Vi måste betala

UPPDATERAT
I framtiden måste vi betala allt mer själva är kontentan av vad fler och fler för fram i debatten. Det hjälper inte att slopa överskottsmålet i budgeten och gå över till ett balanserat sådant. Välfärden är helt enkelt för dyr för samhället. Vi måste gå in för privata försäkringar. 

Själv ser jag hur mycket jag har betalat till den allmänna välfärden genom mitt liv och hur lite som sedan finns kvar till mig själv. Alla pengar jag har lagt ut har gått till andra så när det är dags för mig själv finns inte mycket kvar. Inte från det offentliga utan det gäller att ha sett om sitt hus ändå. Ha lagt pengarna på något som bevarar sitt värde och ha skaffat ättlingar som är tillräckligt duktiga så att vi tillsammans kan skapa mervärde.

Detta är som det alltid har fungerat i ett samhälle. En del lyckas att vara arbetande människor och inte förstöra uppbyggt kapital medan andra ständigt måste leva på vad andra har skapat. Och en del lever helt anarkistiskt och brottsligt utanför samhället. 

Vi pratar inte om detta förhållande i grunden utan ständigt kommer små dellösningar där pengar ska pytsas hit eller dit till de grupper som är populära i nuläget hos politikerna och hos vilka de vill ställa in sig. De vill ses som de goda och uppfylla folkets önskan om att vara änglar för hela världen och hjälpa alla att få det bättre. Sju miljarder invånare på planeten vilar ganska tungt på Sveriges riksdags axlar.

Sverige ser sig fortfarande som en ideell stormakt nu när vi inte längre är det i absoluta tal. Vårt lands storhet från 1600-talet ligger kvar som en nedärvd inre övertygelse om att det är något särskilt med detta land. Vi som inte har haft krig på så länge. Vi som går före resten av mänskligheten för att visa vägen. 

Det som nu föreslås från olika håll: att vi måste betala mer själva, för välfärden kan inte tas ur tomma statskassor är redan verklighet, men selektivt i befolkningen. Olika grupper behandlas olika och de äldre är som vanligt i strykklass. Inte så viktiga människor längre. Utan det är dessa som särskilt ska få betala mera.

Då till exempel till försäkringskassan när de måste laga sina tänder för då måste byråkratin noga pröva att de inte lagar för mycket. En krona får inte göras om inte tanden är nedsliten ända till slemhinnan i munnen. Annars ska billigare lagningar användas. Sådana små regleringar gör att Sverige blir mer och mer i händerna på nomenklaturan. 

Det spelar ingen roll vem som sitter i regeringsställning för denna tjänstemannakår verkar bakom kulisserna och utför nitiskt sitt av medborgarna avlönade arbete. De företagare som översvämmar landet för att lägga beslag på skattemiljonerna i välfärden är i längden dödsstöten för systemet. Inte bara för att de fuskar och bedrar. Granskningen av alla medborgare blir för dyr. Vi har inte råd med ett totalt övervakningssamhälle. Det har aldrig något samhälle haft.

Den tredje statsmakten utför heller inte sitt jobb utan är för upptagen med att följa strömmarna på internet och försöka få ännu några läsare till sina utslätade produkter. De statliga kanalerna följer samma insmickrande tonläge för de vill ha många som lyssnar och tittar. Ett självändamål i sifferlekens tider. De grundläggande frågorna ska inte längre diskuteras. Inte hur ett land ska fungera för att folket ska må bra. Inte hur människor som har slitit och arbetat hela sina liv ska kunna fortsätta att leva. Inte hur det kommande släktet ska kunna fostras. Staten blir mer och mer utsatt för korruption och de som är inne i systemet kan utnyttja detta för egen vinning. Demokrati råder. Gör det?
11:12
Det är absolut sant som Annie Lööf (c) nu sade på kommundagarna att Löfven och Åkesson går hand i hand. Socialdemokraterna och LO har insett att till exempel åkerierna kan få lägga ned i Sverige om andra länder tillåts ta över, att de som bor och arbetar i Sverige kan slås ut om inte politikerna börjar betrakta Sverige som ett land, som inte ska ta hand om resten av Europa eller världen. I förlängningen måste socialdemokraterna och facket återta makten över landet.

Den regering vi har nu har varit för svag för att stå emot velandet i politiska kretsar och har varit livrädda för att bli betraktade som rasister. De borde ha sagt ifrån för länge sedan. Statsminister Reinfeldts farfars farfar var svart och hette John vilket statsministern också heter. Och därifrån härrör hans avsky för sd. Men en politiker måste vara pragmatisk och inte låta gener styra tankeverksamheten. Socialdemokraterna har alltid vara mer verklighetstillvända och insett vad som behöver göras. Det går inte att styras av egna känslor i politiken. Jonas Sjöstedt (v) kommer inte att ha något att säga till om i den kommande regeringen. Det är bara taktiksnack från Annie Lööf.