Redan den 13 maj skrev jag om detta och människor tyckte att så fick jag inte skriva. Den senaste kommentaren upptäckte jag häromdagen, skriven av någon som kallade sig Anna och den strök jag för det var bara elaka tillmälen som gällde mig.
Idag bekräftades denna diagnos också i andra medier. Skjut inte budbäraren brukar man säga och det går verkligen att säga detta i dag.
Precis som jag skrev tidigt i morse så handlar det inte om att ha rätt, utan att berätta saker om vårt samhälle som journalist och författare. Och att utvidga medvetenheten hos oss människor. Att låta oss gå förbi egot och se den större bilden.
Jenny, som själv har asperger kommenterade också min artikel då i maj. Jenny har skrivit om detta i dag på sin blogg, som ni hittar här.
Om själva diagnosen vill jag säga att också människor i min närhet har i en utredning begärts att få den diagnosen. Dock så tyckte vi att den inte stämde och avstod från diagnos.
När man gör det så får man klara sig själv i samhället. En diagnos är ett tveeggat redskap, för den innebär hjälp, men också att bli stämplad. Man blir en särskild och utsatt person i hela sitt liv, istället för att ses med normala ögon.
Precis som jag tidigare också har berättat så är detta en vanlig diagnos i mina journalistiska kretsar - för den hänger ihop med kreativitet - och jag har också skrivit om detta på Newsmill. Den artikeln hittar ni här.
Jag har också uttryckt tidigare, att det skulle hjälpa om det inte var så mycket hysch-hysch i samhället om alla som får denna diagnos, utan att också kändisar kunde framträda och berätta om detta. Så att vi slipper vara rädda för alla, som har denna diagnos och tro att de är potentiella mördare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar