Utan kärlek överlever vi inte en enda dag. Vi måste ha den för att kunna ta hand om oss själva och känna att vi är värda detta liv. Får vi den inte som små så blir vi sådana att vi plågar oss själva, att vi inte orkar stå upp för oss själva, att vi gömmer oss för att vi inte är på det klara med vilka vi är.
Men den som har fått kärlek i tillräcklig dos som litet barn. Den förmår uthärda allt. Den tror allting och den hoppas allting. Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
Kärleken som vi har fått försvinner aldrig även om allt annat gör det. Och varje gång som vi gör något för någon annan, något litet eller stort så förblir detta. Det kan inte suddas ut av de största och mörkaste vattnen. Inte försvinna för det hör evigheten till.
Kärlek och vänlighet när man är liten är a och o. Men jag undrar hur människor kan leva och fungera om dom inte fått det. Utan bara hugg och slag och ovänliga ord. Dom första tre åren är viktigast. Alla gillar vänliga ord och klappar och uppmuntrande tillrop. Även djur.
SvaraRaderaKloka ord:)
SvaraRaderaKärleken för existensen framåt.
Precis, även djur. Och djur som blir väl omhändertagna gör att vi också mår bra. Läs Julia Caesars krönika idag som handlar om djurens rätt att slippa lida. Den tar upp svenska kyrkans vurm för obedövad halalslakt och vad det egentligen innebär. Här finns alla länkar du behöver:
SvaraRaderawww.korta.nu/jc
Tack Helena Parnassen, tack Anders och tack Cavatus... kom just hem från släktmöte. Ett fint och fantastiskt sådant. Det gick så bra med allt, inget regn utan lagom varmt och sol i går kväll. Tack alla kusiner! Tack kusinbarnen som var där och ett särskilt tack till moster Naemi, som har fyllt 90 och är gift med morbror Evert 96 år! Otroligt att ni finns kvar. Min mamma, som var tio år yngre än sin bror Evert, hon dog för mer än 40 år sedan. Vi ska skynda oss att hälsa på i Västerås och se på ännu fler gamla bilder än i går!
SvaraRadera