DN skriver i dag om att vi borde minnas första världskriget som startade 1914 för det inledde en period av demokrati och välfärd. Men den slutsatsen är felaktig. Krig är aldrig gott och människans uppgift är att inse detta.
Den utveckling i vårt land som har medfört att vi har skapat ett land med hög levnadsstandard har inte med krig att göra. Det är en utveckling som vi själva har haft hand om och vi hade klarat det med eller utan riksdag och regering.
Ett land består av dess folk, inte av överheten, inte av "eliten" som ofta är självutnämnd. Att Sverige kunde resa sig ur fattigdom beror av massornas beslut. Att varje människa har tagit ansvar för sitt eget liv och tagit de beslut som behövdes. Det var ofta förr i tiden att lämna landet för ett bättre liv. Mina förfäder gjorde dock inte detta utan stannade kvar och förbättrade Sverige utan att göra revolution eller ta till våld. Om detta har jag berättat här i min bok I ormbärarens tid.
Det finns en övertro på politiska beslut och de har i dag fört oss till att landet är delat för att de moraliskt högstående (sic!) i riksdag och regering försöker glida fram på en våg av humanitet och en övertro på att Sverige är landet som ska ordna till världen.
Vi anser att vi och andra i världen ska bli omhändertagna av de system som våra föräldrar och vi själva har skapat. Ingen ska längre behöva gå hungrig eller utan bostad eller utan hjälp vid sjukdom eller fattigdom. Inte i vårt land. Men den humanitära aspekten kan inte gälla i alla lägen och för alla människor i världen för det betyder att vi alla blir fattigare och oftare faller igenom de finmaskiga nät, som vi och våra anhöriga i tidigare generationer har skapat åt oss.
Fattigdomen importeras nu från Europa genom att det är fri rörlighet. Vi får vänja oss vid att människor väljer att komma hit och bygga slumområden av överblivna välfärdssopor. Och att de tycker att det är bättre att tigga i vårt land än försöka ändra på sina hemländer.
Det som började med första världskriget har inte skapat demokratierna i världen. Det är förfärligt att påstå att det behövs människooffer och förstörelse i oanad miljonskala för att skapa bättre samhällen. Det är att tro på detsamma som människor gjorde för tusentals år sedan då människor medvetet och med vilje offrades till gudarna. Detta omogna och vidskepliga synsätt måste människan som art växa ifrån.
Den utveckling i vårt land som har medfört att vi har skapat ett land med hög levnadsstandard har inte med krig att göra. Det är en utveckling som vi själva har haft hand om och vi hade klarat det med eller utan riksdag och regering.
Ett land består av dess folk, inte av överheten, inte av "eliten" som ofta är självutnämnd. Att Sverige kunde resa sig ur fattigdom beror av massornas beslut. Att varje människa har tagit ansvar för sitt eget liv och tagit de beslut som behövdes. Det var ofta förr i tiden att lämna landet för ett bättre liv. Mina förfäder gjorde dock inte detta utan stannade kvar och förbättrade Sverige utan att göra revolution eller ta till våld. Om detta har jag berättat här i min bok I ormbärarens tid.
Det finns en övertro på politiska beslut och de har i dag fört oss till att landet är delat för att de moraliskt högstående (sic!) i riksdag och regering försöker glida fram på en våg av humanitet och en övertro på att Sverige är landet som ska ordna till världen.
Vi anser att vi och andra i världen ska bli omhändertagna av de system som våra föräldrar och vi själva har skapat. Ingen ska längre behöva gå hungrig eller utan bostad eller utan hjälp vid sjukdom eller fattigdom. Inte i vårt land. Men den humanitära aspekten kan inte gälla i alla lägen och för alla människor i världen för det betyder att vi alla blir fattigare och oftare faller igenom de finmaskiga nät, som vi och våra anhöriga i tidigare generationer har skapat åt oss.
Fattigdomen importeras nu från Europa genom att det är fri rörlighet. Vi får vänja oss vid att människor väljer att komma hit och bygga slumområden av överblivna välfärdssopor. Och att de tycker att det är bättre att tigga i vårt land än försöka ändra på sina hemländer.
Det som började med första världskriget har inte skapat demokratierna i världen. Det är förfärligt att påstå att det behövs människooffer och förstörelse i oanad miljonskala för att skapa bättre samhällen. Det är att tro på detsamma som människor gjorde för tusentals år sedan då människor medvetet och med vilje offrades till gudarna. Detta omogna och vidskepliga synsätt måste människan som art växa ifrån.
 |
| Miljoner unga män offrades på slagfälten i första världskriget. Här offer för gasangrepp 1917. |
DN har ju helt fel! Första Världskriget skapade diktaturer. Den kommunistiska i Ryssland, den nazistiska i Tyskland, troligen också den facistiska i Italien. Ungern fick ju också någon slags tvivelaktig regim. Som följd av dessa diktaturer drogs ju sedan Andra Världskriget igång.
SvaraRaderaRune
Inspirerat av nyårsnattens bombardemang? Misstolkat som något gott? Eller som en jakt på nya läsare? Vem vet. Jo varenda barn vet väl fortfarande att Tyskland var så förödmjukat av den första freden att de ville ha revansch. Våld skapar våld.
RaderaSverige är också så förödmjukad av flatheten under andra världskriget att Sverige bjuder in alla utlänningar som kommer hit och ger dem livslång försörjning utan motprestation.
SvaraRaderaStämmer inte riktigt, men det är en slogan som upprepas rätt mycket i våra dagar. Dock finns det en syn på människor som bra varor att användas i ett konsumtionssamhälle, därför importeras de i oanad grad. Ju fler människor i ett land desto bättre. Och de politiker som har låtit dem komma ses som frälsare och får då deras eller anhörigas röster i kommande val. För alla blir ju svenskar genast.
Radera