Det är väl självklart att de gjorde det på 60-talet då Sverige var i stort sett kommunistiskt. Hade det blivit krig då hade Sverige gjort som under andra världskriget: varit väldigt tillmötesgående mot Sovjet precis som Sverige tidigare hade varit mot Tyskland och Hitlerregimen.
Uppgifter om detta framkommer nu i Olof Frånstedts nya bok Spionjägaren, där höga socialdemokrater pekas ut som uppgiftslämnare till IB. Bland dem Pierre Schori. Han säger att han aldrig rapporterade till IB utan till partistyrelsen på Sveavägen. Hur detta sedan hamnade hos IB vet han inte. IB var socialdemokraternas egen underrättelseverksamhet.
Olof Frånstedt, tidigare Säpochef, menar att någon gång måste sanningen om IB komma fram även om han begriper att det inte gick att berätta just då. Det hade blivit katastrof för den socialdemokratiska regeringen om detta hade uppenbarats på 60-talet. IB jobbade vid sidan av Säpo på 60-70-talen och ägnade sig åt kartläggning av kommunister och olika grupper på vänsterkanten plus militär underrättelseverksamhet.
Detta samtidigt som Sverige rent officiellt försökte lugna ryssarna genom att knyta kontakter och diskutera svenska regeringens politik. Men det var naturligtvis hysch-hysch kring att de också åkte till Sovjet och hade överläggningar med det kommunistiska partiets centralkommitté.
Pierre Schori försökte lugna ryssarna när de var irriterade över tidningsartiklar i socialdemokratiska tidningar som kritiserade Sovjet. Han pekade då på de kontakter som fanns mellan det socialdemokratiska partiet och olika institutioner i Sovjet. Han framförde således inte att vi hade pressfrihet i landet.
Pierre Schoris förklaring till kontakterna är att de ville underminera kommunismen istället för att bygga murar. Något naivt kan man tycka. Det var naturligtvis rädsla för Sovjet som fick Sverige att huka också då. I början av 60-talet hade Sovjet och USA stått emot varandra utanför Kuba. Då hösten 1962 var kärnvapenkriget inte långt borta. Det var mycket stora spänningar i världen sedan Sovjet hade byggt Berlinmuren mot Västtyskland 1961 för att hålla sina invånare kvar i Östtyskland. Sverige bugade och bockade så gott det gick österut. Något annat gick inte för sig tyckte socialdemokraterna.
Uppgifter om detta framkommer nu i Olof Frånstedts nya bok Spionjägaren, där höga socialdemokrater pekas ut som uppgiftslämnare till IB. Bland dem Pierre Schori. Han säger att han aldrig rapporterade till IB utan till partistyrelsen på Sveavägen. Hur detta sedan hamnade hos IB vet han inte. IB var socialdemokraternas egen underrättelseverksamhet.
Olof Frånstedt, tidigare Säpochef, menar att någon gång måste sanningen om IB komma fram även om han begriper att det inte gick att berätta just då. Det hade blivit katastrof för den socialdemokratiska regeringen om detta hade uppenbarats på 60-talet. IB jobbade vid sidan av Säpo på 60-70-talen och ägnade sig åt kartläggning av kommunister och olika grupper på vänsterkanten plus militär underrättelseverksamhet.
Detta samtidigt som Sverige rent officiellt försökte lugna ryssarna genom att knyta kontakter och diskutera svenska regeringens politik. Men det var naturligtvis hysch-hysch kring att de också åkte till Sovjet och hade överläggningar med det kommunistiska partiets centralkommitté.
Pierre Schori försökte lugna ryssarna när de var irriterade över tidningsartiklar i socialdemokratiska tidningar som kritiserade Sovjet. Han pekade då på de kontakter som fanns mellan det socialdemokratiska partiet och olika institutioner i Sovjet. Han framförde således inte att vi hade pressfrihet i landet.
Pierre Schoris förklaring till kontakterna är att de ville underminera kommunismen istället för att bygga murar. Något naivt kan man tycka. Det var naturligtvis rädsla för Sovjet som fick Sverige att huka också då. I början av 60-talet hade Sovjet och USA stått emot varandra utanför Kuba. Då hösten 1962 var kärnvapenkriget inte långt borta. Det var mycket stora spänningar i världen sedan Sovjet hade byggt Berlinmuren mot Västtyskland 1961 för att hålla sina invånare kvar i Östtyskland. Sverige bugade och bockade så gott det gick österut. Något annat gick inte för sig tyckte socialdemokraterna.
Hva som skrives om Hercules styrten i Kebnikaise.
SvaraRaderaSom du skrev om..2 dager etter styrten!
http://dt.no/nyheter/flere-arsaker-til-hercules-ulykken-1.8038711
Wiggo Heien
Jo det var väl så. Det här var det jag skrev: http://annhelenarudberg1.blogspot.se/2012/03/det-later-som-50-tal.html
RaderaFast IB var ju sossarnas spaning mot i främsta hand just kommunister, så det här spioneriet var ju riktat snarare *mot* Sovjet än att vara något "gullande" med landet. Sedan blev Schori som statssekreterare på UD kanske tvungen att gulla lite med sovjetiska diplomater för att släta över, men det var ju liksom snarast "damage control" i efterhand.
SvaraRaderaOm A slår B på käften i skolan, och sedan av lärarna tvingas att motvilligt be om ursäkt, så har ju A på det hela taget inte "gullat" med B, typ.
Tack för din utredning! Det går inte att applicera så enkla orsakssamband på politik. Och att jaga kommunister inom landet motsäger inte att man är rädd för en övermäktig fiende.
RaderaAtt sossarna försökte ha en skaplig relation till ryssarna var väl jättebra? Hur kan öppna dialoger och ömsesidiga relationer mitt under ett brinnande krig vara fel? Dessutom hade garanterat sossarna en lika skaplig relation till USA och NATO (bland annat via IB) så svensk "lojalitet" supermakterna jämnade säkert ut sig vilket säkerligen var till gagn för Sverige. Förre securitaschefen O. Frånstedt kan gå och dra ett gammalt högertäcke över sig anser jag, som tycks vilja påverka nutida politik med gammalt skit som inte ens tycks vara ärligt framställt vilket bland andra expressenjournalisten Micke Ölander nyligen påvisade i en artikel. Vad VILL egentligen O. Frånstedt?
SvaraRaderaJa för oss som var med på den tiden var det alldeles totalt självklart att det var ryssen man skulle vara rädd för. Där jag bor i skärgården var det inte alldeles länge sedan de härjade. Amerikanarna har aldrig anfallit Sverige vad jag vet. Vilket jäkla brinnande krig förresten? Det var inte krig då på 60-70-talet, men det hade kunnat bli det. Dock avvärjde president Kennedy detta i och med Kubakrisen i början av 60-talet. Sådana som älskar Sovjet, DDR och Ryssland har aldrig upplevt dessa länder och hur det stod till. Det är förståeligt att sossarna gullade med ryssarna, för de var naturligtvis rädda, men trist ändå är det.
Radera