onsdag 11 augusti 2010

Black Box präglad för livet

Jag såg ett avsnitt i veckan av denna danska reprisserie, som handlade en irakisk familj. Flickan i tonåren vill bli dansk och bryta sig loss från familjen. Mamman och pappan har inte begripit att de lever i Danmark. Jo, rent ytligt har de nog det, men inte föreställningsmässigt.

När flickan blir så misshandlad att hon till slut inte står ut hemma, utan får plats i ett danskt fosterhem, så uppfattar hennes föräldrar det som att nu händer det igen. De är tillbaka i Irak och Saddam Hussein förföljer dem, men nu är det i form av myndigheterna i Danmark. Först när pappan får fängelse, för att han har misshandlat flickan, förstår de att deras kultur och deras moral inte gäller i det här landet.

Föräldrarna känner det som att nu måste de le och spela med en gång till. De har förlorat en flicka under sina flyktförsök från Irak. Hon fick diarré under flykten och dog av uttorkning och nu har ännu en flicka tagits ifrån dem. Den här gången av den danska staten.

Det enda sätt som föräldrarna och familjen kan få tillbaka sin heder är om flickan dör. Både mamman och pappan anser detta. Mamman slutar att ha sexuellt umgänge med sin man för att pressa honom till att döda flickan.

Men så dyker en halvturkisk pojke upp och blir kär i deras dotter. Han skulle också kunna rädda dem alla. Genom att gifta sig med flickan. Han är 15 år och hon är 13 år. Han vill inte gifta sig. Istället gör han slut när flickan pressar på och han känner sig under så stort tryck att han gör slut per sms.

Familjen får ännu en liten flickbebis och flickan vill flytta hem för hon saknar sin lillebror. Hon tror att hon kan rädda familjen på något sätt. Men det går inte. När den halvturkiske pojken har varit hemma hos dem och fått säga förlåt för att han gjorde slut genom sms och inte vågade säga det själv, så är livet nästan över för den nu 14-åriga flickan.

Hon mördas slutligen av sin far och slängs i vattnet av honom. Hon hittas nästa dag död flytande i vattnet med ansiktet nedåt. Hedern är återställd och rättvisa skipad enligt det klansystem som finns i Irak och som båda föräldrarna följer slaviskt.

Det är så enkelt att se utifrån, att hela familjen är sjuk och det blir inte bättre av att släkten bor bredvid dem. Fast faderns bror blir helt ifrån sig när pappan till slut har dödat sin dotter. För brodern har begripit att de befinner sig i ett nytt land med andra lagar och regler.

Jag undrar hur det kommer att gå för dem. De har ännu två barn kvar i familjen och pappan sitter i fängelse dömd till 14 år och sedan utvisning på livstid, utan möjlighet att komma tillbaka. Mamman fick ingen påföljd. Hon borde ha blivit dömd för medhjälp för de planlade mordet bägge och spelade sorg när hon var död, fast de egentligen var glada. De låtsades sorg och grät mycket när andra människor var där, men så fort de andra hade lämnat huset återgick de till vanligt vardagsliv.

Polisen upptäckte det för de avlyssnade radhuset där de bodde.

Flickan mördades år 2002. Nästan samtidigt som Fadime mördades av sin far i Sverige. Hon hette Sonay och slogs i huvudet av sin far innan hon slängdes i vattnet medvetslös och drunknade. Detta hände i Praestö på Sydjylland. Hon ansågs ha dragit skam över familjen när de hittade en bild på en dansk pojke i hennes dagbok.

3 kommentarer:

  1. Har aldrig fattat det där med hedersmord ( ja mord öht ) att folk kan vara så hjärntvättade. Jag säger som en stolle sa för ett par år sen, - Passar inte galoscherna är det baaaara att dra.

    SvaraRadera
  2. Stollen hade kanske rätt på så vis att det är svårt att lära gamla hundar sitta, men du har rätt i att det är svårt att förstå människor som går över gränsen och begår mord. Det är ändå ett fåtal, som gör det. Denne man behöver inte dra. Han blir utvisad.

    SvaraRadera
  3. Den där kulturen vill jag ej se i Norden!

    SvaraRadera