måndag 2 augusti 2010

Om att alltid bekämpa fienden

Många tror att världen där ute alltid är ett uppe och ett nere, en strid och kamp. Att vi alltid måste stå på barrikaderna och slåss mot andra. Detta kan yttra sig som ett stereotypt bekämpande av det vi tror är fienden och upprepa sig genom våra liv. Bara det yttre föremålet växlar.

Det är människor som själva har fallit offer för den manliga eller kvinnliga principen inom dem själva, som ser världen så omkring sig. De slåss och bekämpar alla, för de är fångna i sitt osynliga inre, som andra runt omkring dem lätt kan se, men inte de själva.

Målet för oss själva är att låta alla dessa inre motsättningar uppgå i något större. Om egot tar ett kliv tillbaka, så hittar vi en mittpunkt inom oss själva, som inte bara rör oss utan också världen. Denna inre mittpunkt förbinder oss med andra människor och låter oss se att de är som vi själva. Det låter oss begripa att de inte är onda eller goda, utan att de, som vi själva, innehåller många sidor.

Det betyder inte att bli gränslös och uppgå i alla andra. För det leder till sjukdom. Vad som måste göras är att stå kvar i sig själv, att förbli den lilla människa vi alla är, men ändå inse att vi kan omfatta universum. Allt som finns både där ute och inne hos oss själva.

Målet är att bli en mogen människa, som inser och inte bara åser. Vi befinner oss inte där rent allmänmänskligt som art, men vi är på väg. Många gånger genom världshistorien har olika människor försökt berätta om detta för andra. När vi fascineras av böcker som gör guden till människa rent konkret, som Dan Browns Da Vincikoden, så fortgår denna berättelse om oss själva.

Hans bok handlar om detta käril, som kan användas för att blanda och omvandla och komma till en ny nivå, men på ett konkret sätt. Boken handlar om att Maria Magdalena var Jesus fru och födde konkreta barn, så att det finns ättlingar till Jesus här på jorden också i dag.

I varje sådan berättelse finns också en själslig, andlig och symbolisk nivå, som säger oss att en utveckling är på gång. Att det manliga och det kvinnliga blandas nu om igen - dessa båda motpoler är de ursprungliga inom oss själva- och kan bli något helt nytt. Inte bara som konkreta barn, utan också som nya andliga sådana.

Vi upptäcker kanske helt plötsligt att vi har befunnit oss på fel väg. Att verkligheten inte stämmer med vad vi trodde. Och den yttre världen är alltid där för att visa oss hurdana vi är. Och hur andra människor är. Detta att ständigt skifta mellan nivåerna och ta till sig det som är vettigt och lämpligt, för att själv förändras och komma vidare är livets utveckling.

Vi har en fri vilja och precis som helikopterligan, som står inför rätta i dag, så kan vi välja brottets bana och stjäla, mörda och terrorisera andra. Och alla brottslingar kan, som de tio gör i dag, neka. Brottslingar tror alltid att de ska gå fria och ibland kan det till synes vara så.

Men det stämmer inte. Brottslingar vet vad de har gjort och förr eller senare hinner allt ifatt dem. Då kan de inte längre hålla upp egots fasad, inte mot omvärlden och heller inuti dem själva.

PS. Och det här är också väldigt viktigt i livet. Utan detta klarar man sig inte. DS

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar