Världen i det stora perspektivet

Ja hörrudu mannen jag ser ju att du är inne och glor alltså.. och tjejen va farao du är ägd va, de e därför du inte vågar kommentera längre... asså var lite på alerten nurå och skit i att ni måste vara så fina i kanten eller så.

De e bare å åk, slänga sej neför backen helt enkelt.

Ovanstående apropå att jag ser att ni är inne och tittar som vanligt, men kommenterar gör ni inte.. har ni skrämts till döds av att vi är överens Monica och jag?

Tidigare var det poppis att försöka skapa splittring mellan mig, Monica och Ramona... har ni gett upp? Kom igen nurå... lite mer slagsmål eller kattfajt önskar ni väl... ;)

Eller blev ni så drabbade av inlägget före detta att ni alldeles kom av er och måste grubbla... mmm är det så världen ser ut?

Vårt land är så himla litet så här kan bara en ideologi i taget ta plats... fö så tycker jag att Jacqueline Kennedy var en kvinna, som verkligen försökte skapa en helhet av sitt liv. Jag tror hon lyckades ganska bra, enligt sina förutsättningar. Trots att hon tillhörde överklassen i Amerika. Och hela släkten ville tro att de hade varit framstående och överklass också i Frankrike fast det var deras egen omhuldade släktlögn, så här står det i mitt manus om Jacqueline om detta:

Jacqueline Kennedy Onassis hade med hjälp av sin släkt och sina män uppnått att ha mycket pengar och stor världslig makt och hon använde sig av detta. Det var mänskligt att göra så. Redan som ung blev hon bortskämd. Hon levde större delen av sitt liv i en särskild och mycket skyddad miljö och inte var hon alltid så trevlig mot sina medmänniskor. Hon kunde uppföra sig, som om hon verkligen var den drottning av Amerika, som många såg henne som. Hon hade de högtflygande föreställningarna om sig själv sedan barnsben eftersom hennes farfar hade förvanskat sin släkthistoria, så att alla i släkten Bouvier trodde att de egentligen var aristokrater från Frankrike. De var det av bördsrätt och deras gener var speciella. Det ingick i deras föreställningar om sig själva.
Jacqueline Bouvier Kennedy Onassis farfar berättade om detta, inte bara en gång, utan han förbättrade historien gång på gång när han - som han sade - gjorde nya fynd i deras historia. Kort innan han dog gav han ut sin samlade släkts historia en gång till i bokform, med ännu något fantasifullt tillägg. Hela släkten betraktade alla detta, som den historiska sanningen. De ville göra det och ingen forskade särskilt mycket i Frankrikes eller deras egen historia, så att de fick veta hur det egentligen hade varit.

- Vi blundade. Vi ville inte veta. Han påstod helt enkelt att vår förfader var den adlige Francois Bouvier, som hade levt på 1500-talet och hade varit av det gamla huset Fontaine från Grenoble. Han ägde gods och gårdar och hade en egen armé. Medan vår egentlige förfader var någon med samma namn, som hade levt två århundraden senare och som var järnhandlare från Grenoble med en fru, som var tjänsteflicka. Men det var alldeles utmärkt att leva av denna myt, att vi var de förfördelade ättlingarna till en särskild utvald del av mänskligheten. Det gjorde att vi trodde att vi hade en alldeles särskild rätt att vara framstående, rika och ha mycket makt i vårt nya land. Detta genomsyrade hela släkten. Det skapade mig som jag blev. Det gjorde att vi alla tyckte det var helt rätt, att vi tillhörde den tidens jetset och att vi, som hade blivit så förfördelade i förfädernas land, nu hade rätt att ta igen allt detta. Visserligen kunde vi vara generösa och trevliga även mot andra, som inte tillhörde vår släkt. Det kunde vi kosta på oss. Men om någon var otrevlig mot oss så var den inte värd särskilt mycket. Ibland var det så att jag inte ens längre såg de människor, som på något sätt hade trampat mig på tårna. All kontakt med dem upphörde. Jag uppförde mig på det vis, som jag trodde, att en äkta fransk aristokrat skulle ha gjort.

Alltså detta visar hur stor betydelse en människas uppfattning har om vem hon är i världen. Motsatsen till detta är den beskrivning som tillhandahålls av den "feministiska" vänstern om hur förtryckta alla kvinnor/män är, om att människor som är födda i Rosengård eller Tensta kan inte komma någonstans. Dessa miljöer är för evigt dömda till fattigdom, dromissbruk och utslagning. Allt självuppfyllande profetior, som naturligtvis de som bor där tar åt sig. Om det inte finns motkrafter, som berättar något annat.