fredag 27 augusti 2010

Jag skrattade gott åt Ann-Charlotte Marteus

Hon kunde inte låta bli att hoppa på bloggvärlden, som skrev om Ardin-Assange. Bloggarna är ett av hennes mobbningsobjekt och hon ser det som en uppe-nerevärld. På toppen finns gammelmedia och i botten sådana som jag som skriver i blogg.

Det finns inga sådana rangskalor. Alla som skriver befinner sig på samma nivå. Var och en av oss har orden i vår hand. Läsa och skriva får vi lära oss i småskolan. Det är vad vi gör av orden som särskiljer oss. Och tankarna bakom orden. Inte att vi följer fåror, som sedan länge är plöjda och bearbetade.

Vad som mer skiljer skribenterna åt är själva inramningen. Gammelmedia har en trygg och säker inramning. När man sitter där skyddas man av tjocka väggar, både synliga och osynliga.

Jag vet eftersom jag har suttit inom DN:s väggar i massor med år. Det finns ingen som kommer åt en där, för det betraktas fortfarande som ett heligt ordtempel. Och rangordningen där inne finns också mellan redaktionerna. Men alla är skyddade av allt det som sitter i väggarna. På gott och ont.

Alla är inramade av mångåriga traditioner, som håller tillbaka, samtidigt som skribenterna är inneslutna i bomull bara de andra i redaktionen tycker att en skribent ska skriva det den skriver. Det är den omtalade självcensuren, som alltid sätter gränser.

En bloggare har inga sådana gränser. Ämnessfären är fri och likaså uttryckssätten. Det beror av den enskilde bloggarens egen personlighet och utveckling vad som kommer på pränt.

Naturligtvis finns det en hierarki här också, men den utkristalliserar sig genom att bloggare är mer eller mindre skickliga på att fånga det som ligger i tiden och skriva om det på sitt eget sätt.

Här finns inget skydd mot omvärlden, utan det måste var och en av bloggarna skapa själv, genom sin egen stil och sitt sätt att bemöta omvärlden.

Men att som Ann-Charlotte Marteus gör, hoppa på oss i klump, för att vi skriver är inte särskilt smart eller intelligent. Bara en gammal och väl plöjd fåra.

Läs också detta.

11 kommentarer:

  1. Var och en får skapa sin egen stil av sina ord. Bra! Verkligen härligt! Pissrännor och avloppsdiken har kommentarsfälten i bloggvärlden kallatsts (av vad heter hon nu Olle Svennins fru? och Liza Marklung).

    Men där rinnter mycket sanningar också. Ha, ha,ha... va´härligt att få leva i denna tid när trattmaktens tid är förbi.

    SvaraRadera
  2. Sorry! Olle Svennings fru och kallats! Synd att man inte kan redigera själv. Rinner. Gud va´mycket fel.

    SvaraRadera
  3. Hej Ann Helena!
    Har börjat läsa din blogg och hittills gillat det du skriver.
    Här är en dikt om ORDEN
    Ett ord som en människa fäster sig vid
    kan verka i oberäknelig tid
    Det kan framkalla glädje till livets slut
    det kan uppväcka obehag livet ut
    Ja, det påverkar livet på jorden,
    så slarva inte med orden.
    Alf Henriksson

    SvaraRadera
  4. Tack Helena! Jo det var hon du vet, vad är det nu hon heter igen jo hon ex kulturchefen på DN ja fasen har glömt namnet, måste ta mina piller mot glömska... ;)

    SvaraRadera
  5. Tack Anonym 11:49 för detta bidrag ur våra rika skatt av ord. Alf Henrikson var en härlig gubbe!

    SvaraRadera
  6. Bra skrivet, och jag delar din erfarenhet om att det är helt sant.

    Katarina F

    SvaraRadera
  7. Hon har ju rätt, Marteus. Det finns hur grova snaskigheter om Anna A på nätet som helst. Glädjen i att skriva dessa snaskigheter blir ju större eftersom Anna A är feminist.

    Helt sjukt, tycker jag. Anna är den som anmält något som hon uppfattar som ett brott och så blir hon hånad på nätet ! Detta om något visar hur svårt det är med sexualbrott. Anna A är ett brottsoffer och Julian A den misstänkte brottslingen. Så är läget idag.

    Vi vet inte vad som hände mellan de två. Det är domstolens uppgift att bedöma.

    Till gammelmedias försvar kan sägas att de beskriver hela affären i mindre sjaskiga termer än hur vissa bloggar gör.

    SvaraRadera
  8. Anonym 10:07: Att det finns snaskigheter om Anna Ardin gör inte att det är okej att ha mobbningskampanjer mot alla bloggare, som Marteus kör med. Det finns en del skit om mej också. Och om massor med andra.

    Det betyder inte att jag drar alla människor eller bloggare över en kam. Men Marteus känner sig hotad i sin maktfullkomliga feminism. Det finns ett gäng födda kring 60-talet, som är ammade med något värre än Grupp 8.

    Anna Ardin har trampat rakt in i feministklaveret och det var väl på tiden att någon gjorde det. En sådan hatisk rörelse, som försöker påstå att män är födda onda kan vi inte ha i det här landet.

    SvaraRadera
  9. Jag fattar allvarligt talat inte vad du menar med ditt inlägg 12:09.

    Jag känner inte till mer om den här Marteus än vad jag läste i artikeln i veckan och där tycker jag hon har helt rätt. Att hon är feminist har väl inte med saken att göra ? De exempel på övertramp, som begåtts av bloggare är helt relevanta enligt mitt sätt att se.

    Att Anna Ardin är feminist har inte heller med saken att göra. "Trampat i klaveret" säger du. Vad menar du med det ? Att det hela är en okynnesanmälan ? Anna A har väl lika stor rätt som alla andra att göra en anmälan om hon anser sig varit utsatt för ett brott.

    Sedan är det rättsväsendets sak att utreda.

    Sedan får vi se vem som trampat i klaveret.

    /Anonym 10.07

    SvaraRadera
  10. Anonym 17:56: Du är upprörd. Jag begriper uppriktigt sagt inte varför. Ha en god kväll!

    SvaraRadera