torsdag 3 september 2009

Fem döda i branden i Staffanstorp



Jag minns fortfarande när min treåring skulle gå och tända ett ljus och jag inte följde med utan lät honom gå själv. Men någonting ringde i mitt huvud och sade att jag skulle kolla. När jag kom ut i köket så hade han tänt ett ljus som stod under en gardin i fönstret och gardinen var redan svedd. Sekunder senare skulle det ha brunnit.

Detta påminns jag om när det nu igen har inträffat en katastrof med fyra döda barn samt deras mamma i en villa i Staffanstorp. En nästan exakt upprepning av det som inträffade i Rinkeby tidigare i år, när sex barn och deras mamma omkom.

För någon vecka sedan stod Stockholms brandkår i Gustavsberg och delade ut lappar om hur man skulle göra ifall det började brinna. Jag sade till brandmannen att vi har massor med utgångar för vi bor i villa. Peppar, peppar ta i trä jag tror inte det ska brinna.

Jag skrev en artikel på Newsmill om att branden i Rinkeby var en utbildningskatastrof, att mamman och alla barnen skulle ha klarat sig om de hade stannat i lägenheten. Här verkar det motsatta ha hänt. Mamman och barnen skulle ha klarat sig om de hade öppnat fönstren och hoppat ut. Varför gjorde de inte det?

Något av svaret finns i en artikel i Aftonbladet i dag. Där framgår att dessa barn och deras mamma inte heller var en totalt integrerad del av Sverige.




2 kommentarer:

  1. Varje gång detta händer undrar jag alltid varför inte alla har brandvarnare! De kostar så lite och betyder så offantligt mycket. De betyder skillnaden mellan liv och död. Enkla att sätta fast och bor man i villa finns alltid grannar som kan hjälpa till. Hyresgäster får hjälp av fastighetsägarna. När batteriet börjar ta slut tjuter den och då vill man inget hellre än byta batteri, man glömmer det inte!

    Så gör det! Fixa brandvarnare! Något för SVT kanske? Som med anslagstavlan. Visa en snutt om samma grej varje dag! Vi närmar oss julen och alla vet hur det ser ut då!

    SvaraRadera
  2. Jo brandvarnare har vi alltid haft för vårt och barnens sovrum har alltid legat en bit ifrån varandra. Tyvärr så var de ofta så känsliga att de började tjuta när vi lagade mat... Katastrofen i det här fallet verkar vara att alla har gömt sig istället för att öppna ett fönster och ta sig ut. Vågade de inte gå ut i natten?

    SvaraRadera