinterdag (-25) så alla behöll ytterkläderna på inne i slottet, som förstås inte var uppvärmt.
SvaraRaderaMaria: Jo kyrkan ingår ju i slottets ägor. Varje slott skulle ju ha en kyrka. Så bra att han vigde sig där då så de fick in lite kulor till stiftelsen. Det vore ändå synd om slottet förföll helt och hållet, men undrar hur det går med alla tavlor och inventarier då i kyla och sedan fukt och värme?
SvaraRaderaSåg ett program om slottet förra veckan och då lät det nästan på Catharina Piper, som om hon fortfarande var ägaren till slottet. Ätten Piper ägde det på den tiden då min morfars far och morfar bodde där och skötte om ägorna. Så skönt att torpsystemet försvann då de var skyldiga att lämna betalt "in natura" till slotten och herrgårdarna som hyra.
Men fortfarande har min släkt hand om Skärsholmen i Kärrbo, som lyder under Lindö gård. Brukanderätten har gått i arv till min kusin, dotter till äldste sonen till morfar.
Trollan: Här är ett stycke ur riksdagsmännens motion, som förklarar en smula mer vad de menar:
SvaraRadera"Den mentalitet som jantelagen beskriver är både djupt kränkande och diskriminerande för den person som utsätts. Därtill är den inställning som en som tillämpar jantelagen direkt kontraproduktiv både för mest gynnsam utveckling för den enskilde som drabbas och för samhällets önskade utveckling i stort. Bruksmentalitet eller bruksanda är en term för de normer och värderingar som traditionellt uppstått i många brukssamhällen i Sverige under äldre tider, men där ibland vissa drag av denna mentalitet ännu lever kvar och har tydliga likheter med jantelagen.
Även i samhällen som kännetecknas av att vara styrda av totalitära regimer uppstår lätt attityder för befolkningen som bygger på jantelagens koncept, med undantag för den lilla maktelit som erövrat makten där snarast motsatsen råder. Många bruk i Sverige var förr tiden strikt hierarkiska samhällen med liten kontakt med omvärlden. De anställda garanterades en viss social trygghet baserad på brukspatronens patriarkaliska omvårdnad. Personalen och deras familjer fick tillgång till bostäder, handelsbod, skola, läkare och sjukvård. Bruksledningen hade alltså inflytande över de anställdas hela livssituation.
Detta kunde leda till förväntningar på förmåner och en allmän passivitet från medarbetarnas sida. Till denna bruksmentalitet brukar också räknas en stark konformism, stor social kontroll, skarpa gränsdragningar mellan olika grupper, t.ex. mellan arbetare och tjänstemän eller mans- och kvinnoroller, lågt intresse för utbildning samt svag entreprenörsanda. I beteendevetenskapliga sammanhang talar man ibland om en term som kallas ”inlärd hjälplöshet”.
I vidare bemärkelse används termen om miljöer där människors naturliga initiativkraft har försvagats på grund av t.ex. patriarkaliskt eller auktoritärt styre, t.ex. i svenska bruksmiljöer och i totalitära samhällen. En vanlig form av inlärd hjälplöshet är när en person söker många jobb men inte får något. Då till slut ger personen upp och känner en hopplöshet av att söka jobb, och tankar som ”Det går ändå inte” är det enda som kommer upp vilket gör att man ger upp innan man försökt. Termen är alltså i grunden negativ och sätts ibland i motsatsställning till ”Gnosjöanda”, en anda som därmed också kan ses som motsatsen till jantelagen, i korthet: kan hon/han så kan väl jag!"
Jag strök den anonyme som inte kunde låta bli att hoppa på mig klockan ett i natt... gud så trist med dom där jantemänniskorna. Men dom är lätta att ta bort :)
SvaraRadera