Ibland kan de göra så, men ofta ser de ut som vem som helst eller ser bra ut som Stockholmsbombaren 2010. Han lyckades dock enbart ta död på sig själv i julruschen. Detta apropå den debatt som uppkommit om Rolling Stones omslag. Där porträttet på Bostonbombaren har liknats vid The Doors sångare Jim Morrison. Jo han dog väldigt ung också. Han var ute på en märklig resa i drogvärlden och dog av det.
Det man kan invända mot porträttet på Rolling Stones omslag är att det förhärligar denne man att sätta honom på framsidan av en tidning, som om han vore en idol. Och tidningen har också fått stark kritik för detta, men försvarar det med att detta porträtt är ett i raden i en lång tradition.
Problemet är att vi människor ser bilder och omedelbart får ett intryck av detta. Eftersom vår hjärna fångar upp detta utseende och lägger in det i filer där ett bra utseende gör att vi tror att detta är en god människa. Vi gör så ganska omedvetet eftersom bilder hör hemma i högerhjärnan och där finns också känslor. Språk däremot finns i vänsterhjärnan och med detta vårt reflekterande tänkande.
Många människor går efter sitt första intryck och bestämmer sig sedan för vad de tycker. Inte heller den grova svenska brottsling som nu efterlyses av spanska polisen för mord på en spansk kvinna ser på porträttet ut som en förtappad djävul. Och här kan ni se en annan bild på John Wallengren.
Jag såg ett intressant program häromkvällen i TV4 Fakta. Programmet var från Frankrike och en man hade gjort sig skyldig till serievåldtäkter under många år. Han var gift med en kvinna som hade ett trauma från sin barndom, men som aldrig pratade om det. Mannen ansåg att det var ett mirakel att han hade fått denna vackra och intelligenta kvinna som maka, men hon kunde aldrig delta i deras sexuella liv utan önskade hela tiden att det skulle vara över.
Hennes största mardröm var att någon kom in genom sovrumsfönstret och våldtog henne. Hon var skräckslagen av sin egen fantasi. Hennes man levde ut denna fantasi genom att göra exakt så som hon hade mardrömmar om gentemot andra kvinnor. Han var helt infångad i sin makas omedvetna liv. Och när han till slut åkte fast så skyllde hon på sig själv. Det var hennes fel att han behövde göra så.
Polisens psykolog försökte säga till henne att det var en förklaring, men inte orsaken. Varje människa bestämmer själv över sina handlingar. Den här mannen fattade inte ens i domstolen vad han hade gjort. Han sade att han kunde gå hem igen nu när han hade berättat sanningen om vad som hade hänt. Det enda han behövde var sex. Han insåg inte att det var människor han hade gjort illa och var helt fången i sitt ego och sina egna sexuella behov.
Där ligger mycket av mänsklighetens problem i dag. Att människor blir så uppslukade av sina egna instinktiva behov att de inte begriper att de är fångade i en inre fantasi. Likadant var det för Bostonbombaren Dzjochar (eller Jahar som han kallas i Rolling Stone) Tsarnajev. Han är infångad i sitt inre av en föreställning om vad Gud vill. Han har gjort om denna gestalt till något som har tagit över hans inre och blivit till en djävul. Hans vänner säger att han är hjärntvättad av sin äldre bror, som dog. Men var och en av oss är ansvarig för våra egna handlingar.
Vi har ofta inte något grepp om sådana föreställningar, men dessa inre teman kan få människor i sitt grepp. Särskilt om vi tror att vi är fria från dem. Djävulen är avskaffad för länge sedan i våra rationella liv. Och Gud finns inte. Vi är till en del bestämda av vårt inre och vad som har hänt mänskligheten genom historien. Och alltid så bidar det omedvetna inom oss på ett tillfälle att dyka upp igen. Både personligt och kollektivt. Motmedlet mot ondska är att alltid berätta, prata och säga vad som tynger oss. Särskilt i nära relationer.
Det man kan invända mot porträttet på Rolling Stones omslag är att det förhärligar denne man att sätta honom på framsidan av en tidning, som om han vore en idol. Och tidningen har också fått stark kritik för detta, men försvarar det med att detta porträtt är ett i raden i en lång tradition.
Problemet är att vi människor ser bilder och omedelbart får ett intryck av detta. Eftersom vår hjärna fångar upp detta utseende och lägger in det i filer där ett bra utseende gör att vi tror att detta är en god människa. Vi gör så ganska omedvetet eftersom bilder hör hemma i högerhjärnan och där finns också känslor. Språk däremot finns i vänsterhjärnan och med detta vårt reflekterande tänkande.
Många människor går efter sitt första intryck och bestämmer sig sedan för vad de tycker. Inte heller den grova svenska brottsling som nu efterlyses av spanska polisen för mord på en spansk kvinna ser på porträttet ut som en förtappad djävul. Och här kan ni se en annan bild på John Wallengren.
Jag såg ett intressant program häromkvällen i TV4 Fakta. Programmet var från Frankrike och en man hade gjort sig skyldig till serievåldtäkter under många år. Han var gift med en kvinna som hade ett trauma från sin barndom, men som aldrig pratade om det. Mannen ansåg att det var ett mirakel att han hade fått denna vackra och intelligenta kvinna som maka, men hon kunde aldrig delta i deras sexuella liv utan önskade hela tiden att det skulle vara över.
Hennes största mardröm var att någon kom in genom sovrumsfönstret och våldtog henne. Hon var skräckslagen av sin egen fantasi. Hennes man levde ut denna fantasi genom att göra exakt så som hon hade mardrömmar om gentemot andra kvinnor. Han var helt infångad i sin makas omedvetna liv. Och när han till slut åkte fast så skyllde hon på sig själv. Det var hennes fel att han behövde göra så.
Polisens psykolog försökte säga till henne att det var en förklaring, men inte orsaken. Varje människa bestämmer själv över sina handlingar. Den här mannen fattade inte ens i domstolen vad han hade gjort. Han sade att han kunde gå hem igen nu när han hade berättat sanningen om vad som hade hänt. Det enda han behövde var sex. Han insåg inte att det var människor han hade gjort illa och var helt fången i sitt ego och sina egna sexuella behov.
Där ligger mycket av mänsklighetens problem i dag. Att människor blir så uppslukade av sina egna instinktiva behov att de inte begriper att de är fångade i en inre fantasi. Likadant var det för Bostonbombaren Dzjochar (eller Jahar som han kallas i Rolling Stone) Tsarnajev. Han är infångad i sitt inre av en föreställning om vad Gud vill. Han har gjort om denna gestalt till något som har tagit över hans inre och blivit till en djävul. Hans vänner säger att han är hjärntvättad av sin äldre bror, som dog. Men var och en av oss är ansvarig för våra egna handlingar.
Vi har ofta inte något grepp om sådana föreställningar, men dessa inre teman kan få människor i sitt grepp. Särskilt om vi tror att vi är fria från dem. Djävulen är avskaffad för länge sedan i våra rationella liv. Och Gud finns inte. Vi är till en del bestämda av vårt inre och vad som har hänt mänskligheten genom historien. Och alltid så bidar det omedvetna inom oss på ett tillfälle att dyka upp igen. Både personligt och kollektivt. Motmedlet mot ondska är att alltid berätta, prata och säga vad som tynger oss. Särskilt i nära relationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar