Jag bor bredvid Torsbygården, som ägs av Ingela Wihlborg. Hennes moster har i sin tur ägt denna gård, som har funnits där sedan järnåldern och en gång i tiden höll med soldat, som gårdarna gjorde förr.
Det är en gård för handikappade. Det blev så redan under Ingelas mosters tid. Ingela Wihlborg hade tänkt att sälja gården för ett antal år sedan. Hon kunde ha fått kring 13 miljoner då. Nu för några år sedan så uppvaktades hon av män i kostym, som ville ta över hennes vårdföretag, men hon sade nej.
Hon har inte något intresse av att gården och verksamheten ska växa. Hennes moster startade detta redan på 1930-talet och Ingela Wihlborg är uppvuxen här.
Det är en mycket vacker trakt, med åkermarken styckad i tomter runt gården. Det har varit så sedan 50-talet. Vi bor själva på gammal åkermark. Och stadsmiljön söker sig hela tiden närmare nu när vi ska få kommunalt vatten och avlopp. Elledningarna försvinner från luften och grävs ned i marken och vi har fått cykelbana och trottoar ända ut hit, för det var praktiskt att ordna detta samtidigt med grävandet.
Torsbygården är dock inte med i denna omgång av grävande och nedläggande av rör. Men om några år kommer också Torsbygården att dras in i detta och Ingela Wihlborg med många tomter inom sin gård kommer antagligen att bli tvungen att sälja av för att få in pengar till alla avgifter. Det kostar drygt 200 000 per tomt bara i avgift till kommunen, för att få fram vatten och avlopp till tomtgränserna.
Jag förstår att hon inte ville sälja gården. Varför skulle hon göra det? Hon har det bra ändå. Med ett stort område vid havet, som fungerar också som hennes privata sommarstuga. Hon är inte av den giriga sorten, som tror att den vinner, som har mest pengar när den dör.
Hon säger att hon vill att någon ska ta över, som förstår verksamheten. Mycket kommer att hända här under de följande åren, när alla tomter får styckas, som har en viss storlek. När människor kan bli miljonärer på att sälja av halva tomten.
Hitills har det varit ett långvarigt byggförbud på grund av vatten och avloppssituationen, men det blir fritt sedan. Alla får bygga stora hus i två våningar.
Vi bor fortfarande på landet och det är underbart tjusande idylliskt här. Det har varit så i många tusen år. Jag skrev tidigare om näktergalen, som kommer varje år. Den har möjlighet att leva här. Jag hoppas att den får fortsätta att göra det länge än.
Det är en gård för handikappade. Det blev så redan under Ingelas mosters tid. Ingela Wihlborg hade tänkt att sälja gården för ett antal år sedan. Hon kunde ha fått kring 13 miljoner då. Nu för några år sedan så uppvaktades hon av män i kostym, som ville ta över hennes vårdföretag, men hon sade nej.
Hon har inte något intresse av att gården och verksamheten ska växa. Hennes moster startade detta redan på 1930-talet och Ingela Wihlborg är uppvuxen här.
Det är en mycket vacker trakt, med åkermarken styckad i tomter runt gården. Det har varit så sedan 50-talet. Vi bor själva på gammal åkermark. Och stadsmiljön söker sig hela tiden närmare nu när vi ska få kommunalt vatten och avlopp. Elledningarna försvinner från luften och grävs ned i marken och vi har fått cykelbana och trottoar ända ut hit, för det var praktiskt att ordna detta samtidigt med grävandet.
Torsbygården är dock inte med i denna omgång av grävande och nedläggande av rör. Men om några år kommer också Torsbygården att dras in i detta och Ingela Wihlborg med många tomter inom sin gård kommer antagligen att bli tvungen att sälja av för att få in pengar till alla avgifter. Det kostar drygt 200 000 per tomt bara i avgift till kommunen, för att få fram vatten och avlopp till tomtgränserna.
Jag förstår att hon inte ville sälja gården. Varför skulle hon göra det? Hon har det bra ändå. Med ett stort område vid havet, som fungerar också som hennes privata sommarstuga. Hon är inte av den giriga sorten, som tror att den vinner, som har mest pengar när den dör.
Hon säger att hon vill att någon ska ta över, som förstår verksamheten. Mycket kommer att hända här under de följande åren, när alla tomter får styckas, som har en viss storlek. När människor kan bli miljonärer på att sälja av halva tomten.
Hitills har det varit ett långvarigt byggförbud på grund av vatten och avloppssituationen, men det blir fritt sedan. Alla får bygga stora hus i två våningar.
Vi bor fortfarande på landet och det är underbart tjusande idylliskt här. Det har varit så i många tusen år. Jag skrev tidigare om näktergalen, som kommer varje år. Den har möjlighet att leva här. Jag hoppas att den får fortsätta att göra det länge än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar