I dag skriver Uppsala Nya Tidning att professor Eva Lundgren återigen är i skottgluggen.
Tidningen citerar tidigare ledarskribenten i Svenska Dagbladet Maria Abrahamsson, som kallar professor Eva Lundgrens forskning för "hokuspokusforskning" på sin blogg
De citerar också det brev jag skrev till rektor Anders Hallberg vid Uppsala universitet:
En annan som reagerat är journalisten och författaren Ann Helena Rudberg. Hon har i brev till rektor Anders Hallberg skrivit att "Eva Lundgren tillhör dem som har demoniserat männen som grupp. Om hon hade gjort detta på ett universitet med vilken annan folkgrupp som helst: romer, katoliker, invandrare eller kvinnor, så hade hon inte kunnat sitta kvar som professor".
Niklas Skeri, som har skrivit artikeln, omtalar också vad som har hänt och tar upp Monica Antonsson:
Ytterligare en av kritikerna är Monica Antonsson, som blev rikskänd när hon ifrågasatte sanningshalten i Liza Marklunds bok Gömda. Eva Lundgrens forskning saknar samhällsnytta och borde "helt enkelt måste läggas ned", skriver hon på sin blogg.
Professor Eva Lundgren tycker att "reaktionerna är obehagliga" och att kommentarerna till hennes artikel på Newsmill uttrycker "ett stort hat".
Hmm hon har uppenbarligen bett Newsmill att byta ut bilden på henne... över artikeln... det är inte samma närbild som förut...nu står hon i en talarstol och är PROFESSOR... ;)
"Häxfalangen" - ett mycket välfunnet uttryck!
SvaraRaderaHaha, Ja Häxfalangen var bra. Kul tycker jag när dom använder oss bloggare som källor. Lite märkligt att flera tidningar inte uppmärksammat denna debattartikel. Tycker du inte?
SvaraRaderaHeja! Det bar frukt! Det är alltid kul att bli citerad. Står hon i talarstol nu. Det är nog bättre för henne för den där närbilden var ingen höjdare. Tänk att genumskampen förs med skattepengar. Otroligt vilka projekt som kan få pengar. Läs på Tanja Bergkvists blogg.
SvaraRaderaGenuskampen ska det stå! Of ocurse. Sorry!
SvaraRaderaMaria: Ja rena Harry Potter tycker jag ;) alla möjlig makter som far åt olika håll... hur ska det gå... hur ska det gå :))
SvaraRaderaMadMan: Jo fler borde fatta nåt... visst är det så... tar lite tid bara... det gör allt här i världen ;)
Helena: Frukt var ordet... ;) Tanja Bergkvist var bloggaren. Jag länkar genast: http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/05/11/ett-skrackexempel-pa-genusvaldet/
När man läser "Knutby-koden" av Eva Lundgren, så inser man att vad man än kan beskylla henne för, så inte är det att anse att alla kvinnor är änglar.
SvaraRaderaHoppas att detta med citaten av dig och Monica samt artikeln gör den nyttan att Eva Lundgren blir tilldelad en kvast!
SvaraRaderaP.s Ser fram emot att läsa din bok!Tack för att du gjorde dig så mycket slit för att få den på lådan!D.s
IAMB: Så bra, inser hon att hon inte heller är någon ängel ;)
SvaraRaderaRamona: Jo livet blir så där ibland... hoppas du kan läsa den med behållning!
Ann Helena: Det tror jag nog...
SvaraRaderaDe flesta vuxna människor brukar ha så pass mycket självinsikt att de känner till sina svagheter.
SvaraRaderaDet där med änglar kan man tro vad man vill om men det finns inget som tyder på att änglar - i den mån de finns - nödvändigtvis skulle vara av kvinnligt kön. Det finns intressanta böcker att läsa i ämnet.
Hur är det med häxor? Det vore intressant att få veta vilka upplevelser ni som är övertygade om deras existens har av möten med häxor och hur ni identifierar dem. Vårtor? Katt? Toppig hatt? Rekommendera någon bok kanske?
Men Charles spänn av lite nu.. vad tusan håller du på med;) ha en god natt i natt också :)
SvaraRaderaNej, men Charles, att alla änglar skulle vara kvinnor har jag VERKLIGEN inte påstått! :-)
SvaraRaderaAnn Helena här skrivs om något som kallas häxfalangen. Det vore intressant att få ta del av definitionen på vad som utmärker den falangen och de personer den utgörs av.
SvaraRaderaNi skriver väl inte om något ni inte vet vad det är?
Det blev tydligen alltför krångligt när jag vände på begreppen. Jag försöker förtydliga:
Det jag försökte få fram var att det finns ingen koppling mellan änglar och kvinnor, varken i den här världen eller i någon annan.
Detta vet de flesta vanliga människor.
Ingen ser alla kvinnor som änglar. Det är ett rent ut sagt tramsigt påstående att kvinnor skulle se sig själva som några sådana. Även kvinnor är intelligenta varelser och många av dem är medvetna om sina tillkortakommanden.
Inte alla dock, men det gäller även män.
Charles: Ja det kan du väl få tycka ;)
SvaraRaderaSnälla Charles, det är väl inte mig du hakat upp dig på, hoppas jag :-)
SvaraRaderaJag som verkligen uppskattar att någon med din syn på saker och ting (så långt jag nu kan avläsa den) ger sig in i debatten här!
Mitt användande av ordet "änglar" var väl lite slarvigt, kanske. Om jag formulerar mig så här i stället då:
"När man läser 'Knutby-koden' av Eva Lundgren, så inser man att vad man än kan beskylla henne för, så inte är det att hysa åsikten att alla kvinnor är goda och alla män onda."
Charles: I och för sig kan jag hålla med om att detta prat om "häxor" är försåtligt. Det har blivit en etablerad beteckning i detta hörn av bloggosfären. Men det påverkar onekligen ens syn på vissa människor att de betecknas så. Ordens makt över tanken, eller vad det heter. T o m de som har blivit kallade häxor har själva använt uttrycket, har jag för mig, i något sammanhang. Möjligtvis med "de så kallade" framför, eller nåt sånt.
SvaraRaderaDet är väl en generalisering utifrån begreppet internettroll, tror jag. Sen finns ju iofs en tradition bland vissa feminister, att se häxor som kloka gummor, forna tiders för manssamhället hotfulla kvinnor.
Men det känns ändå lätt obehagligt, att vissa människor kommit att betecknas med detta omänskliga begrepp. "Häxorna flockas..." "Grodor, giftpaddor..."
IAMB det är inte din formulering jag ifrågasätter.
SvaraRaderaDet jag vänder mig emot är att man tillskriver feminister åsikter och värderingar som feministerna själva aldrig har framfört. Skulle jag mot förmodan ha misstagit mig på den punkten så ber jag om några länkar som visar mitt misstag.
Det är inte några feminister som anser att "alla kvinnor är änglar" som det brukar heta.
Det är tolkarna av de feministiska budskapen som gör feltolkningar.
Utifrån sin egen kunskap och eget förstånd naturligtvis, men det räcker inte som ursäkt för en sådan felaktig tolkning. Man bör vara bätttre påläst om man vill kritisera.
IAMB: Jag såg mera framför mig Harry Potter och de där olika grupperna som eleverna ingår i du vet när jag använde ordet häxfalangen. De kunde ha en egen utbildning där på Hogwarts/Uppsala universitet...
SvaraRaderaDraco Dormiens Nunquam Titillandus är ju skolans motto, men det har inte de där brudarna hajat asså...
Enligt vad en initierad källa viskat till mig betraktas Lundgren/Westerstrand som "idioter" på Hogwarts, nä jag menar Uppsala universitet.
Ann Helena: Jag måste erkänna att jag inte läst Harry Potter. Och jag är inte ironisk nu, jag tycker verkligen det är en merit att ha gjort det, men jag har det alltså inte.
SvaraRaderaCharles: "Det jag vänder mig emot är att man tillskriver feminister åsikter och värderingar som feministerna själva aldrig har framfört. "
Jamen det är ju det jag också försöker göra, till exempel försöker jag vända mig mot föreställningen att feminister skulle se alla kvinnor som goda och alla män som onda, genom att skriva (orkar inre citera allt igen) "... vad man än beskylla henne för, så inte är det...". Ser du inte det???
Ann Helena igen: jag hade inte nån vidare positiv bild av Lundgren & Co före den här diskussionen, måste jag säga (man blir ju påverkad av vad som skrivs i medierna). Min bild nu har förskjutits åt det positiva hållet, även om jag inte känner mig tillräckligt insatt för att ta någon bestämd ställning till värdet av deras forskning.
IAMB: Nej jag har inte heller läst böckerna, fast jag har en hemma, men det behöver man inte. Det går bra att hitta det jag skrev på google. Bara att slå upp ordet Hogwarts...;)
SvaraRaderaHahahahha du är roligt du IAMB du borde läsa Monica Antonsssons blogg med de inlägg som finns i dag... där finns också kopia på de mejl jag skickade i går till PM och det svar jag fick... ska lägga in dem i Uppsala Nya Tidning också ... tror jag :)
IAMB: Om du inte har sett det än... så lade jag också upp detta här högst upp i bloggen, mitt mejl och det svar jag fick från PM... för i Uppsala Nya var det för snålt med utrymme (800 tecken)...
SvaraRaderaTycker du att Eva Lundgren et consortes verkar trovärdiga nu också?
Ann Helena: Ja JAG vet inte! Uppenbarligen var det inte Eva Lundgren som satte rubriken från början i alla fall, och att Jenny W skulle ha ljugit har jag också svårt att se. Det skulle ju t o m kunna vara så att EL och JW har olika syn på hur dålig rubriken är, eller hur meningsfullt det är att ändra den i efterhand.
SvaraRaderaSom sagt var: jag vet inte, och anser inte det vara min uppgift att i alla lägen försvara EL:s och JW:s göranden och låtanden. Jag påpekade något som för mig framstod som en illvillig tolkning i syfte att bidra till svartmålning av en person - för den skull har jag inte information om allt som har med denna person att göra.
IAMB: Jag rekommenderar dig Marina Engans artikel på Newsmill:
SvaraRaderahttp://www.newsmill.se/artikel/2009/01/22/vem-vet-sanningen-inte-jag
Och så kan jag rekommendera dig att studera detta:
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/02/vart-forakt-for-svaghet-del-2.html
Eller med fördel försöka få tag på hela Harald Ofstads bok Vårt förakt för svaghet.
"Om vi håller upp nazismen som en spegel för oss, ser vi våra egna drag förstorade, men just därför så avslöjande. Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage och att den svage är förhatlig emedan han låter sig behärskas.
Nazismen uppstod inte i 30-talets Tyskland och försvann inte 1945. Den är ett uttryck för djupt förankrade tendenser som alltjämt är levande inom oss och omkring oss. Vi beundrar den som slår sig fram och föraktar den som förlorar."
Ur baksidestexten till Vårt förakt för svaghet
Ann Helena: Jaha du. Boken "Vårt förakt för svaghet" minns jag från min barndom, den stod i vardagsrumsbokhyllan, har jag för mig. Och jag har skam till sägandes inte läst den, men det kan du nog ha rätt i att den är mycket bra. Sen har jag lite svårt att se kopplingen till det övriga som diskuterats under detta inlägg, men vem vet, sanningen kanske uppenbaras även för mig en gång...
SvaraRaderaMinnet spelar en spratt ibland - jag vill absolut placera boken "Vårt förakt för svaghet" i en viss bokhylla, i en viss tid - men det stämmer inte med bokens utgivningsuppgifter. Märkligt...
SvaraRaderaMina föräldrar var i alla fall aktiva antinazister under kriget, och jag är tämligen säker på att de läste Ofstads bok. Desto större anledning till att jag borde läst den, kan man tycka! Nåja, det är inte försent än, eller om man så vill se det mycket för sent...
IAMB: Vårt förakt för svaghet gavs ut första gången 1972 och andra gången 1979 i Prismaserien.
SvaraRaderaJag tyckte att du och Marina Engan gömde er själva bakom att ni inte visste vad som var sanningen. Sanningen är inte relativ... inget som man kan "tycka" om, som också författarförbundets ordförande försökte påstå i det där Debattprogrammet där också Monica Antonsson fanns med tillsammans med Osama Awad om du minns.
Det finns alltid en sanning, men den går naturligtvis att dölja.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/19/det-ar-jag-som-ar-det-verkliga-offret-i-historien-om-gomda-0
IAMB: Min mamma och pappa var som de flesta andra ungdomar upptagna med att skapa sina egna liv när andra världskriget inträffade. Min pappa låg inkallad i olika delar av landet och min mamma var tonåring och försökte försörja sig själv på ASEA i Västerås...
SvaraRaderaHemma hos oss fanns när vi var små vimplar med hakkors för min pappa hade varit och spelat ungdomsfotboll i Tyskland när han var tonåring före kriget.
Min lillebror hittade dessa vimplar i något skåp och satte dem på sin cykel. Han visste ju inte vad det var för tecken, bara att de såg snygga ut i rött, svart och vitt.
Min pappa blev mycket upprörd och skällde på min mamma och sade: du kan ju inte låta honom åka runt så. Men min mamma tyckte det var rätt åt pappa, för han och andra fattade ju inte vad som hände i Tyskland under kriget...eller före...
Pappa var 23 när kriget bröt ut och mamma var 15 år. Hon började jobba på ASEA då... och min pappa hade studerat på universitetet före kriget...
Fast det finns ju mer eller mindre viktiga "sanningar". Sanningen om vad jag åt till frukost i morse, är t ex att jag åt en macka med ost och en med marmelad, tror jag. Och te.
SvaraRaderaMonica Antonsson tycker uppenbarligen inte heller att sanningen i just denna delfråga (den vi diskuterar alltså, inte vad jag åt till frukost) är så intressant:
"Ord står alltså mot ord.
Vem talar sanning och vem ljuger?
Vad tror ni?
För egen del struntar jag i vilket." skriver hon idag.
Jo kära IAMB jag har sett det och också kommenterat detta... nu försöker du förringa igen... det är svårt det där... att hon skriver så där beror på att hon försöker få igång en debatt... och hon gick vidare från det första inlägget hon skrev:
SvaraRaderahttp://monicaantonsson1.blogspot.com/2010/02/ny-artikel-i-uppsala-nya-tidning.html
för där blev jag påhoppad av en Anonym... kolla får du se... och Monica har som övergripande roll i livet en mammaroll, så hon försöker att ordna allt till det bästa..
Jag berättade ovan om mina föräldrar med en tanke om att du kanske skulle kunna berätta något mer om dina? När de var födda eller i vilket sammanhang... och hur det kom sig att de såg mer än andra. Varför var de aktiva antinazister?
Eftersom jag är anonym så vill jag inte berätta utförligt om mina familjeförhållanden. Annars är det en intressant historia... (som de flestas är, för övrigt). Och vi som nu är i övre medelåldern har andra världskrigs-tiden bara en generation bort. Men sen är det såklart väldigt olika vilken typ av erfarenheter det handlar om.
SvaraRaderaVad beträffar det du skriver i början av kommentaren... jag känner att jag faktiskt inte har tid att följa upp alla tankegångar och bloggspår... Nu skyller jag ifrån mig igen eller hur...:-)
Men det får vara så.
Men fans jävlar IAMB nu gömmer du dig igen... ljuger du om dina föräldrar.. eller? Du kan åtminstone berätta så mycket som vilket år de var födda, i vilket land och i vilket sammanhang... utan att ljuga om det.
SvaraRaderaIAMB jag har heller inte kritiserat det du skriver. Ser du inte det?
SvaraRaderaCharles: nej, det ser jag faktiskt inte. Jag förstod inte varför du kände dig föranlåten (oj vilket byråkratspråk jag fick till i hastigheten) att påpeka att feminister ofta beskylls för att ha åsikter som de inte alls har - när det var just detta jag försökte illustrera! Men nog om detta, vi är ju tydligen överens om allt utom om detta ifall vi är överens eller ej! Tvärtom mot vad det brukar vara i debatter alltså!!
SvaraRaderaAnn Helena: jag ljuger inte om mina föräldrar, nej. Men visst, anonymiteten är ett jävla skit på många sätt. Jag skulle mycket väl (teoretiskt) kunnat hitta på något passande, s a s uppfinna en bakgrund åt mig. Men efterson jag inte är anonym för dig, har ju skickat mitt namn mm till dig, så kanske du skulle kunna avslöja det då, om du tyckte det var mödan värt att lägga ner tid på det...
Här och nu har jag i alla fall inte lust att prata mer om min bakgrund.
IAMB: Kära du jag har glömt för länge sen vad du heter... tror det var Ingrid i förnamn dock och jag vet att du bor i Kalmar... det kommer jag ihåg...för där bor också min väninna Gitta Magnell och jag kommer ihåg att du var förtjust i något hon hade skrivit... om kungsgården där hon växte upp... men jag har ett jäkla dåligt minne för namn... faktiskt.
SvaraRaderaOch fortfarande tycker jag att du smiter... neurotiskt sätt att uppföra sig.. men du har väl dina anledningar. Jag skulle inte skämmas för att berätta om mina föräldrar om de hade varit anti-nazister under kriget... fattar inte varför du gör det.
Tack, Ann Helena! Du tycker att vi befinner oss så långt ner i tråden, att det inte spelar någon roll vad du skriver, kanske?
SvaraRaderaHänsyn verkar inte vara din bästa gren.
Ursäkta mig Ann Helena, misstolkade du mig? Du kanske trodde att jag menade att jag ville att du skulle skriva mitt namn i bloggen??
SvaraRaderaJag skrev: "Men efterson jag inte är anonym för dig, har ju skickat mitt namn mm till dig, så kanske du skulle kunna avslöja det då, om du tyckte det var mödan värt att lägga ner tid på det..."
Jag menade verkligen inte att jag önskade att du skulle lägga ut uppgifter om mig på bloggen!
Det jag menade var att om jag skulle få för mig att uppfinna en bakgrund, så skulle du kunna "avslöja" den genom att använda dig av de uppgifter du fått av mig (om du nu hade sparat dem). Dvs jag skulle i vilket fall inte kunna lura i dig vadsomhelst.
IAMB: Alltså du kan inte ha en hållhake på mig genom att du har framträtt en gång med namn för mig... om du tror det så har du missuppfattat hela saken... kom inte med något blame-game här...
SvaraRaderaDu kan alldeles tryggt berätta så mycket du vill om dina föräldrar för om de var det du sade under kriget så är de med all säkerhet döda nu (för du är väl 50+) om jag minns rätt...
De måste ha varit äldre än mina föräldrar och alltså födda på 10-talet åtminstone... i början av det förra århundradet alltså... så varför skulle du förtiga om de nu var hjältar?
Ann Helena: Det är inte det det handlar om nu. Det handlar om ifall jag med din benägna hjälp har avslöjat min (IAMBs) identitet, tack vare mitt eget klantiga sätt att skriva. Tolkade du det som att jag ville att du skulle lägga ut mitt namn på bloggen?
SvaraRaderaIAMB: Nu upprepar du dig, som en grammofonskiva... och vad har du att dölja då? Att dina föräldrar egentligen var tyska nazister? Och att de gick under i kriget? Eller att de stod inför rätta i Nürnberg?
SvaraRaderaNågot svårt är det med dig, som du inte kan tillstå för dig själv ens... du är som en skådespelerska, som tror att det räcker med att ge en liten, liten smula av dig själv i en roll. Men de bästa skådespelerskorna (och skådespelarna) blir det för att de lever fullt ut och förmedlar detta också i sina roller... så att vi andra känner att det här är sant och det där är äkta...
Ann Helena diskretion och fingertoppskänsla ser inte ut att vara något du belastar dig själv med.
SvaraRaderaCharles: Du ska bara hålla truten om du inte har något vettigt att säga ;)
SvaraRaderaIAMB: Slog jag huvudet på spiken nu? Dina föräldrar var tyskar och nazister... ? Jag gissar bara.
Då ska jag försöka lyfta skulden från dina axlar... du är uppenbarligen född efter kriget och kan inte belastas för det som hände då... så även om dina föräldrar var tyskar så är det inte ditt fel.
Min äldste sons farfar dog i Ryssland under kriget i den nazistiska armén. Det kan inte hans son beskyllas för som föddes 1944 och som alltså var ett år när kriget tog slut.
Och hans mamma Irmgard var som de flesta människor. Hon försökte överleva kriget och allt annat och bodde hela sitt liv i ett hyreshus med för dålig isolering och med en pytteliten koloniträdgård, som hon gjorde utflykter till... hon cyklade så länge hon orkade och hade aldrig någon bil.
Hennes man (som jag faktiskt har glömt namnet på) dog alltså i Ryssland i kriget som soldat, fast egentligen var han inte soldat utan musiker. Allt som hände då under andra världskriget och tidigare var alldeles förfärligt... och det skulle ha kunnat upprepa sig igen på 60-talet för då var det samma tidsperiod som det hade varit mellan de tidigare världsomspännande krigen.
Men på 60-talet begrep äntligen mänskligheten att den skulle utplåna sig själv med atombomber om det blev krig igen, så John F Kennedy och Chustjev angrep aldrig varandra fast det var nära då när ryssarna hade raketer på Kuba... jag har skrivit ett helt manus om Jacqueline Kennedy, så jag har studerat det där...
Plus att jag har skrivit en artikel på Newsmill som du kan läsa om du vill:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/23/det-tredje-varldskriget-kom-av-sig
Och vad än dina föräldrar har gjort så är du inte skyldig till detta.
Tack, Charles!
SvaraRaderaAnn Helena: det är mycket möjligt att du har rätt, och att dina djupa insikter om mig är tänkvärda. Jag är inte ironisk, det ligger säkert något i det. (Dock inte i dina utkastade provokationer om mina föräldrar.)
MEN jag vill bestämma själv hur anonym jag ska vara.
Det är väl ungefär i det här läget man BLIR ironisk. (Efter kommentaren 15.37)
SvaraRaderaEller så skriver man bara:
Nej, mina föräldrar var inte tyska nazister.
Bye, bye, Ann Helena!
Alltså Irmgard Knauft var mamma till Wolfgang Schneider, som i sin tur är pappa till min äldste son André, så ligger det till... Irmgard hette inte samma som sin son för hon gifte om sig efter kriget.
SvaraRaderaWolfgang föddes på ett av de tyska slotten, för dit var hans mamma Irmgard evakuerad från Braunschweig, var centrum utplånades av en eldstorm orsakad av bomber...
Nittio procent av inre staden i Braunschweig var förstörd vid krigsslutet och min ex-sambo växte upp i ruinerna, som tog sjutton år att förvandla till något annat.
Det var inte hans fel... det var bara så det var...
IAMB: Nu har jag förlorat tålamodet med dig... du vill inte kommunicera hej då. Dra till Maja nu då och skvallra eller vad du brukar göra... kan du inte vara ärlig ens som anonym så skit i det då... ha ett bra liv!
SvaraRaderaHa ett bra liv du också, Ann Helena!
SvaraRaderaHelt rätt Ann Helena. Du ger och ger men får inget tillbaka. Bäst att avsluta konversationen då, när du inte har något utbyte av den.
SvaraRaderaMaria: Ja nu hittade jag ett kvarglömt mejl i min inkorg från denna Ingrid... IAMB, men vad jag vet kan det lika gärna vara från Maja Lundgren... hon påstod först att hon var född 1958, men när jag sade att jag inte hittade henne där i mina sökningar på internet så ändrade hon sig... i varje fall är hon uppenbarligen en mycket neurotisk människa och de brukar leka kurragömma med både sig själva och andra... vilket också Maja Lundgren ständigt gör på sin blogg... ha en riktigt trevlig fredagkväll :)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaJag har sagt adjöken till dig IAMB för jag gillar inte neurotiska människor som gömmer sig bakom masker... gå och klaga din nöd någon annastans och bevisa att jag är hemsk... det har du väl gjort förut?
SvaraRaderaJag är så trött på sådana människor.. vakna upp till ditt riktiga liv!
Antingen så ljuger du, eller så minns du fel. Och om du nu minns fel, så kan du ju fundera på vad som har fått dig att göra om verkligheten på detta vis?
SvaraRaderaDet är kanske en skitsak, om jag är född 1958 eller något annat årtal. Men du tar dig rätten att påstå att jag uppger ett falskt födelsedatum. Du tar dig rätten att påstå att jag är neurotisk. Du tar dig rätten att prata dumheter om mig, kort sagt. Visst, det är din blogg, men jag kräver också att du visar mig åtminstone ett minimum av respekt.
IAMB: Fan vad du är påstridig... jag begriper att du är född 1951 eller när det var... jag respekterar dig och bugar inför dig. Jag kan till och med falla på knä inför dig om det är det du vill. Blir du lycklig då?
SvaraRaderaDet jag tycker är oerhört falskt och trist är att du inte kan ge ett enda uns av dig själv.. allt ska kretsa kring något som du tror att du är, fast oh nej det vill du inte framträda med... oh nej.. visst är det trist med anonymitet, men åh nej...
Vad tror du att livet handlar om? Vad är livets mening för dig? Att bevisa att du har rätt? Blir du lycklig då?
Trevligt att du svarar Ann Helena.
SvaraRaderaSaken är väl den att jag inte riktigt klarar din nivå av kommunikation, eller hur man nu ska se det.
Jag har valt att vara anonym, att framträda under signatur, och då tycker jag det är ett jävla sätt av dig att skriva ut mitt förnamn och min bostadsort. Men jag antar att du kanske inte tänkte på det i hastigheten.
jag kan erkänna att det faktiskt känts lite uppfriskande för mig att bli så in i h-e förbannad, och att du nog har rätt i det där med det neurotiska.
Men jag tror att det är bäst för mig (och kanske även för dig) att jag avslutar mina gästspel här på bloggen.
Som sagt, ha ett bra liv!
Ja det är ju enbart du som heter Ingrid och som bor i Kalmar. Du är tammefan totalt borta. Sorry! Men det är nog bäst för ditt neurotiska jag att du håller dig långt ifrån mig, för annars är risken att du kommer att förvandlas till en riktig människa... en levande och kreativ människa av kött och blod.. det smittar vet du, värre än svininfluensan, när man en gång har provat på att vara levande så är man fast.. och det går inte att gå tillbaka.. det går inte att bli icke-levande igen... vilket öde va?
SvaraRaderaOm någon nu vill pussla, så finns det fler uppgifter. Födelseår inte att förglömma. Jag har skrivit saker om mig själv på andra bloggar.
SvaraRaderaMen som tur är, så (peppar, peppar) känner jag mig inte allvarligt hotad av att min identitet eventuellt skulle komma ut.
Det finns 859 Ingrid som bor i Kalmar... du slipper bli avslöjad...
SvaraRadera... och alla är vi födda samma år, förstår jag?
SvaraRaderaOch har Ingrid som tilltalsnamn?
IAMB, så mycket intressantare det skulle vara om du kunde ge upp rädslan för att få din identitet röjd och i stället börja dela med dig av något som du upplevt, något som du vet och eventuellt något som händer i din omgivning. Eftersom min bror bor i Kalmartrakten så läser jag gärna om vad som är på gång där.
SvaraRaderaMaria: Ibland kan det ju faktiskt vara så att man delar med sig (av åsikter, tankar, idéer)just därför att man är anonym. Jag kanske helt enkelt inte befinner mig på nätet på de premisserna att jag har lust att berätta om mig själv helt öppet. Och ska jag gå ut ur anonymiteten, så vill jag göra det på eget initiativ.
SvaraRaderaLänkar:
www.ostran.se
www.barometern.se
www.kalmar.se
IAMB: Jag vet inte vilket år du är född... hade bara kvar ett mejl som sade 1958, men det stämde väl inte...?
SvaraRaderaDu vill bli avslöjad av de stora grävarna... mig eller allra helst MONICA det skulle vara kul för dej och så kunde du skutta tillbaka till Maja Lundgrens blogg sen och skvallra om det.. ;)
Du är en neurotiker, konflikt ger ångest, ger försvar, ger neuros
http://sv.wikipedia.org/wiki/Neuros
Det går att ta sig ur det.. men många vill inte och dom flockas kring Maja som också lider av detta och använder det i sitt yrkesliv... finns många författare, filmare och andra konstnärer som gör det...
En av dom var Ingmar Bergman, som absolut inte ville bli av med sina "problem" utan odlade dom istället, men för att det ska bli filmkonst så måste det verkligen ältas och knådas ordentligt.
Och det är raka motsatsen till att leka kurragömma på nätet... och spela förorättad.
Om du överhuvudtaget skulle nämna något årtal i samband med mig, så kunde du skrivit så som du gjorde nu:
SvaraRadera"IAMB: Jag vet inte vilket år du är född... hade bara kvar ett mejl som sade 1958, men det stämde väl inte...? "
Du hade inte behövt skriva:
"hon påstod först att hon var född 1958, men när jag sade att jag inte hittade henne där i mina sökningar på internet så ändrade hon sig... "
eftersom det helt enkelt inte stämmer.
Jag uppgav det korrekta årtalet, och du läste fel, eller tolkade fel, vilket vi sen kom fram till i en mailväxling där jag skrev något om att "du tror väl inte att jag försökte bluffa", ungefär, och du svarade "nej, så paranoid är jag inte".
Jag har lämnat mitt namn och andra uppgifter, så att jag inte ska kunna förväxlas med någon annan, till dig, till Monica Antonsson och till Maja Lundgren. Jag tyckte det var juste att göra det till de personer vars bloggar man skriver på. I all synnerhet om man framför kritik mot dessa personer. Ni går ju ut med namn och bild.
Men när det gäller dig så var det uppenbarligen ett misstag av mig att göra så.
Man kan ju tyvärr inte förutsätta att de som gräver efter en (om nu någon skulle göra det - gräva alltså) är kompletta idioter.
Mmm du är alltså anonym, men ända inte, du har fastnat halvvägs i livet, en neurotiker, som inte vågar leva utan fortsätter att vara icke-levande... du visar upp dig för några personer... varför då?
SvaraRaderaFör att få en annan ställning än resten av gänget? Häcklarna, skrikande måsarna, halloweennissarna och dumburkarna?
Ta tag i det du själv är istället för att häcka som halvanonym på några bloggar... du kan säkert själv skriva en bok eller så... för det är ju på författarnas bloggar du vistas och inför tre av dem du har framträtt...
Och ändå vet jag inte vem du är... himla trist för dej eller hur? Skriv en bok vetja! Eller skit i det och dö som halvanonym... det kan stå på din gravsten... jag var anonym utom inför några författare, som jag gärna ville vara som, men jag kom aldrig dit... ;)
Du får säkert en ny chans i så fall av Fader Gud... ett nytt liv... men varför vänta på det?
Nu läste jag ändå här och kommentaren var ju inte så farlig, faktiskt ganska kul!
SvaraRaderaBye bye på riktigt!