Det största släktmöte, som vi har haft i vår släkt någonsin. Vad vi kan komma ihåg åtminstone. Det äger rum hemma hos min lillasyster, ute i hennes trädgård. Och vi har beställt det bästa vädret. Inte för kallt och inte för varmt och inget regn.
Det ska bli spännande att se alla och få höra alla historier om släkten, som vi har missat under de senaste 40 åren eller så. Ett kusinbarn har lovat att ta med fotografier från långt tillbaka efter den äldste kusinen Sven, som tyvärr avled i vintras.
Jag vet mycket mer än förut om släkten, men det finns många luckor att fylla. Det är mer värdefullt än guld att kunna höra och se dem alla.
Så många underliga saker det hinner hända i en släkt under några hundra år. Och så mycket roligt. Det finns ett flödande rikt släktskap att ösa ur.
Nu ska vi reda ut en gång för alla hur det var med den där mayaindianen, som kom över havet och som träffade en spanjorska, som han gifte sig med. De tog vägen till Sverige och där finns vi nu ättlingarna. En del av oss ser mer sydländska ut än andra. Men i släkten finns alla utseenden.
Vi är en äkta invandrarsläkt med rötter också hos vallonerna på min morfars sida. På min pappas sida är vi mer svensk-norska än något annat. Så har vi samlats i det här landet under århundradena. Av olika skäl. Precis detta, som pågår jorden runt nu när världen hela tiden krymper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar