Visst är det så. En del av ungdomarna har inte någon motivation att ingå i samhället på samma sätt som de var piskade till när jag var ung. När föräldrarna behövde pengarna som den unge kunde dra in. Och det var en skam att leva på socialbidrag. På den tiden var det sådana som hade rika föräldrar som kunde göra lite som de ville. I dag har fler rika föräldrar.
Femton procent av de som är mellan 20-25 varken arbetar eller studerar. Nä de känner sig för, vill hellre göra något annat än att slava som föräldrar och far- och morföräldrar har gjort. Det är dem väl unt tycker jag. Men vårt sociala kontrollsamhälle säger att alla måste ingå i det på samma sätt som för tjugofem eller femtio år sedan.
Varför då? Räcker det inte med att förfäderna har slavat. De har ingen social kompetens sägs det. Ingen uthållighet, kan inte passa tider, har ingen motivation eller självdisciplin. Nä det hade inte min gamle morbror heller då som gick arbetslös ända tills han var i 20-årsåldern. Det fanns nämligen inga jobb när han blev vuxen - vilket var i 14-årsåldern på den tiden - då det var depression i Sverige. Den stora på 30-talet. Han föddes 1914.
Men sedan jobbade han vid järnvägen i trettiofem av sina levnadsår. Men som han sade att nog hade han jobbat hela livet ändå. Nog hade han social kompetens alltid. Det gick bara inte att använda den någonstans. Lite så är det nu också. Men om man vill ha arbete så får man. Det vet jag som har en yngsta son som är 24 år. Han har jobbat sedan han gick ut skolan, var bara ledig i tio dagar innan han började. Vilken motivation!
PS. Jag har skrivit om min morbror och om min släkt på min mammas sida i min senaste bok I ormbärarens tid. Den handlar mest om min mormor och morfar som uppfostrade tio barn, bland dem min mamma som var yngst. DS.
Femton procent av de som är mellan 20-25 varken arbetar eller studerar. Nä de känner sig för, vill hellre göra något annat än att slava som föräldrar och far- och morföräldrar har gjort. Det är dem väl unt tycker jag. Men vårt sociala kontrollsamhälle säger att alla måste ingå i det på samma sätt som för tjugofem eller femtio år sedan.
Varför då? Räcker det inte med att förfäderna har slavat. De har ingen social kompetens sägs det. Ingen uthållighet, kan inte passa tider, har ingen motivation eller självdisciplin. Nä det hade inte min gamle morbror heller då som gick arbetslös ända tills han var i 20-årsåldern. Det fanns nämligen inga jobb när han blev vuxen - vilket var i 14-årsåldern på den tiden - då det var depression i Sverige. Den stora på 30-talet. Han föddes 1914.
Men sedan jobbade han vid järnvägen i trettiofem av sina levnadsår. Men som han sade att nog hade han jobbat hela livet ändå. Nog hade han social kompetens alltid. Det gick bara inte att använda den någonstans. Lite så är det nu också. Men om man vill ha arbete så får man. Det vet jag som har en yngsta son som är 24 år. Han har jobbat sedan han gick ut skolan, var bara ledig i tio dagar innan han började. Vilken motivation!
PS. Jag har skrivit om min morbror och om min släkt på min mammas sida i min senaste bok I ormbärarens tid. Den handlar mest om min mormor och morfar som uppfostrade tio barn, bland dem min mamma som var yngst. DS.
"...En del av ungdomarna har inte någon motivation att ingå i samhället på samma sätt som de var piskade till när jag var ung."
SvaraRaderaKälla till detta?
Hahaha skrattade hon hysteriskt och började tänka bakåt på sin ungdom, hur lillbrorsan kom hem till mamma och tiggde pengar, hur en granne fick elen avstängd, hur kusinen skrev från Gotland och lumpen: skeka en fema. Han kunde inte stava, men han ingick i samhället, han gjorde lumpen, hur alkoholisten längst ned på Höganäsvägen 4 med fyra barn föraktades av de andra i huset som hade jobb. Hur som helst, inget nytt under solen. Människor är alltid olika i alla tider. Ingen har samma behov varken av skola eller något annat. Samhället behöver förändra sig, inte människorna. Punctus!
RaderaHan som inte kunde stava äger i dag tre hus och är en rik och välbärgad man. Livet är oftast inte som man tror. ;)
SvaraRaderaJag tror att en del vill slippa anstränga sig med trista arbeten och hellre få ungefär samma lön som socialbidrag. En del sliter hårt att få arbete och lägger massor med energi på sökandet. Jag tror också att moralen, den där lilla tröskeln, är olika. Av mina barn har den med bara gymnasieutbildning högsta lönen och otroligt bra arbetsvillkor. Så -ingenting är som man tror som du sa.
SvaraRaderaJavisst är de olika. Min dotter, 24 år, "studerar" i sin egen takt, alltså ett studium utdraget in absurdum. Hon säger att hon är "bekväm" och vi föräldrar försökte putta på henne så gott vi kunde. Men vi har gett upp nu och tar det som det kommer. Hon tar i alla fall inte droger. Tidens motto.
SvaraRadera/Eva