När en mamma hoppar från Slussen med sitt tremånaders barn i famnen är det något katastrofalt fel. Både för den enskilda individen, men också med omhändertagandet av varandra.
En åskådare såg henne stå där, men reagerade inte. Fast han gick förbi och såg henne i ögonen. Han var ute och "powerwalkade".
Om han hade slutat några ögonblick med detta och frågat om hon behövde hjälp hade han kanske kunnat rädda henne och barnet. Han tyckte det såg konstigt ut att hon stod där. När han sedan vände sig om var hon borta. Hon hade hoppat. Ett fall på kring tolv meter.
Jag har aldrig i hela mitt liv hört talas om att en mamma har hoppat med sitt lilla barn. Med avsikten att döda bägge. Inte från Slussen och inte från något annat ställe heller. Hur kan en nybliven mamma vara så ensam och utan stöd att detta kan hända?
Hon hoppade förra lördagen med sin lille tremånaders son och det var vid halvniotiden på morgonen, så flera såg henne. Hon är 33 år och är nu misstänkt för mord eller dråp på sin son. Han dog i onsdags av sina skador. Själv ligger hon fortfarande på sjukhus med allvarliga skador. Hon har inte kunnat höras av polisen.
25.1.2013
Mamman frias från brott. Det fanns inte något uppsåt när hon hoppade med barnet i sin famn menar tingsrätten. Hon kan ha lidit av en allvarlig psykisk störning. Också vid rättegången ett halvår senare trodde hon att de hade tagit hennes pojke ifrån henne, att han levde, men inte fanns hos henne. Hon minns inte något av händelsen.
En åskådare såg henne stå där, men reagerade inte. Fast han gick förbi och såg henne i ögonen. Han var ute och "powerwalkade".
Om han hade slutat några ögonblick med detta och frågat om hon behövde hjälp hade han kanske kunnat rädda henne och barnet. Han tyckte det såg konstigt ut att hon stod där. När han sedan vände sig om var hon borta. Hon hade hoppat. Ett fall på kring tolv meter.
Jag har aldrig i hela mitt liv hört talas om att en mamma har hoppat med sitt lilla barn. Med avsikten att döda bägge. Inte från Slussen och inte från något annat ställe heller. Hur kan en nybliven mamma vara så ensam och utan stöd att detta kan hända?
Hon hoppade förra lördagen med sin lille tremånaders son och det var vid halvniotiden på morgonen, så flera såg henne. Hon är 33 år och är nu misstänkt för mord eller dråp på sin son. Han dog i onsdags av sina skador. Själv ligger hon fortfarande på sjukhus med allvarliga skador. Hon har inte kunnat höras av polisen.
25.1.2013
Mamman frias från brott. Det fanns inte något uppsåt när hon hoppade med barnet i sin famn menar tingsrätten. Hon kan ha lidit av en allvarlig psykisk störning. Också vid rättegången ett halvår senare trodde hon att de hade tagit hennes pojke ifrån henne, att han levde, men inte fanns hos henne. Hon minns inte något av händelsen.
Å, jag håller verkligen med. Rapporter efter rapporter berättar hur de mest sköraste har det svårare och svårare. Det ligger en tragedi bakom detta! Blir så nedstämd.
SvaraRaderaOch så har vi powerwalkaren... som är ute för att reducera lite kalorier vilket var viktigare är liv. Fy fan! :/
Läget för kvinnan är ju inte bättre nu som dråpanklagad :(
Åå denna världen.
Jag som själv är tvåbarnsmamma har ingen förståelse för en mor som dödar sitt barn. Hur kan man tycka att man har rätt att göra detta? Om man anser att man inte kan ta hand om sin son så kan man lämna honom till adoption, det finns ju många kvinnor som gärna vill ha barn men inte kan bli gravida. Oavsett vad som har hänt modern så ska inte barnet betala priset!
SvaraRaderaTroligtvis en förlossningsdepression som ligger bakom. För några år sedan var det en kvinna som med slit styrde sin bil rakt ner i en djup å så både hon och bäbisen drunknade
SvaraRaderaTragiskt att mamman inte fått den hjälp hon skulle ha behövt.
SvaraRaderaTyvärr har jag förståelse för att man väljer en sådan utväg för om man vänder sig till psykvården får man bara verkningslösa tabletter utskrivna och ingen människa att prata med
Vi har fått ett kallt och egoistiskt samhälle med människor som går omkring och tittar på mobilen i stället för att iaktta vad som händer i omgivningen.
Vi låtsas inte se när en medmänniska mår dåligt för att slippa bry oss. Vill vi ha det så? Om man inte har någon att ringa eller
sms-a eller facebooka med ska man bara lämnas åt sitt öde då tills man ger upp och hoppar?
Tråkig samhällsutveckling tycker jag. Vi borde vara mera rädda om och stötta varandra och sluta titta bort och stirra stint på mobilen hela dagarna.
Kramar från Jonas
Det tycks hända lite varstans. För ca. en månad sedan så skrev en 59 årig morfader ett avskedsbrev som han lämnade i bastun åt sin intet ont anande maka. Därefter så tog han det två gamla barnbarnet och gick och ställde sig framför tåget med ungen i sin farm då Vanda tåget kom framrusande i ca. 80 km/h. Bägge hans ben amputerades och han avled av sina skador för någon dag sedan, medan barnbarnet ser ut att klara sig.
SvaraRaderahttp://www.iltalehti.fi/uutiset/2012080215910790_uu.shtml