fredag 12 februari 2010

Jag frågade PM Nilsson om Eva Lundgrens artikel

I går så frågade jag hur det hade gått till med rubriksättningen över Eva Lundgrens artikel. Här är det jag skickade:

Det frågas efter vem som satte rubriken över den famösa artikeln som Eva Lundgren skrev. Detta apropå att UNT har skrivit en artikel om detta.

http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=77-AV_ID=1013696,00.html?from=puff

Kan ni svara på det? Satte hon själv rubriken eller gjorde redaktionen detta och har hon alltså sedan dess stillatigande funnit sig i rubriken, men bett att få ändra bild på sig själv? Eller har ni gjort det på egen hand?

http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/02/n-r-ska-vi-erk-nna-att-polischefen-bara-r-som-andra-m-n

undrande
Ann Helena

Och här är det svar jag fick:

hej,
rubriker sätter vi när sådana fattas eller är för obegripliga. Rubriken på Lundgrens text satte vi och vi har inte tagit emot ngt klagomål. Om författaren är missnöjd med rubrik brukar vi alltid ändra den. Bilden har jag för mig att hon hade synpunkter på, ja.

PM


Alltså således har professor Eva Lundgren inte protesterat mot rubriken för hon tycker att den är utmärkt. Hon har godkänt den med sin tystnad. Om hon verkligen inte tyckte om rubriken har hon haft all möjlighet i världen att ändra den.

Men däremot tyckte den fåfänga professorn att bilden av henne var hemsk så där ville hon ha en ändring.

Denna diskussion om rubriken uppkom därför att Eva Lundgrens vapendragare jur dr Jenny Westerstrand hade skrivit så här i sin blogg:

Vill samtidigt verkligen fråga personalen på Newsmill varför de sätter sådana förfärliga och läsförsvårande rubriker på texterna, nu senast (och igen) på Eva Lundgrens text om Göran Lindbergs framfart och hur hans och andra mäns sexuella våld kan förstås mot det jämställdhetskulturella klimat som råder i Sverige? Varför? Tycker man inte att man har nog med träck rinnande i kommentarsfälten för att vrida klichéer ur texter som bara triggar hat men faktiskt och absolut inte står där?

http://jennywesterstrand.blogspot.com/2010/02/det-gar-mot-morksvart.html

Det är således så att professor Eva Lundgren när som helst hade kunnat ringa och ändra rubriken om hon hade velat. Men professorn i fråga kanske känner sig underställd herrarna och damen på Newsmill? Eller också tyckte professorn att rubriken var alldeles utmärkt som den var, men Jenny W tyckte att det passade att gå in i den där offerrollen, som är så populär i hennes kvinnokretsar.

Åh nej dessa karlar, som det aldrig går att prata med för då slår de bara... de kan slå ihjäl vem som helst för de är födda sådana... Och damen på Newsmill är väl underställd herrarna i Jenny Westerstrands och Eva Lundgrens värld? Så henne går det inte att prata med... heller...

12 kommentarer:

  1. Sucka inte Monica, jag suckar inte själv utan småler bara... för Uppsala universitet blir mer och mer likt Hogwarts och häxfalangen har helt tydligt en egen avdelning, med ett par inskränkta "idioter" (har en initierad källa kallat dem viskande i örat på mig).

    Vad de inte har upptäckt är det motto som skolan i fråga har:

    Draco Dormiens Nunquam Titillandus

    SvaraRadera
  2. Hur var rubriken? Kan du uppdatera. Jag läste nämligen inte artikeln.

    SvaraRadera
  3. Helena P
    Du hittar en länk hos mig.

    SvaraRadera
  4. Är det inte märkligt att en av de tre ansvariga på Newsmill är uttalad feminist och så blir Newsmill ett forum där antifeminismen frodas (inte mig emot, men kvaliteten på de antifeministiska kommentarerna skiftar, själv håller jag mest med den alltid välskrivande Joakim Johansson). Det var väl detta Eder-Ekman ville råda bot på genom att upplåta utrymme åt Eva Lundgren (antagligen blev hon tillfrågad att skriva och man kan ju undra mot vilket arvode), men se det fungerade inte. Feminismen är en ideologi som med rätta bör kritiseras, och då hjälper det inte att skicka in Eva Lundgren.

    SvaraRadera
  5. Helena: Rubriken kan utläsas där uppe i mitt mejl också: När ska vi erkänna att polischefen bara är som andra män

    Maria: Eder-Ekman har själv berättat i en kommentar på redaktörernas blogg att hon fick slita hårt för att få någon att skriva:

    Dags för lite radikalfeminism
    2010-02-02 av Karin Eder-Ekman

    Igår slet jag rätt hårt för att få ut lämplig kvinna som apropå "polischefens" vidrigheter vågade skriva det som uppenbarligen ett gäng feminister just nu tänker: Dags att återta radikalfeminismen. Sakernas Tillstånd talar för att det är lika bra att skita i männen. Det är ju ett krig därute.

    Nej, det var ingen som vågade. "Jag vill, men det går inte. Frågan är fortfarande för känslig", som en namnkunnig ordförande uttryckte sig. Jag förstår henne.

    För det finns absolut ingen feministisk ideologi som spöats lika omsorgsfullt som den radikalfeministiska. Inomfeministiskt var hela 00-talet som en enda lång identitetspolitisk bashing av allt som luktade radikalfeminism. Radikalfeministerna var heteronormativa (fast ändå manshatande), sexualfientliga och malliga gamla Grupp 8:or, sådeså. Mot slutet av decenniet fick man dessutom duktig draghälp av en offentlighet som tröttnat på statsfeminism och Fi:s framgångar. Så blev radikalfeminister såna som tycker att män är djur med hela svenska folket.

    Som Millanredaktör och när jag var Bangchef har jag verkligen haft anledning att sörja detta. Varenda kvinna har ju erfarenheter som bekräftar den radikalfeministiska våldsanalysen (läs Eva Lundgren i ämnet!) Vad är det som skaver så - och därför inte får uttalas? Antifeminister som Pär Ström må förkasta radikalfeministiska begrepp (tex könsmaktordning) som nonsens, men sanningen är ju att rätt många svenska självklarheter aldrig hade kommit till stånd utan ideologisk input från just radikalfeminismen: kvinnors rösträtt, rätt till utbildning, en utbyggd barnomsorg, föräldraförsäkringen, u name it.

    Utgår från att ni är många som inte håller med mig. Skriv gärna och förklara varför.

    SvaraRadera
  6. Jodå, jag har läst Eder-Ekmans inlägg och det är konstigt att inte fler antifeminister har kommenterat. Själv tycker jag att det här citatet är mest tveksamt ur historisk synvinkel: "sanningen är ju att rätt många svenska självklarheter aldrig hade kommit till stånd utan ideologisk input från just radikalfeminismen: kvinnors rösträtt, rätt till utbildning, en utbyggd barnomsorg, föräldraförsäkringen, u name it". Jaså, hon fick slita hårt för att få någon att skriva, det innebär ju att Eva Lundgren inte kan ha varit förstahandsvalet.

    SvaraRadera
  7. Maria: Ingen vill tydligen ta upp din kastade handske ;) så då gör jag det... alltså det var inte radikalfeminismen som åstadkom allt det där som Karin Eder-Ekman påstår.. utan socialdemokratin i stort samförstånd med folket... för att det var så fattigt i vårt land så att människor under 1800-talet och i början av 1900-talet måste emigrera till Amerika för att de inte kunde försörja sig i det här magra landet...

    Och att vi som nation sedan var så urbota fega, så vi ställde aldrig upp på någon sida i andra världskriget officiellt sett, utan hukade bara i buskarna... på så vis slapp vi en invasion av Hitler i vårt land...

    Och då hade vi en alldeles intakt industri efter kriget (min mamma började jobba inom den när hon var 15 år på ASEA i Västerås). Det var år 1939 på hösten samtidigt som andra världskriget drog igång...

    Så på 50-talet var vårt land superrikt i förhållande till alla andra länder i Europa... och fruarna blev hemmafruar... männen hade höga löner när de hade familj, lägre skatt för att de skulle kunna försörja man och barn.

    På 60-talet först kom daghemmen... så att kvinnorna kunde jobba... min äldste son stod i kö länge innan han fick plats år 1968. Och jag har alltså kunnat jobba hela livet, vilket min mamma inte gjorde lika mycket för vi barn måste ju tas om hand som små... men hon började jobba så mycket hon kunde när hon skilde sig från pappa (jag var åtta år då) och jag fick som storasyster ta hand en hel del om min lillebror..

    Hon hyrde ut vårt sovrum i vår tvåa i Björkhagen till en invandrare och jobba deltid på kaféet i Björkhagen...

    Det är så att människor försöker klara sig i sina liv så gott det går... de övergripande politiska strukturerna kan hjälpa eller stjälpa detta, men överklassen består genom årtusendena som jag har skrivit i en artikel på Newsmill. De byter bara ansikten.

    Alla extrema riktningar inom politiken stjälper mer än hjälper...

    SvaraRadera
  8. Man kvinna och barn... skulle det stå förstås...

    SvaraRadera
  9. Tack Ann Helena för utvidgningen av ämnet. Jag kände att jag inte hade tid att gå in på varför resonemanget är fel, men det gjorde du med den äran. När det gäller rösträtt t.ex. så skiljer det sig mellan länderna varför kvinnlig rösträtt införs. I Finland var det inga radikalfeminister som låg bakom införandet av kvinnlig rösträtt redan 1906, det var av realpolitiska skäl detta gjordes, framför allt hotet från Ryssland. Med den tidens könsstrukturer så bör det ha varit män som initierade beslutet. Utbildning, barnomsorg, föräldraförsäkring, nej det är inte heller radikalfeminster som initierat detta, det är som du säger det statsbärande partiet och den allmänna sociala och ekonomiska utvecklingen som lett fram till detta. Vad radikalfeminster framför allt vill är att dela kakan: pengar, makt och inflytande, med männen, utan att ge upp det som av tradition varit kvinnans domäner, framför allt makten över barnen. Jag glömde att tillägga ett till citat som inte stämmer: "Varenda kvinna har ju erfarenheter som bekräftar den radikalfeministiska våldsanalysen (läs Eva Lundgren i ämnet!)". Nej, jag har inga erfarenheter som bekräftar den radikalfeministiska våldsanalysen. Jag har vistats bra många år vid Uppsala universitet utan att ha varit utsatt för våld och sexuella trakasserier, faktiskt hörde jag inte ens talas om någon annan studentska som råkat ut för något sådant heller. Ingen man har någonsin burit hand på mig. Och när jag läste Kungamordet av Hanne Vibeke Holst om mininsterfrun som lät sig misshandlas svårt i 30 års tid (och till slut fann räddningen genom en kvinnojour) så fann jag detta osannolikt. Normaliseringsprocess hit och normaliseringsprocess dit, det finns inget normalt med att låta sig misshandlas gång på gång. Men nu ger jag väl mig in i ett getingbo, som jag faktiskt inte har någon erfarenhet av, så jag avslutar den diskussionen.

    SvaraRadera
  10. Äsch du ger dig inte in i något getingbo Maria... det är helt klart att det handlar om makt för de där kvinnorna, som sitter i maktposition, vad de än heter... ungefär som min tidigare chefredaktör Christina Jutterström tyckte att hon hade lärt sig så mycket av Bengt Dennis... också en maktmänniska, medan däremot hennes man Ingemar Odlander (som också jobbade på Rapport) tyckte om att vara bonde på landet...

    Det finns människor som gillar makt, ställning och pengar, som följer med sånt och så finns det andra, som inte gör det... och det går inte efter kön utan efter person...

    Och kul att du kan vittna om att Uppsala universitet är ett schyst ställe...

    Att låta sig misshandlas i åratal är inte friskt vare sig det är en man eller kvinna, som råkar ut för det. Och som jag har skrivit ovan så blev min mamma misshandlad svårt av sin tredje sambo, men själv har jag aldrig råkat ut för något liknande... så det finns inget ödesbundet med detta heller.

    Så mycket myter...

    Och alla män kan inte dras över en kam, lika lite som kvinnor kan det.

    SvaraRadera