torsdag 17 september 2009

Monica A, Ingrid C, mig själv och Maja L



Det där blir en kvartett, och som C G Jung berättade för oss så är talet fyra en helhet. Men ofta är det tre plus en, som skapar detta.

I det här fallet är det uppenbart för de första tre kvinnorna är för något. De försöker alla att låta världen bli ett bättre ställe genom att kämpa för något.

Alla försöker de förändra världen på något sätt, väcka människor, få dem att se på nya sätt. Lyfta oss alla vidare genom de outforskade rymderna.

Och de utsätter sig alla tre för faror och besvärligheter genom att de står för vad de är helt enkelt. Och de har allihop visioner om framtiden. Vad som kan skapas, som gör att världen går till en ny nivå.

Den fjärde är inte sådan. Hon är mer en trickstergestalt, som C G Jung också har talat om. Någon som ställer till oreda, som byter skepnad när det inte passar, som gräver ned sig i detaljer, för att ingen ska se helhetsbilden. Som kastar ord omkring sig och som använder ord, som några slags prydnader, som inte betyder någonting.

Hon drar också till sig den sortens människor, som fungerar som henne själv. I oändlighet kan de vända och vrida på små detaljer i fakta, för att få dem att passa dem själva, kritisera och nedgöra genom att bita sig fast vid något, som på ytan verkar vara sant.

Hos henne själv och andra har orden slutat att skapa världen. Detta urprungliga, som finns så väl beskrivet i bibeln: I begynnelsen var Ordet. Detta ord, som inte bara skapar världar utan oss själva också beroende på hur vi använder dem.

Men ord kan också användas till att rasera och förstöra, till att trasa sönder och förvirra. Vilket vill vi välja? Vill vi ha en värld, som går under eller en som förvandlas och går till andra nivåer. Jo, det är en retorisk fråga. Naturligtvis.

För ingen av oss vill väl se oss själva eller världen gå under, istället vill vi förvandlas, gå vidare, se nya världar framför oss, gå igenom metamorfoser. Men det känns farligt så därför måste några gå före. Några måste visa vägen och säga. Titta här! Det går bra. Vägen håller.


11 kommentarer:

  1. Jag följer givetvis er tre, jag är så tacksam att några vill visa vägen, för livet kan vara så skrämmande och svårt ibland och då är det skönt att följa ljuset från en lykta som visar vägen till tryggheten. Maja och hennes följeslagare är otäcka och läskiga jag blir rädd när jag läser vissa kommentarer på hennes "hak". Har slutat läsa där jag mår bara dåligt av det. Så fortsätt skriv så vi andra har något vettigt att läsa............jag älskar ord när dom används rätt.

    SvaraRadera
  2. Tack Suss... som alltid skriver jag för att själv lysa lite mer över vägen... som ibland förvandlas till smal och krokig stig...

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Hej Ann Helena
    De spottar på våra utsträckta händer och visar vad de går för.
    Vi är deras livsluft.
    Hade de inte oss att kasta skit på skulle de gå under.
    Därför spottar de på våra utsträckta händer.
    Jag har fullt upp med annat i dag och kanske i morgon också. Har inget hänt sedan lägger jag ut alltihop igen. Ingen censur här inte!
    kram
    Monica

    SvaraRadera
  5. Jo det verkar så tyvärr och mamma och pappa var bara spelbrickor i Maja Lundgrens karriär. Tydligen. Inget annat. Och några riktiga anhängare har hon inte heller, för då skulle de väl åtminstone av omsorg om henne ha tagit bort det som står om hennes föräldrar på min blogg.

    Om det nu inte bara handlade om att trakassera mig för något som tidigare stod på din blogg... f ö hänvisar jag till http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/09/den-anonyma-inkvisitionsdomstolen.html
    där jag så sent som nu i morse upptäckte att jag hade anklagat signaturen Funderare för hat, fast jag förstår inte har gjort det.

    Ännu en som svänger sig med icke sanna ord, men som backar när han/hon blir påkommen... har dock tackat också där för att han/hon inte längre skriver på min blogg...

    Får hoppas att allt är slut nu. Eller också tar det ny fart ifall du åter sätter in allt i din blogg. Har åtminstone varit två mycket lugna dagar då jag har kunnat njuta av hösten ... fast i dag är jag förkyld... men inombords i själen är allt som en stilla seren sommardag med små gulliga moln...

    SvaraRadera
  6. Vi får bemöta dem med blommor Ann Helena.
    Vad annat kan vi göra?

    SvaraRadera
  7. Erkänner att jag trodde att Suss' kommentar var ironisk när jag började läsa den.

    SvaraRadera
  8. IAMB: Är den inte det? Ironisk menar jag... Suss skriver "jag älskar ord när dom används rätt." Det är läskigt, om det inte är ironiskt.

    SvaraRadera
  9. Well, don´t ask me.. :-)

    Tänkte väl kanske att Suss skulle ha skrivit något mer, ifall han/hon upptäckt att den eventuella ironin inte gått fram.

    SvaraRadera
  10. Skriver Ingrid? Hennes blogg har varit stängd i evigheter nu.

    SvaraRadera