Strålande tider!

Tänk att svenskarna är så lite medkännande att de inte oroar sig för världsekonomin utan för sin egen plånbok. Omkring 35 procent oroar sig för egna hushållets ekonomi och för sina pensioner. Inte så märkligt för det är så många som redan har fattigpensioner av alla medborgare. Men bland kvinnor är det ungefär 50 procent. Och myten om hur lite kvinnor har arbetat är stark. 

Hemmafruar står som spön i backen när detta ska förklaras. Eller också är väl människor bara slöa? Men i Sverige har tre av fyra kvinnor jobbat. Närmare 80 procent. Däremot är det vanligare med hemmafruar i andra länder i EU. Och det är till de länderna vi nu betalar.

Ingen bryr sig längre om att 40-talisterna var i strykklass hos Göran Perssons regering. De hade ju så gott ställt så dem kunde man ta av ("köttberget" ni vet) och vips så försvann 258 miljarder kronor från pensionsfonderna för att täcka upp för bankerna som slösat bort sina pengar. 

Sedan var det de sjukskrivnas tur: 1 juli 2003 togs de ur systemet och skulle gå efter a-kassan istället. Inte efter senaste lön, utan de som hade haft otur och blivit arbetslösa och sedan sjuka skulle straffas. Vips miljoner borta från de sjukskrivna.

Och sedan när dessa sjuka tvångspensionerades före valet 2006 så försvann ännu mer från dessa medborgare. De fick pension efter a-kassan och togs ifrån ännu några tusen i månaden för evigt. Vips så var detta ett livslångt straff. Men vem bryr sig? Det är ju enbart äldre och gamla. De ska ju dö snart ändå. Fattigpension är när man får ut högst 10 800 kronor per månad i allmän pension. Strålande tider!

Tidigare riksbankschefen Bengt Dennis (s) kunde samla guld på hög i sitt kassaskåp  i  Gamla Stan.