Det ser man av den artikel som står i DN i dag om pappan, som rövade bort sin dotter för att få träffa henne och genast blev jagad av polis, fast han var pappaledig för att vara med henne. När mamman hade gjort likadant så hände ingenting.
Att barn inte tas någon hänsyn till, utan att det är föräldrarna som använder barnen som saker att bolla mellan sig är vanligt.
Det enda sättet att ändra på detta är att sätta barnen i centrum och göra Barnkonventionen till lag.
Vi har nu byggt upp ett system i Sverige, där mamman och barnet hänger ihop, som ler och långhalm. Och alla myndigheter är på mammans sida.
Märkligt nog betraktas detta som jämställdhet att kvinnan alltid är en bättre mamma än vad pappan kan vara pappa.
Detta är ett förlegat synsätt från 1800-talet. Barn behöver båda sina föräldrar och att beröva dem hälften av deras biologiska släktingar är förfärligt. Men det är mycket lätt att göra det i dag.
I sitt jultal förra julen berättade kungen att han och drottningen hade startat World Child and Youth Forum. En länge närd dröm för dem. Detta forum hoppades kunna försvara barnens rätt.
Företrädare för barn- och ungdomsorganisationer, riksdag och regering, offentlig sektor, näringsliv och det civila samhället har nu bjudits in till ett inledande forum den 19 november på Kungliga Slottet i Stockholm. Förhoppningen är att det ska få fler att utveckla den egna verksamheten i dialog med barn och unga.
Årets forum kommer främst ha artikel 12 i barnkonventionen i sikte. Den slår fast att barn och unga har rätt att komma till tals i alla frågor som berör dem.
Så här lyder hela artikel 12:
Artikel 12: Åsiktsfrihet och rätten till att bli hörd
1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.
Det är socialförvaltningen som i samarbete med andra myndigheter (läs Vänskapskorruption och maktmissbruk) har byggt ett system där mamman och barnet hänger ihop oavsett. Vid ”behov” används barnet som slagträ mot den ”oönskade” föräldern, oftast pappan. Och ”behovet” är stort, då fler och fler skilda pappor vill aktivt fullgöra rollen som förälder! Dessutom är den en guldgruva med omsättning i miljard klassen…
SvaraRaderaAnn Helena, du hänvisar till Artikel 12, 1-2
Återigen refererar jag till socialens smutsiga, horribla spel där barnet används som slagträ med andres förälder direkta (sjuka) godkännande.
Efter några år av manipulering, psykisk misshandel och mycket annat blir ett barn färdig hjärntvättad för att kunna agera enligt Artikel 12, 1-2 och neka en förälder!
Precis som det står i DN (2003) under Agnetha Svenssons och Gösta Emtestams signaturer:
Pappan har enligt Agnetha Svensson och Gösta Emtestam varit en varm och närvarande far. Han betalar för barnen, och ingen myndighet misstänker honom för kriminella handlingar. De två terapeuterna bedömer att han är lämplig som vårdnadshavare. Ändå har de registrerat följande betonghårda påståenden från barnen:
"Jag vill aldrig mer träffa pappa. Jag behöver honom inte. Jag vill att mamma ska få ensam vårdnad."
"Han är inte min pappa längre. Han är alkoholist. Jag vill bara få bort honom ur mitt liv."
"Nu har jag fått veta sanningen. Nu vet jag att pappa är en pervers pedofil."
…
- Barn som tvingas att förneka och överge sin pappa kan ytligt sett klara sig bra i livet, men de bär på ett dåligt samvete och blir nog lite hårda och känslokalla. De blir kanske aldrig riktigt glada i grunden. Antingen blir de oerhört bundna till mamman, eller också förskjuter de även henne - då blir de helt föräldralösa. Detta sker ofta i vuxen ålder. Och risken är stor att de överför sin bitterhet till sina egna barn, säger Agnetha Svensson.
- Det är nästan bättre om pappan dör, säger Gösta Emtestam. Då kan barnet sörja och gå vidare.
Det är det verkligheten som vi lever i: ett land där det är bättre om pappan dör!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaValens: Jo jag känner väl till det där eftersom jag har ett sådant fall i släkten. Men för att komma vidare förbi detta så behövs det något annat än ständiga infekterade strider. Det system vi har klarar inte av att bedöma vad som är bäst för barnet, utan går på att mamma-barn hänger ihop.
SvaraRaderaDet är väl bra att kungen och drottningen intresserar sig för denna fråga?
Jag undrar vilken av följande alternativ kan vara grund till ständiga infekterade strider:
SvaraRadera1. Viljan att vara närvarande i barnets liv, att aktivt delta i barnets uppfostran…
2. Viljan att plocka bort den andra föräldern (pappan i de flesta fall) ur barnets liv…
Valens: Ja det är 10 000-kronorsfrågan minst...
SvaraRaderaDu kan få mitt bg-nummer, så sköter du resten… ;)
SvaraRadera