UPPDATERAT
Vem var värst i Kärrtorp? Två högerextremister omhäktades i dag för våldsamt upplopp, en till väntas bli omhäktad i morgon och en vänsterextremist väntas bli omhäktad också i morgon för dråpförsök. I medierna har högervåldet betonats kraftigt. Det var de som började. Så brukar det låta när barn kivas också: han började. Och det gjorde uppenbarligen de som kom från Svenska Motståndsrörelsen.
Men det var inte så att vänsterextremisterna stod passiva och lät polisen sköta detta, nej de anföll istället och jagade iväg högerextremisterna upp i skogen, där de skadades, som de stolta skrev då på Revolutionära Frontens egen hemsida på facebook. Poliserna som stod mellan grupperna blev anfallna av båda sidor. Och de skadades. Våld anses vara helt legitimt av dessa extrema.
De vänsterextrema kör en kampanj nu för att fria sin egen häktade våldsverkare (knivskärning). För det är alltid självförsvar de sysslar med dessa försvarare av revolutionen. Denne revolutionär har erkänt vad han har gjort.
Jag känner igen tendenserna sedan jag var liten för då var det höghusare mot låghusare bland barnen i Björkhagen (Kärrtorp ligger strax intill men det byggdes efter Björkhagen). Det sorgliga i sammanhanget är att dessa barnslagsmål har fortplantat sig till vuxna kriminella, fotbollshuliganer och extremister inom politiska organisationer. Barnen växer aldrig upp.
I Sverige har vi aldrig behövt dessa ytterligheter, men rent ideellt har det varit mycket finare och tjusigare att bekänna sig till extrema vänstersidan än det någonsin har varit att vara till höger. Till vänster är man fortfarande solidarisk med hela världen. Men sanningen är naturligtvis att ingen blir glad av våld. Vare sig från vänster eller höger. Våld är våld om än i gyllne dosor, som jag skrev som en travesti på den här dikten av Gustaf Fröding:
17.1.2014
Och i dag omhäktades de båda återstående: vänster- och högerextremisten. Den tidigare för misstänkt dråpförsök och den senare för våldsamt upplopp.
Vem var värst i Kärrtorp? Två högerextremister omhäktades i dag för våldsamt upplopp, en till väntas bli omhäktad i morgon och en vänsterextremist väntas bli omhäktad också i morgon för dråpförsök. I medierna har högervåldet betonats kraftigt. Det var de som började. Så brukar det låta när barn kivas också: han började. Och det gjorde uppenbarligen de som kom från Svenska Motståndsrörelsen.
Men det var inte så att vänsterextremisterna stod passiva och lät polisen sköta detta, nej de anföll istället och jagade iväg högerextremisterna upp i skogen, där de skadades, som de stolta skrev då på Revolutionära Frontens egen hemsida på facebook. Poliserna som stod mellan grupperna blev anfallna av båda sidor. Och de skadades. Våld anses vara helt legitimt av dessa extrema.
De vänsterextrema kör en kampanj nu för att fria sin egen häktade våldsverkare (knivskärning). För det är alltid självförsvar de sysslar med dessa försvarare av revolutionen. Denne revolutionär har erkänt vad han har gjort.
Jag känner igen tendenserna sedan jag var liten för då var det höghusare mot låghusare bland barnen i Björkhagen (Kärrtorp ligger strax intill men det byggdes efter Björkhagen). Det sorgliga i sammanhanget är att dessa barnslagsmål har fortplantat sig till vuxna kriminella, fotbollshuliganer och extremister inom politiska organisationer. Barnen växer aldrig upp.
I Sverige har vi aldrig behövt dessa ytterligheter, men rent ideellt har det varit mycket finare och tjusigare att bekänna sig till extrema vänstersidan än det någonsin har varit att vara till höger. Till vänster är man fortfarande solidarisk med hela världen. Men sanningen är naturligtvis att ingen blir glad av våld. Vare sig från vänster eller höger. Våld är våld om än i gyllne dosor, som jag skrev som en travesti på den här dikten av Gustaf Fröding:
 |
| Gammaldags doftande rosor |
Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
17.1.2014
Och i dag omhäktades de båda återstående: vänster- och högerextremisten. Den tidigare för misstänkt dråpförsök och den senare för våldsamt upplopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar