Det önskar sig Unicef på det nya året. Somalia, Kongo, Sudan, Etiopien och Kenya är utsatta länder i Afrika, som behöver hjälp. Yemen och Pakistan behöver också mycket hjälp.
Överallt pågår krig och olika svältkatastrofer. Barnen lider mest. Är det då någon idé att vi hjälper dem? Naturligtvis talar bilder på barn till våra hjärtan, men hur länge ska hjälpen bestå?
Så länge länderna krigar och de fattiga aldrig får det bättre, för de tror att de måste ha många barn, så lär det aldrig blir annorlunda. Jordens resurser kommer inte att räcka. Det har inte gjort det på lång tid.
Halva Afrika behöver ständig hjälp. De nio miljarderna är bara till akut katastrofhjälp världen över.
Värst är det i Somalia. Där pågår helvetet på jorden. Tänk att Sverige inte skulle ha förändrats sedan andra världskriget. Alla skulle fortfarande jobba med jordbruk och boskapsskötsel. När vädret slog om så skulle befolkningen svälta. Men fler och fler barn föddes, så att befolkningen hade ökat med det dubbla.
Hälften kan inte läsa. Terrorgrupper härjar i landet, pirater tar båtar utanför kusterna. Rika människor tillfångatas och länderna de kommer ifrån krävs på pengar.
FN:s olika biståndsorganisationer krävs på pengar och Röda korset, för att de ska hjälpa de svältande barnen. Befolkningen flyr till Kenya och Etiopien, så dessa länder behöver också hjälp. Där finns några hundratusen. Till Norden och Sverige flyr också människor. Här i vårt land finns ungefär 35 000.
Är det någon idé att lägga plåster på såren? Något är i grunden fel i dessa länder. Men alla som vill ska naturligtvis skänka hjälp akut till barnen. Nio miljarder behövs som sagt världen över. Bara till Somalia behövs omkring en miljard svenska kronor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar