Vi behöver ett nytt Sverige

Det är inte enbart en ny socialdemokratisk partiledare vi behöver i Sverige, utan ett nytt sätt att se på vårt land.

Jag, som nyss har gått igenom min släkts historia, har sett hur vi på två generationer har förflyttat oss från att bo i ett torp utan varken vatten, avlopp eller el, utan fast egendom och beroende av ett gods, till att bli fria markägare och elektroniskt uppkopplade mot hela världen.

Min mormor och morfar bodde så, som många människor i alla tider hade bott, i ett självhushåll med djur och lite odlad mark, med fiskevatten utanför dörren. Jag bor på landet, men i ett mer än dubbelt så stort hus, som de gjorde och utan att behöva arbeta hela dagen, för att få mat på bordet.

Hela denna materiella förvandling av samhället ägde rum på 1900-talet. Det innebar att alla fick det bättre. Det som återstår nu är att förvalta det som har skapats, att inte låta girigheten och maktfullkomligheten hos den nya och gamla överklassen göra så, att vi ger bort vårt land till nya godsägare.

Det jag själv har saknat länge i den politiska sfären är förnuft. Det är enkelt att se att dessa människor, som kallar sig socialister och kommunister har fastnat i föreställningar, som inte gäller längre. De lever kvar på min mormor och morfars tid i sina idéer.

De har dragit dessa idéer så långt att det har skapats offer av halva folket. Halva befolkningen måste skyddas mot den andra halvan. Så tror människor. Den borgerliga politiken är indragen i samma vanföreställningar.

Min mormor och morfar skulle inte begripa vad detta handlade om. Mormor var inget offer för morfar. De båda försökte tillsammans överleva i ett samhälle, som hade vissa villkor på den tiden.

Men överklassens syn på sig själva från förra århundradet, har nu anammats av hela samhället. Kvinnor är offer för männen. Detta synsätt befäster den uppfunna ordning, som säger att män i alla lägen är överlägsna.

Detta är naturligtvis inte sant. Först och främst är vi människor med olika egenskaper, födda in i en miljö och en omgivning, som är mer eller mindre utvecklad. Vi måste sluta att ljuga om att alla har samma möjligheter och att alla är lika inför lagen.

Så fungerar inte vårt samhälle. Det finns hierarkier. I ett friskt samhälle grundas dessa på att de som har mer makt och inflytande också står på en stabilare, bredare och mer erfaren grund än andra.

Sådana människor kan se längre och vidare och har tagit in mycket i sina liv, inte bara genom att lyssna till andra, utan också genom att se in i sig själva och se sina egna svårigheter klart.

Det som har hänt nu särskilt i det socialdemokratiska partiet är att detta parti har varit så vänt inåt mot sig självt, att delar av samhällsutvecklingen har gått dem förbi. Det handlar inte längre om att ta hand om arbetare och fattiga, utan mer reellt om att varje människa ska kunna finna sin plats i samhället på sina egna villkor.

Alla generationer står på axlarna av den föregående. Jag har gått igenom hela min släkt och sett hur många barn, som led och lider av fortfarande som vuxna, att ha blivit övergivna och bortlämnade av sina mödrar. Och hur ofta kvinnorna har tagit ifrån barnen deras pappor.

Detta för att kvinnor och barn har setts och ses som en enhet. En materiell enhet, som skulle få leva för sig, utan några män. Det var det sätt samhället löste - och fortfarande löser - den största motsättningen i vårt samhälle, som anses vara mellan man och kvinna.

Det går inte att ha det så i ett land. Alla föreställningar om detta är urmodiga. Barnen har en självklar rätt att stå i centrum. De klarar sig inte utan vuxna. Alla barn behöver sina föräldrar. Både pappa och mamma.