Charles och Dagmara får inte vara i Sverige

Charles och Dagmara träffades i Sverige, blev kära och skaffade barn. Han hade jobb i Värmland och allt borde ha varit frid och fröjd.

Dock så var båda här utan uppehållstillstånd. Så Dagmara utvisades till Ryssland, varifrån hon kom. Det skedde för en månad sedan och Charles får inte jobba längre utan ska avvisas till Elfenbenkusten.

Barnen följde med mamman. Aina är 13 år och henne hade Dagmara sedan tidigare, men de två yngsta har Charles som pappa. De yngsta är en tvåårig flicka och en snart ettårig pojke. Aina har gått i skolan i Hagfors i fem år.

Detta fall tog TV4:as morgonprogram upp i morse. Tyngdpunkten låg på FN:s Barnkonvention. Den framhåller att stater inte ska splittra familjer. Men Barnkonventionen är inte lag i Sverige.

Här står alltså Sveriges regler och bestämmelser emot en familj, som överhuvudtaget inte har följt några byråkratiska regler.

Dagmara var med från Ryssland per telefon och grät mest. Charles började också gråta i studion.

Just nu är min svärdotter i Ryssland, för att därifrån ansöka om svenskt medborgarskap i Sverige. Hon är ryska och följer de regler, som säger att man måste återvända till ursprungslandet och söka därifrån.

Charles och Dagmara har gjort allt helt i fel ordning. Charles kom hit för sex år sedan, men får egentligen inte vara här. Dock finns det ett jobb, som väntar på honom i Hagfors. Han är välkommen tillbaka, säger arbetsgivaren.

Och om Barnkonventionen hade varit lag i Sverige, som den är i exempelvis Finland. Då hade förmodligen familjen hållits samman och kunnat att fortsätta att bo här. Eventuellt är det så.

Nu behöver Dagmara hjälp att fylla i de papper, som behövs för att ansöka från Ryssland om uppehållstillstånd i Sverige. Det borde gå. Hon har varit här i fem år.

Ifall Charles trots allt får stanna, med hjälp av sitt jobb, så borde de kunna återförenas i Sverige. Dock enligt reglerna så måste han återvända till Elfenbenskusten för att skaffa sig detta tillstånd.

Många moment 22 för en familj. Enligt Migrationsverket så hänger allt detta i första hand på föräldrarna. De har ansvaret för att de har skaffat barn i den osäkra situationen.

De borde ha ordnat sina egna papper innan de tog detta steg. Men var det ens möjligt?

Vad gäller min svärdotter tror jag inte att det blir några problem. Hon är gift med min son och har alltså anknytning till Sverige. Han är svensk medborgare, född här och har alltid bott här. Dock har han en utländsk far, så han räknas som invandrare i andra generationen.

De båda fick fylla i fem olika sorters papper. Han fick uppge alla sina anknytningar hit. Föräldrar och syskon. De kallas till intervju, för att myndigheterna i respektive land ska kunna konstatera att detta äktenskap är på riktigt.

Det är det. Det skulle jag också kunna intyga, men jag är förstås jävig. Intervjuerna jämförs för att se om de verkligen känner varandra och sedan lär det vara klart. Hoppas jag.

För övrigt anser jag att Barnkonventionen borde vara lag i Sverige.