Jag skrattade gott när jag läste i Svenska Dagbladet i dag att Olof Palme och sossarna på 70-talet var så betuttade i Nordkorea att det satsades hej vilt för att utveckla handelsförbindelserna med detta rika (som de trodde) kommunistiska land.
Allra roligast var att Marcus Wallenberg stod i spetsen för ett konsortium av storföretag, som skulle utveckla gruvindustrin i Nordkorea. Så denne wallenbergare skulle hjälpa detta superkommunistland.
Hela baletten avslöjades tack och lov redan 1976 då en borgerlig regering tog över i Sverige. Utrikesminister Karin Söder blev tvungen att hantera en skandal eftersom nordkoreanska diplomater hade ertappas med att finansiera sin Stockholmsambassad med smuggelgods från Polen per diplomatpass.
Det underbara kommunistiska paradiset var helt enkelt urfattigt och där fanns heller inga pengar att hämta för den svenska staten eller för några företag. Nordkorea hade beställt dyra varor från Sverige men betalade aldrig. Svenska företag kunde ersättas av Exportkreditnämnden, således av det svenska folket och deras skatter, men Nordkorea är än i dag skyldigt omkring tre miljarder till Sverige.
Då på 70-talet trodde inte de svenskar som jobbade i Nordkorea att landet skulle kunna utnyttja sin befolkning särskilt länge under slavliknande förhållanden. Det sorgliga i historien är att detta folk fortfarande lever under kommunismens ok i förhållanden som medför svält och umbäranden. Och ännu tristare är att det i Sverige fortfarande finns övertygade kommunister.
Allra roligast var att Marcus Wallenberg stod i spetsen för ett konsortium av storföretag, som skulle utveckla gruvindustrin i Nordkorea. Så denne wallenbergare skulle hjälpa detta superkommunistland.
Hela baletten avslöjades tack och lov redan 1976 då en borgerlig regering tog över i Sverige. Utrikesminister Karin Söder blev tvungen att hantera en skandal eftersom nordkoreanska diplomater hade ertappas med att finansiera sin Stockholmsambassad med smuggelgods från Polen per diplomatpass.
Det underbara kommunistiska paradiset var helt enkelt urfattigt och där fanns heller inga pengar att hämta för den svenska staten eller för några företag. Nordkorea hade beställt dyra varor från Sverige men betalade aldrig. Svenska företag kunde ersättas av Exportkreditnämnden, således av det svenska folket och deras skatter, men Nordkorea är än i dag skyldigt omkring tre miljarder till Sverige.
Då på 70-talet trodde inte de svenskar som jobbade i Nordkorea att landet skulle kunna utnyttja sin befolkning särskilt länge under slavliknande förhållanden. Det sorgliga i historien är att detta folk fortfarande lever under kommunismens ok i förhållanden som medför svält och umbäranden. Och ännu tristare är att det i Sverige fortfarande finns övertygade kommunister.
Naivt, och det är samma naivitet som har satt grunden för dagens Sverige. Så länge vi är ett rikt och välmående land, eller åtminstone tror det, kommer den politiska naiviteten att fortsätta styra våra liv. Vi har råd att vara naiva, så att säga. Men hur blir det i framtiden?
SvaraRadera