Med en dåres envishet

Så höll Katrin Stjernfeldt fast vid att det är vapnen det handlar om. Inte integrationen i Malmö. Det sade detta s-märkta kommunalråd i Malmö i morse på SVT.

Hon har hand om all barn- och ungdomsverksamhet, det brottsförebyggande arbetet, socialtjänsten och folkhälsofrågorna i Malmö, men det finns inget mönster i de brott som har begåtts i Malmö. Det handlar bara om slumpen konstaterade detta nyvalda kommunalråd.

Edith Escobar debatterade mot henne och sade att när det finns stenkastning mot polis och barriären är bruten, så är det lättare att gå vidare till att skjuta. Och att det finns barn i Malmö, som är födda där, men som bryter mer på svenska än hon, som har kommit hit som vuxen, gör.

Skolorna i Malmö har mer betalt av skattebetalarna per barn än andra skolor i Sverige. Kring 4 000 kronor mer per läsår än genomsnittet i Sverige, men de klarar inte målen för andraspråket svenska. De har fler lärare än andra klasser i Sverige, men ändå är det bara 60 procent som går ut gymnasiet.

Edith Escobar flyttade hit från Chile 1994 och är engagerad som moderat fritidspolitiker och tycker att ingen i Malmö bland de styrande politikerna vill diskutera det som pågår.

Efter att ha hört Katrin Stjernfeldt i morse i TV är jag beredd att hålla med henne. Stenhård förnekelse om att invandrare eller integrationen hade något överhuvudtaget med skjutandet i Malmö att göra.

Precis som kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu upprepade hon att det handlar om illegala vapen och att dessa måste stoppas.

Och jag som alltid har trott att det var människor, som höll i de vapnen och sköt. Inte att vapen i sig är något farligt. Jag anser att skjutvapen är ett symptom på att något är allvarligt fel i ett samhälle.

Särskilt när de styrande skyller allt på dessa vapen. Det är som att säga att kök måste förbjudas för där finns så många livsfarliga vapen. Knivar nämligen.