Att bli medborgare

Ja hur blir man det? Inte på en gång. Jag är svärmor till en ryska. Hon blir så småningom svensk medborgare.

Eftersom vi är en ordentlig familj har vi följt alla regler för hur det ska gå till, så att hon blir det. Hon gifte sig med min son innan hon återvände till Ryssland, för att invänta att hon fick komma tillbaka till Sverige.

Detta handlade således om att få uppehållstillstånd och det beviljas från hemlandet. Detta som det har skrivits så många artiklar om, att det är så hemskt att familjer splittras. Jo, så blev det också för min son och hans fru.

Detta blev nödvändigt och tog ungefär ett halvår innan alla papper hade fyllts i och alla myndigheter hade sagt sitt. Min son och hans fru kunde träffas en gång under denna tid. Det var vad de hade råd med.

Nu har denna ryska fått återvända till Sverige, studerat svenska och fått sitt intyg från SFI, att hon kan svenska tillräckligt. Hon och sonen kommer att intervjuas och då till slut, om myndigheterna tror på deras äktenskap, kan hon få svenskt medborgarskap. Så går det till.

Och en ceremoni för nya medborgare finns redan. Det försiggår hela tiden ute i olika kommuner att nya medborgare hälsas välkomna.

I Stockholm sker detta i Stadshuset. Jag hoppas att även släktingar får närvara. Jag kommer gärna när min svärdotter firas som en riktig svenska! Men det lär väl bli tidigast nästa år. För den ceremonin är året efter att man har blivit medborgare.

Men här kommer hon att stanna. Det är alldeles säkert. Det samhället utstrålar är besvärligheter och misstänksamhet även mot sådana som min svärdotter, som så självklart borde välkomnas från första dagen de är svenska medborgare.

På så vis behövs en utvidgning och ett ordentlig positivt välkomnande av nya medborgare. Min svärdotter är mycket välkomnad av oss i släkten. Hon har samma efternamn som vi och jag ser henne som en naturlig del av vår familj.

Men samhället behöver också se henne så. Där är det mycket trögare. Men kanske är det kulturella inlemmandet av henne i vår familj det viktigaste?

Dock verkar integrationsminister Erik Ullenhag tänka mest på andra invandrare, som chilenare, somalier eller afghanistanier. Åtminstone är det dessa som nämns i hans artikel på Brännpunkt i dag.

Och hans utredning är säkerligen tänkt att integrera främst de i Malmö, Göteborg och Södertälje, som har bildat undersamhällen i vårt eget samhälle. Min egen svärdotter är inte något problem alls på så vis. Hon är redan integrerad.

De båda gifte sig i Nacka kyrka den 14 augusti 2010 och vi firade en bit in på natten. Det var mycket varmt den lördagsnatten. Fuktig, nästan tropisk värme. Skönt!

PS. Nä det är först efter tre år i Sverige, som min svärdotter kan söka medborgarskap. Jag trodde det var två. Då blir det ingen ceremoni förrän tidigast 2014 då. Eller till och med 2015, beroende på. DS.