Hoppas du trivs i fängelset

Susanna Alakoski fick sitta en lång stund i TV:s Godmorgonprogram i morse i TV4 och breda ut sig om sin nya bok: Hoppas du trivs bra i fängelset... nä det heter den inte utan hela titeln är felstavad..

Detta för att visa hur synd det är om människorna i Sverige i dag. Jag gillar inte Susanna Alakoski för hon har bott på Ängsviksgården här på Värmdö tillsammans med kommunisten Gudrun Schyman och sedemera gått in i hennnes parti och varit pressekreterare åt henne. Men hon är uppenbarligen smartare än Gudrun, har en bättre förmåga att uttrycka sig och har en större utblick över vad som pågår i samhället genom sin bakgrund från Finland.

Alltså där satt de här upphöjda damerna, som tillhör överklassen, programledaren i TV4 och Alakoski och pratade och nickade till varandra i TV-studion. Åh så gulligt! Inte en enda kritisk fråga.

Jag tycker inte att det var någon skillnad alls där i TV mot när jag var liten och överklassen i släkten hade massor med pengar medan vi bodde i två rum och kök med sovrummet uthyrt till en invandrare och en av mina pojkvänner åkte in i fängelse.

Det föll oss aldrig in att vi skulle ge upp och att det var synd om oss. Herrejesus livet gick vidare och allt ändrades hela tiden, men numera så är allt samhällets fel och välfärden har ramlat samman totalt. Så pratar alltid de där överklassdamerna uppifrån sitt torn.

Susanna Alakoski och hennes medsystrar gör samma kardinalfel som resten av vänstern och feministerna. De tror att underklassen är utan resurser och måste lyftas upp av staten och oss andra. De tilltror inte en människa samma förmåga som de själva har. Och inte heller att de andra har något ansvar för sina liv.

Ingenting är så svart-vitt som det framställdes här och som det alltid framställs i propagandan. Särskilt den marxistiska. Människor har själva massor med inneboende resurser och de lever inte utan omvärld, som propagandister alltid vill framhålla. Alla har vi anhöriga, släktingar och vänner, som ingår i samma nätverk som vi.

Men så sägs det aldrig i den vänstervridna synen på världen. Utan där ska en stor kvinna eller man sköta allt åt de andra. Den synen på oss själva måste vi slutligen överge någon gång. Det leder bara till att vi aldrig kommer ifrån diktatorer och deras övervakande samhällen.