Jag såg intervjun i morse på Gomorron Sverige med den journalist från Sydsvenskan som intervjuade Peter Mangs och fick erkännandet av honom att han hade mördat Trez West Persson. Denne journalist ville gärna träffa honom igen och beskrev honom som en helt vanlig person. Det var inte något uppseendeväckande med mötet inne på Kumlas säkerhetsavdelning.
Detta är en gammal genre för journalister att möta mördare och till och med skriva böcker om dem. Den mest kände är Truman Capote, som skrev sin dokumentärroman Med kallt blod om mordet på en familj, som två män genomförde. Han följde mördarna till deras död genom hängning. Många vill veta mer om Peter Mangs tror Sydsvenskans journalist. Jag vet inte det. Han företräder den sorts mördare, som tror sig stå över lagen, vara en speciell och utvald person, och vill föreställa någon slags hämnare, som ska hålla rent på gatorna.
Det är inte så intressant att fördjupa sig i vad Peter Mangs säger själv. För uppenbarligen lider han av samma storhetsidéer som också nazisterna gjorde i Tyskland. Deras lära var utarbetad så att vissa människor var sämre än djur och kunde utrotas. Själva var de gudasända.
Peter Mangs är någon som har gått denna väg med massmord eller försök till massmord precis som de gjorde och vill framstå som en vanlig människa. Även nazisterna, som på dagtid sysslade med massmord i industriell skala gick hem på kvällen och lekte med sina barn och var med familjen. Så kan människor delar upp sig i delar, som inte har någon förbindelse. En schizoid splittring.
Inom en sådan människa lever domaren, som inte tillåter denna människa att älska sig själv. Det är som en kraft som drar till sig det som behövs för att människan ska läkas. Inbyggd rädsla ger upphov till försvarsmurar inom denna människa. Men människan är allt det som finns innanför och utanför försvarsmurarna. När detta inses kan den människan förstå att allt är känslor som vill bli upplevda och därmed läkta.
På 60-talet gick världen igenom en medvetenhetshöjning. Samma kraft som verkade då finns kvar. Mentalt kan ingen gå utanför sinnet. Men ur ett andligt perspektiv kan var och en uppleva livet som en tredimensionell film. Var och en producerar och regisserar denna livets film och den visas upp för oss för att vi ska kunna gå vidare, men ofta blir det en rundgång för vi tror att vi ska se på detta rent mentalt och analytiskt, men inte på ett andligt sätt.
Meningen med alla berättelser där ute som skakar om oss känslomässigt är att få oss att vakna. Men ofta går vi bara runt i en känslomässig slänggunga och får ett behov av den och därför slukar vi varje dag det som står i tidningarna, sägs i radio och TV om världens elände och fördjupar oss i detta på internet. Vi blir beroende och inser inte att vi stärker detta elände genom att ta till oss det och inte bearbeta detta utan enbart låta det finnas i oss samt säga till oss själva: hu så otäckt och sedan lämna det därhän.
Vårt mönster för tillväxt är som ett inre krig där vi möter oss själva. Men vi ska inte föra ut detta i den yttre världen. Sådana människor som Peter Mangs kan få oss att inse ännu en gång vilka vi inte är och vad livet inte ska vara. Han har gått helt fel väg och tydligt visat på denna felaktiga väg. Men därför behöver vi inte fördjupa oss i vad han än har att säga där inne på Kumla. Det är att ge honom och andra av hans sort uppmärksamhet på fel sätt.
Detta är en gammal genre för journalister att möta mördare och till och med skriva böcker om dem. Den mest kände är Truman Capote, som skrev sin dokumentärroman Med kallt blod om mordet på en familj, som två män genomförde. Han följde mördarna till deras död genom hängning. Många vill veta mer om Peter Mangs tror Sydsvenskans journalist. Jag vet inte det. Han företräder den sorts mördare, som tror sig stå över lagen, vara en speciell och utvald person, och vill föreställa någon slags hämnare, som ska hålla rent på gatorna.
Det är inte så intressant att fördjupa sig i vad Peter Mangs säger själv. För uppenbarligen lider han av samma storhetsidéer som också nazisterna gjorde i Tyskland. Deras lära var utarbetad så att vissa människor var sämre än djur och kunde utrotas. Själva var de gudasända.
Peter Mangs är någon som har gått denna väg med massmord eller försök till massmord precis som de gjorde och vill framstå som en vanlig människa. Även nazisterna, som på dagtid sysslade med massmord i industriell skala gick hem på kvällen och lekte med sina barn och var med familjen. Så kan människor delar upp sig i delar, som inte har någon förbindelse. En schizoid splittring.
Inom en sådan människa lever domaren, som inte tillåter denna människa att älska sig själv. Det är som en kraft som drar till sig det som behövs för att människan ska läkas. Inbyggd rädsla ger upphov till försvarsmurar inom denna människa. Men människan är allt det som finns innanför och utanför försvarsmurarna. När detta inses kan den människan förstå att allt är känslor som vill bli upplevda och därmed läkta.
På 60-talet gick världen igenom en medvetenhetshöjning. Samma kraft som verkade då finns kvar. Mentalt kan ingen gå utanför sinnet. Men ur ett andligt perspektiv kan var och en uppleva livet som en tredimensionell film. Var och en producerar och regisserar denna livets film och den visas upp för oss för att vi ska kunna gå vidare, men ofta blir det en rundgång för vi tror att vi ska se på detta rent mentalt och analytiskt, men inte på ett andligt sätt.
Meningen med alla berättelser där ute som skakar om oss känslomässigt är att få oss att vakna. Men ofta går vi bara runt i en känslomässig slänggunga och får ett behov av den och därför slukar vi varje dag det som står i tidningarna, sägs i radio och TV om världens elände och fördjupar oss i detta på internet. Vi blir beroende och inser inte att vi stärker detta elände genom att ta till oss det och inte bearbeta detta utan enbart låta det finnas i oss samt säga till oss själva: hu så otäckt och sedan lämna det därhän.
Vårt mönster för tillväxt är som ett inre krig där vi möter oss själva. Men vi ska inte föra ut detta i den yttre världen. Sådana människor som Peter Mangs kan få oss att inse ännu en gång vilka vi inte är och vad livet inte ska vara. Han har gått helt fel väg och tydligt visat på denna felaktiga väg. Men därför behöver vi inte fördjupa oss i vad han än har att säga där inne på Kumla. Det är att ge honom och andra av hans sort uppmärksamhet på fel sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar