De heliga mammorna

Ja i morse satt de i Gomorronsoffan och drog om igen det vi har hört om Felicia Feldts uppgörelse med mamma Anna Wahlgren. De tre var Kerstin Brunnberg, Jessica Gedin och Johan Hilton.

De försvarade rätten att skriva och uttrycka sig och skriva utlevelseböcker. Jo visst har man rätt till det. Det skrev jag själv om här på Newsmill i fredags, när Felicia Feldt var hos Skavlan.

Men de kom aldrig fram till det jag satt och väntade på: att vi borde se på boken, såsom Felicia Feldt själv har sagt, att den speglar ett barns perspektiv.

Barnet står i centrum. Jag har väntat i något årtionde på att vi ska gå över till detta synsätt, men icke.

I dag står mamman som dödade sina två pojkar i Sigtuna inför rätta. Hon har beskrivit hur hon fick dem att "bada" och hur den lille skrek hjärtskärande. Hon anses vara svårt psykiskt störd.

Hon hade bråkat med sin mamma och mådde dåligt av det. Om vi inte hade en så stor tilltro till att alla mödrar är änglar och helgon hade detta dåd då kunnat förhindras?

När ska vi se att barn är oskyldiga och kan inte försvara sig mot den som har vårdnaden om dem? Det finns alltid ett tomrum runt mor och barn. Den heliga madonnan med barnet är en ständigt närvarande bild i vårt samhälle.

Vi har fått detta från vår religion, som har genomsyrat vårt samhälle i ett par tusen år. Vi ser inte ens hur vi uppfattar detta, för vi är så inbäddade i det. Och vi ser inte ens att det borde vara barnet som står i centrum. Inte mamman. Barnet är den centrala bilden i kristendomen.

Istället så ställer vi de vuxna mot varandra och skapar ett samhälle, där det blir naturligt att de vuxna ska slåss om barnen. Och mamman är fortfarande alltid ett offer och mannen en bödel. En mycket negativ bild som vi har av människorna i vårt land. När ska detta gå över till något annat?

Inte ens pappan till den yngre av dessa mördade pojkar kunde tro att mamman hade gjort det. Också han var uppslukad av bilden av en perfekt mor.

Ännu otäckare är att det fanns vittnen som hörde den förtvivlade gråten från den yngste pojken nere vid bryggan i Sigtuna. Men ingen gick ned för att se vad som hade hänt. Gråten tystnade ju så småningom.

Rättegången började klockan tio i dag. Här kan ni läsa Sveriges Radios referat från den. Här har jag tidigare skrivit om dödsannonsen över pojkarna, som mamman satte in. Puss och kram står det i den från deras mördare.