Livet efter döden eller i olympiska spelen

Livet efter döden heter en av Deepak Chopras böcker, som jag läser ibland... det går inte att ta in all hans visdom på en gång, utan den behöver absorberas i små portioner. Han har samma syn på världen och livet före och efter döden, som också de shamanistiska religionerna hade. De som var utbredda över hela jorden innan vi gick över till tron på den ende Guden, som inte längre finns kvar här på jorden, utan som har dragit sig tillbaka till himlen.

Chopra beskriver att man kan befinna sig på medvetandets nivå upptaget av fysiska objekt. Då är människan indragen i det materiella och alla naturlagar gäller fullt ut. De krafter vi då besitter som människor, för att utforska och förändra världen är fysisk styrka, vilja, förnuft, känslor, sexualitet och auktoritet. Världen uppfattas som materiell och konkret och själen är personlig, men kan bara uppfattas i "korta glimtar". När medvetandet går in i en värld, där den blir upptagen av subtila objekt så går människan in i drömmar, fantasier och inspiration. Vi vet att allt är verkligt genom intuitionen. Vi ser skönhet och kärlek och kan ana en subtil närvaro inom och utanför oss, som inte har med våra fysiska fem sinnen att göra. Livet i denna dimension varar så länge man kan fantisera och drömma om den.

Där finns inte naturlagar, utan tiden är mjuk och formbar, osynliga strukturer kan hålla sig vid liv under lång tid: myter, arketyper, kulturella föreställningar. De krafter vi använder i denna värld är fantasi, minne, konstnärlig förmåga, andlig känslighet, helande krafter och som sagt intuition. Själen upplevs som den vägledande kraft, som för oss tillbaka till källan, säger Chopra. Och själen upplevs kontinuerligt. Det tredje stadiet är rent medvetande enligt Chopra. En värld där vi är medvetna och vet att vi är det. Vi kan betrakta oss själva utifrån. Där finns inga objekt vare sig materiella eller subtila. Det börjar med ett tyst sinne och ju längre denna inre tystnad varar ju mer rikt och fyllt av mening blir existensen.

Här gäller kvantfysikens lagar. Tid, rum och fysiska objekt finns som möjligheter. Ingenting är ännu skapat utan havande "med allt som är". Tidsflödet och rummets expansion är neutrala händelser för den som befinner sig där. Det är idrottsmannens eller -kvinnans flow. Vi ser utan att vara bundna, även om vi när som helst kan gå in i någon egenskap, som är mänsklig: kärlek, medlidande, styrka, sanning. Själen blir opersonlig. Utan egenskaper.

Egentligen talar således Chopra om livet efter döden, men han säger också att vi ska hålla i minnet att dessa tre nivåer inte är så alldeles "efter" utan att de tillsammans är en ständigt närvarande rymd för människor. Också i livet. Och de som har uppnått allt detta och kan förena de tre nivåerna i till exempel de olympiska spelen beundrar vi andra något oerhört. Och det är helt rätt. Dessa utövare visar oss vart vi andra hela tiden är på väg. Vad vi som mänsklighet kan uppnå. De olympiska spelen är ett sätt att se livets mening och dess oändliga djup.