Ja det där har jag hört till leda som Peter Wolodarski nu framför i dag i DN. Att vi är så duktiga i Sverige, att vi har lyckats förena socialism och kapitalism. När jag jobbade som au pair i Frankrike på 1960-talet så tyckte min franska familj att vi var så enastående. Och fortfarande i dag är vi mönsterlandet.
Jag kan dock inte riktigt se det efter att 90-talet krossade våra system. Men ingen bryr sig om det. Inte att vi som uppfostrade barn då fick ta det stora lasset med att betala både till förra generationens pensioner och för våra barn full avgift på dagis. Räntorna var skyhöga och vi pressades av banker och stat samtidigt. Men Peter Wolodarski behövde inte bry sig under det årtiondet så särskilt mycket eftersom han inte var vuxen då, inte förrän i slutet av 90-talet.
Många var så ordentliga i Sverige att de trodde på staten ända in i sjukskrivning och tills banken kom och krävde huset av dem. Men det behövde inte generationen som växte upp då bry sig om. Det var föräldrarnas huvudbry. Statsminister Göran Persson var så vänlig att han ändrade alla system, "lånade" hundratals miljarder av de framtida pensionärerna och ändrade om sjukförsäkringen till slut så att den gick efter a-kassan istället för efter senaste lön.
Peter Wolodarski konstaterar dock att vi inte har något invandringsproblem i dag, men ett integrationsproblem. Han citerar Niall Ferguson på den punkten, professor i Harvard. Ingen behöver bli integrerad i vårt land för det går alldeles utmärkt att leva av socialbidrag och andra bidrag. Vi uppskattar alla utifrån kommande så mycket att vi ger dem i stort sett gratis sjukvård och tandvård medan de som är infödda får betala fullt pris.
Vi skiljer ut oss från resten av länderna i OECD genom att ge tio gånger så mycket i socialbidrag till en genomsnittlig invandrare jämfört med en genomsnittlig infödd. I andra länder jämförbara med Sverige ligger nivåerna på ungefär detsamma för invandrare och infödd. Det verkar mer rättvist. Det är förståeligt att en del kommuner går på knäna med dessa siffror. Men det behöver inte staten bry sig om.
Vi uppför oss som om vi fortfarande befann oss i början av förra århundradet när överklassens damer månade om Etiopien och andra länder i Afrika för de hade det ju så eländigt. En liknande inställning har statsminister Fredrik Reinfeldt, som är glad varje dag han vaknar i Sverige. Precis som om detta att han har haft det bra i landet och alltid kommer att ha det är något som har ramlat ned från himlen. Jag kan berätta att det är jag och mina förfäder som står för denna rikedom. Den som staten har tagit ifrån oss medan vi har arbetat för vår framtid.
Endast trettio procent av svenskarna tycker att Sverige är på väg åt rätt håll berättar Peter Wolodarski. Men han tycker att vi ska bry oss om vad som pågår i Egypten även från regeringshåll. Nej den tiden är förbi då Sverige skulle ingripa i alla konflikter i världen. Den storsvenska synen att vi som har levt i fred inte behöver något utan kan ge av överflödet till andra. Att vi är hjältarna i norr som ingriper och ställer allt till rätta. Nej vi är en vanlig liten befolkning i ett land där de makthavande sopar verkligheten under mattan och hoppas att den aldrig mer hör av sig.
Jag kan dock inte riktigt se det efter att 90-talet krossade våra system. Men ingen bryr sig om det. Inte att vi som uppfostrade barn då fick ta det stora lasset med att betala både till förra generationens pensioner och för våra barn full avgift på dagis. Räntorna var skyhöga och vi pressades av banker och stat samtidigt. Men Peter Wolodarski behövde inte bry sig under det årtiondet så särskilt mycket eftersom han inte var vuxen då, inte förrän i slutet av 90-talet.
Många var så ordentliga i Sverige att de trodde på staten ända in i sjukskrivning och tills banken kom och krävde huset av dem. Men det behövde inte generationen som växte upp då bry sig om. Det var föräldrarnas huvudbry. Statsminister Göran Persson var så vänlig att han ändrade alla system, "lånade" hundratals miljarder av de framtida pensionärerna och ändrade om sjukförsäkringen till slut så att den gick efter a-kassan istället för efter senaste lön.
Peter Wolodarski konstaterar dock att vi inte har något invandringsproblem i dag, men ett integrationsproblem. Han citerar Niall Ferguson på den punkten, professor i Harvard. Ingen behöver bli integrerad i vårt land för det går alldeles utmärkt att leva av socialbidrag och andra bidrag. Vi uppskattar alla utifrån kommande så mycket att vi ger dem i stort sett gratis sjukvård och tandvård medan de som är infödda får betala fullt pris.
Vi skiljer ut oss från resten av länderna i OECD genom att ge tio gånger så mycket i socialbidrag till en genomsnittlig invandrare jämfört med en genomsnittlig infödd. I andra länder jämförbara med Sverige ligger nivåerna på ungefär detsamma för invandrare och infödd. Det verkar mer rättvist. Det är förståeligt att en del kommuner går på knäna med dessa siffror. Men det behöver inte staten bry sig om.
Vi uppför oss som om vi fortfarande befann oss i början av förra århundradet när överklassens damer månade om Etiopien och andra länder i Afrika för de hade det ju så eländigt. En liknande inställning har statsminister Fredrik Reinfeldt, som är glad varje dag han vaknar i Sverige. Precis som om detta att han har haft det bra i landet och alltid kommer att ha det är något som har ramlat ned från himlen. Jag kan berätta att det är jag och mina förfäder som står för denna rikedom. Den som staten har tagit ifrån oss medan vi har arbetat för vår framtid.
Endast trettio procent av svenskarna tycker att Sverige är på väg åt rätt håll berättar Peter Wolodarski. Men han tycker att vi ska bry oss om vad som pågår i Egypten även från regeringshåll. Nej den tiden är förbi då Sverige skulle ingripa i alla konflikter i världen. Den storsvenska synen att vi som har levt i fred inte behöver något utan kan ge av överflödet till andra. Att vi är hjältarna i norr som ingriper och ställer allt till rätta. Nej vi är en vanlig liten befolkning i ett land där de makthavande sopar verkligheten under mattan och hoppas att den aldrig mer hör av sig.
Jag tycker inte att det är relevant huruvida det är "invandrare" eller "svenskar" som får socialbidrag. Det enda som betyder något är den enskilda individen och på vilka grunder den får socialbidrag.
SvaraRaderaJag utgår ifrån att det finns tydliga kriterier för när socialbidrag skall utgå och dessa kriterier måste i så fall vara lika för alla. Ur det perspektivet blir det meningslöst att tala om grupper över huvud taget.
Frågan handlar istället om på vilken välfärdsnivå vi skall lägga oss på för dem som bor i Sverige. Använder man begrepp som "invandrare" för att förskjuta en viss problematik, så vittnar det om en människosyn som säger att vissa har mer rätt till en plats än andra och att vissa är mer värda än andra.
Eftersom OECD skiljer på utifrån kommande till ett land och de som redan bor där så finns det jämförelser i statistiken. Jo du har helt rätt i att kriterierna borde vara lika för alla, vilket de uppenbarligen är i andra länder som liknar Sverige. Men här skiljer vi ut vissa grupper som mer värda än andra. De har ett större människovärde i Sverige än de som är födda här. Är mer beklagansvärda och större offer. Så de måste få mer av oss andra hela livet. Offerstatusen är medfödd och upphör aldrig. Där är integrationsproblemet i ett nötskal.
RaderaSuck, alltid denna "människosyn". Du repeterar bara diffusa, betydelselösa fraser ("vi får inte skilja på 'vi och dom' eftersom det skapar en 'problematik'"). "Problematiken" är folkmordet på svenskar. Vi har inte ett integrationsproblem, utan ett invandringsproblem, och det är etniskt, inte ekonomiskt. I Sverige ska svenskarna vara mer värda och ha mer rätt till plats av det skälet att Sverige är svenskarnas land. Är andra "lika värda" här så kan svenskarna lika gärna bytas ut, vilket är precis vad som sker. Det är helt i sin ordning att Sverige i framtiden kommer att bebos av människor utan några som helst band till landet, historien, kulturen eller det folket som vi kallar det svenska - de är ju "lika många". Men rättfärdigar du folkmord i Sverige så rättfärdigar du det överallt i världen. Alla folk har rätt att besätta vilket område de vill, de har samma rätt som ursprungsbefolkningen. Det är irrelevant om det sker genom militärinvasion, öppna gränser eller aktiv import - resultatet är detsamma. Och ja, svenskarna existerar, och ja, svenskarna är Sveriges ursprungsbefolkning.
RaderaDetta "alla människors lika värde" repeteras om och om igen utan eftertanke som ett religiöst mantra...jag kan nästan känna rökelsedoften. Det egna är alltid mer värt, det är livets grundprincip. "Alla människors lika värde" är en naturens pervesion.
Det är svårt att veta om Wolodarski tycker som han numera skriver. En gång i tiden var han synnerligen nyliberal, ungefär som Reinfeldt i sin klassiska bok om "Det sovande folket". Han kan ha ändrat uppfatttning eller han kan helt enkelt vara taktisk för att säkra en 3:e valseger för borgerligheten.
SvaraRadera