Frankrikes president och älskarinnan

Jag skrattar en smula åt Francois Hollande och hans älskarinna (ursäkta att det inte finns någon cedilj på c:et, men jag har ingen på mitt tangentbord). Så pinsamt! Men det är typiskt fransmän. En älskarinna kan de alltid kosta på sig. Och det kunde också USA:s presidenter ända fram till Bill Clinton. Då tog det stopp med Monica Lewinsky.

Men president Kennedy hade så många olika kvinnor att de inte ens kan räknas. Det var en tid då han tävlade med sin far om att vara värst. Han vann naturligtvis med hästlängder eftersom han var så karismatisk. Hollande är dock ingen sådan president. Han är inte ens särskilt populär. Men typiskt ändå att han kan be att få ha sitt privatliv i fred och att 77 procent av fransmännen (väljarkåren) tycker att han ska få det.

Så här skriver jag i min nya kommande bok som heter Och i Washington blommar fortfarande magnoliaträden:

"Det var hänsynslöst att presidenten var så promiskuös, inte bara med tanke på Jackie utan mot deras båda barn. Han riskerade svåra sjukdomar och det skulle ha kunnat drabba hans fru och indirekt deras barn. Men så tänkte inte John F Kennedy. Han försökte bara överleva den hårda pressen det innebar att vara president genom att fortsätta sitt gamla liv. Det var ett slags liv som levde på den yttersta eggen och så var han uppfostrad så var tidsandan, där de som hade överlevt andra världskriget inte kunde tro att de var odödliga. De hade sett alltför många dö omkring sig. De visste att livet kunde vara kort och ta slut när som helst. Presidenten hade lärt sig att det var rätt att på sätt och vis strunta i alla andra för att uppnå det han ville i sitt liv. Hans ideala statsmannadrömmar gick före allt. På sätt och vis hade han inte valt sitt liv utan det var utstakat åt honom av hans far och av att hans äldre bror hade dött. Han klarade alla prövningar också som president, bara han fick behålla jakten på kvinnorna. Det var ett omätligt behov hos en sexmissbrukare. Jack Kennedy lär ha haft ett förhållande med en praktikant, som jobbade åt presstjänsten. Han hade förhållanden med vänner till familjen. Det ingick i hans livsstil och i tidsandan och han tyckte inte det var fel. Hans pappa hade lärt honom och hans bröder att det var så livet skulle vara. Det var rätt att ta för sig. Jacqueline Kennedys pappa Jack Bouvier hade varit likadan. Det var ett sätt för män att koppla av, att få ny energi, att ta för sig av det som erbjöds dem av villiga kvinnor. Den politiska makten innebar att det var fritt fram att lägra alla slags kvinnor, som var villiga att ställa upp för att få del av berömmelsen runt den upphöjde mannen. Det var helt enkelt macho att göra så för männen, fast det knappt ens hette det på den tiden. Så såg mans- och kvinnorollerna ut.

- Män är helt enkelt sådana och särskilt Kennedymännen. 

 Det sade Jacqueline Kennedy en gång när Edward Kennedys fru Joan klagade. Det var inte mycket att göra något åt. Jacqueline Kennedy blundade bara för det. Tog aldrig upp det. Bara pikade sin man ibland. Som en gång när hon lät honom sitta mellan två av hans senaste erövringar på en middag. Eller när hon gick runt i Vita huset med en journalist och plötsligt öppnade en dörr till ett kontorsrum och sade:

- Det där är två av min mans älskarinnor.

Det var ett par kvinnliga anställda, som själva hade sökt sig till Vita huset och som hon visste var betagna i hennes man. Hon talade klarspråk, men det var ingen som tog upp det. Ingen reporter i massmedia. Det fanns en tystnadens överenskommelse kring maktens män. Ett visst högtidligt avstånd, ett särskilt nästan heligt område, där det gick för sig att göra nästan vad som helst för alla teg. Ingen rörde vid det. Så såg makten ut. Alla bugade och bockade för den. Detta ämbete som var det högsta i USA måste förbli obefläckat av privata och personliga mänskliga egenskaper, som presidenten kunde ha som man. Så var den allmänna meningen på den tiden. Själva det symboliska ämbetet var alldeles för upphöjt och helt enastående som ledstjärna. Det måste så förbli.

Visst var det pinsamt, att president John F Kennedy inte kunde låta bli att ligga med andra kvinnor, att han liknade en tonåring på så vis och inte kunde hålla sig i skinnet. Han använde kvinnor som drog, något han brukade som ett slags medicin för att må bra. Jack Kennedy begrep aldrig hur det skulle ha kunnat vara, att leva och utveckla ett enda sexuellt och sensuellt förhållande. Det sexuella förblev alltid något ytligt och för stunden för honom. En erövringsakt och sedan var det över. Det spelade inte någon roll med hur många kvinnor eller egentligen med vilka. Jacqueline Kennedy visste det där och insåg också sin egen roll. Med henne var det en annan sak. Ett katolskt äktenskap skulle alstra barn. Det var så den katolska kyrkan såg på saken. Det var vad det gick ut på när man var gift och presidenten kunde inte begripa vad det äktenskapliga förhållandet skulle ha kunnat vara. Ett enda djupt och bra sexuellt, sensuellt, själsligt och andligt förhållande och sanningen att säga så kunde hans fru inte heller upplysa honom om det. De var båda sorgligt oerfarna i djupare insikter om vad detta fysiska nöje kunde vara. Ingen kvinna i deras släkter hade någonsin framställt det sexuella som något annat än ett sätt att skaffa sig kvinnlig makt. Ett spel mellan könen som innebar att det gav makt till den kvinna, som lyckades fånga in i en rik och mäktig man."