En polis som kritiserar den egna insatsen. Det hade inte kunnat ske för några år sedan och fått uppmärksamhet utåt, men nu skriver polisen Martin Marmgren om det som hände i Husby där en 69-åring blev skjuten till döds.
69-åringen verkade psykotisk och berusad och var inte kontaktbar. Det som hände är redan avklarat rent åklagarmässigt. Det var nödvändigt och nödvärn att skjuta honom när han stod bara någon meter från en polisman med en stor kniv. Pepparsprej hade redan använts, men hade ingen verkan på mannen. Hans fru var hela tiden i lägenheten, men varför hon aldrig sade något till polisen har inte framkommit. Hon fick sprej på sig eftersom hon var med sin man och blev starkt påverkad.
Hon säger efteråt att det var en ren avrättning, men hon såg aldrig vad som hände eftersom "hennes ögon brann", som hon säger.
Så här gick det till i lägenheten:
Den 69-årige mannen och hans fru befann sig i vardagsrummet när piketpolisen kom dit. Mannen hade en kniv. Polisen sprutade pepparspray och kastade en distrationsgranat i rummet för att separera paret. Hustrun tog sig till köket.
Tre polisen i rad tog sig fram till dörröppningen till vardagsrummet. Mannen uppmanades att släppa kniven men gör inte så. Ytterligare två distraktionsgranater kastas in i rummet. En av poliserna skjuter ett varningsskott i golvet. Men mannen går till anfall med kniven. Han höjer kniven och tar ett steg fram mot polisen. Då skjuter polisen på en meters håll mot mannens huvud. Polisen som står bakom avlossar ett skott mot mannens ben, men det missar.
Så här beskriver polisen Martin Marmgren händelsen:
"Ur den nu avlidne mannen och hans frus perspektiv, så ser det annorlunda ut. De blir rädda då polisen bankar på och vägrar att öppna dörren eller prata med de poliser som försöker få kontakt med dem. Efter ett tag bryts dörren upp och maskerade och beväpnade poliser kommer in. Då de fortfarande ignorerar polisernas order, så sprejas båda med pepparspray (vilket är väldigt smärtsamt). Hustrun, som hade ställt sig framför sin man för att skydda honom och som aldrig har uppfattat något hot ifrån maken (han hade enligt vad hon sa dagen efter aldrig krökt ett hår på hennes huvud), hamnar nu i köket och poliserna stänger av mannens väg dit. Mannen, som redan ifrån början var psykiskt sjuk och berusad och nu även är sprejad, rör sig sedan, trots att det smäller och blixtrar, med lyft kniv mot dem som har attackerat honom och nu även har hans fru. Det leder till att han blir skjuten i huvudet."
Det som är svårbegripligt är att det inte finns någon kommunikation mellan paret och polisen. Det är som om paret vore en människa och inte kan tala. De är uppenbarligen förenade i rädsla för det som de uppfattar som det yttre hotet. Polisen är faran. Mannen hade tidigare stått på sin balkong och ylat. Han har gått runt och hotat med kniv. Kvinnan känner sig enligt egen uppgift inte hotad trots att mannen uppenbarligen är psykotisk och berusad. Tvärtom så försöker hon skydda honom från polisen, har hon sagt. Varför skaffade hon inte hjälp åt honom själv? Varför tyckte hon inte att han behövde hjälp?
Den 69-årige mannen och hans fru befann sig i vardagsrummet när piketpolisen kom dit. Mannen hade en kniv. Polisen sprutade pepparspray och kastade en distrationsgranat i rummet för att separera paret. Hustrun tog sig till köket.
Tre polisen i rad tog sig fram till dörröppningen till vardagsrummet. Mannen uppmanades att släppa kniven men gör inte så. Ytterligare två distraktionsgranater kastas in i rummet. En av poliserna skjuter ett varningsskott i golvet. Men mannen går till anfall med kniven. Han höjer kniven och tar ett steg fram mot polisen. Då skjuter polisen på en meters håll mot mannens huvud. Polisen som står bakom avlossar ett skott mot mannens ben, men det missar.
Så här beskriver polisen Martin Marmgren händelsen:
"Ur den nu avlidne mannen och hans frus perspektiv, så ser det annorlunda ut. De blir rädda då polisen bankar på och vägrar att öppna dörren eller prata med de poliser som försöker få kontakt med dem. Efter ett tag bryts dörren upp och maskerade och beväpnade poliser kommer in. Då de fortfarande ignorerar polisernas order, så sprejas båda med pepparspray (vilket är väldigt smärtsamt). Hustrun, som hade ställt sig framför sin man för att skydda honom och som aldrig har uppfattat något hot ifrån maken (han hade enligt vad hon sa dagen efter aldrig krökt ett hår på hennes huvud), hamnar nu i köket och poliserna stänger av mannens väg dit. Mannen, som redan ifrån början var psykiskt sjuk och berusad och nu även är sprejad, rör sig sedan, trots att det smäller och blixtrar, med lyft kniv mot dem som har attackerat honom och nu även har hans fru. Det leder till att han blir skjuten i huvudet."
Det som är svårbegripligt är att det inte finns någon kommunikation mellan paret och polisen. Det är som om paret vore en människa och inte kan tala. De är uppenbarligen förenade i rädsla för det som de uppfattar som det yttre hotet. Polisen är faran. Mannen hade tidigare stått på sin balkong och ylat. Han har gått runt och hotat med kniv. Kvinnan känner sig enligt egen uppgift inte hotad trots att mannen uppenbarligen är psykotisk och berusad. Tvärtom så försöker hon skydda honom från polisen, har hon sagt. Varför skaffade hon inte hjälp åt honom själv? Varför tyckte hon inte att han behövde hjälp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar