Jorden gick inte under

Det kan jag säga och lova redan i dag. Den gör det aldrig. Inte så länge solen inte gör det. Jag har skrivit om det här för länge sedan. På Newsmill om att domedagen inte var nära.

Där skrev jag också om släktens berättelse om att vi härstammade från mayaindianerna. Jag har skrivit en bok om detta I ormbärarens tid, som kom ut nu i oktober 2012. Den finns i sex bibliotek i Sverige. Från Lund till Umeå. Jag har själv skänkt ett ex till Värmdö bibliotek. Så här säger min bok:

"Ormbärarens tid är i december då solen vänder mot ljuset igen, eller rättare sagt när vår planet som lutar bort från solen här uppe i höga Norden åter vänder sig en smula mer mot vår egen stjärna. Det visste inte människor för flera tusen år sedan, så de betraktade himlen och såg Ormbäraren, Ophiuchus, där uppe. Och de tänkte kanske att de måste hålla reda på när solens bana passerar genom den där stjärnbilden, för när den hade passerats skulle ljuset komma tillbaka. Och symbolen för detta blev en människa som bar en orm. På den tiden då gudinnorna härskade över naturen framställdes Ormbäraren som en kvinna. Någon som kunde läka allt och som gjorde så att ljuset återvände. En mycket träffande symbol, för kvinnan var den som bar kärlet, urnan, där allt kunde helas och läkas. Inom sig bar alla kvinnor ett verkligt sådant fysiskt kärl. Detta som också har mystifierats i den heliga Graal."

Här hittar ni min nya hemsida om denna och mina andra böcker.

PS. Vårt fantastiska elbolag Vattenfall klippte strömmen när jag höll på att ändra min text där uppe. Ifall ni undrade varför den var oläslig ett tag. Men nu hoppas vi att dagens avbrott är över (bara 45 minuter vi är så tacksamma). Tänk att vi fick våra ledningar nedgrävda i höstas och sedan dess har det blivit mycket sämre. Avbrott varje dag. Vattenfall verkar jobba hårt på att gå under. DS.