DN går under

Det är känslan i dag när upp till 120 hotas med varsel. Dagens Nyheters annonsintäkter minskade i fjol med 278 miljoner kronor. Det uppger tidningschefen Gunilla Herlitz i DN i dag. Det motsvarade ett fall på ungefär 30 procent jämfört med år 2008.

Försäljningsminskningen ledde till att resultatet försämrades från en budgeterad förlust på ungefär 50 miljoner kronor till -109 miljoner kronor. Det är förklaringen till DN:s beslut att minska personalstyrkan med ungefär en femtedel av dagens 500 anställda.

Där finns för närvarande omkring 300 journalister och jag sörjer att de ska behöva befinna sig i denna soppa. Faktiskt.

Även om jag själv är mycket kritisk till hur tidningen ser ut, så unnar jag inte dessa människor detta. DN har skötts på ett märkligt sätt i många år. Tycker jag.

En tidning är inte som vilket företag som helst, som det sägs att Bonnier nu ska betrakta sitt tidigare flaggskepp. Det borde vara något annat, något som ger människor information om saker och ting de inte kan hitta på annat sätt.

Men så fungerar inte tidningsvärlden längre. Nätet är snabbare, alertare och vågar säga mer fortare. Jag har själv bytt medium från papperstidning till den elektroniska världen, för att få uttrycka mig.

På en traditionell tidning finns inte någon riktig yttrandefrihet. Kulturen kring själva tidningsskapandet är för gammal och urmodig för detta. Journalisterna själva håller tillbaka, stöpta i en form, som har tillämpats så länge.

Nu skälls DN för att det sitter "gamlingar" och redigerar och skriver. Ja de är väl kring 40plus och 50plus många. Men åldern har ingenting med "hungrighet" eller nytänkande att göra. Det har däremot vanans makt och känslan av att man befinner sig i ett särskilt hus. Och där finns DN-andan, som inte är lätt att gå emot.

- Det sitter i väggarna, som någon utttryckte det, som aldrig kom någon vart inne i huset. Jo, på sätt och vis är "andan" så abstrakt. Det hjälper inte ens att byta ut människor. Det är som om alla de gamla redaktörerna och berömda journalisterna fortfarande går runt där på redaktionerna och viskar i öronen på de nytillkomna.

Å andra sidan sörjer jag inte när nya tider kommer. Och själv läser jag DN på nätet innan jag masar mig iväg ut i kylan och hämtar pappersvarianten, som vi har just nu gratis. Lukten av trycksvärta är överskattad.