söndag 19 januari 2014

Mardrömmen i Syrien

Detta land som befinner sig i greppet mellan en diktator och olika "rebellorganisationer". Alla lider av att detta våld pågår, inte bara landet Syrien och dess invånare utan det ger avtryck i grannländerna och i resten av Europa. Vi tar emot flyktingar i vårt land i aldrig anad skala sedan början av 90-talet och alla får naturligtvis stanna som kan ta sig hit. 

Dock vore det bättre att vi satsade mer genom EU och andra organisationer som FN eller Röda korset, Läkare utan gränser och andra frivilliga för hjälp till att tömma landet på dess civila. Ingen diktator eller kriminell organisation, terrororganisation eller annan har någon nytta av ett sönderbombat land med förstörd infrastruktur.

Konflikter med våld är aldrig bra, inte i förhållanden mellan människor eller grupper. Eller mellan stater. Hela tiden under mitt liv har jag väntat på att detta ska uppdagas för nya generationer, men det finns alltid unga män som tror att det är livets mening att offra sitt liv i krig. Förr brukade det vara generalerna och politikerna i olika länder världen över som eggade befolkningen. Numera är det heliga krig som ska utkämpas för Gud och Allah vill detta. Jaha? Gäsp jag blir så trött. 

Egentligen handlar det som vanligt om att unga män är för adrenalinstinna för att begripa i vilka andra människors händer de befinner sig. De som tror att det handlar om makten och härligheten här på jorden, men förklär sina egna egoistiska behov i olika skepnader och -ismer. När ska vi som människoart komma fram till att det lönar sig aldrig att förbryta sig mot andra människor. Att vi måste komma överens på denna jord för det är den planet vi har.

I sammanhanget är det inte så intressant att dessa båda journalister reste dit och nu skildrar inifrån vad som hände. Det är samma eviga historia om igen en gång till. Vi kan den. Jag minns en man som besökte DN på 80-talet och han hade varit med i ett krig och såg det som ett äventyr för han var så fantastisk som människa och skulle dessutom inte dö. Den inställningen höll ända tills han stod öga mot öga med en annan man, som var lika ung och underbar. De såg varandra in i ögonen och beundrade varandras styrka under några ögonblick. Tills den ex-soldat som besökte DN tryckte av och dödade den andre underbare unge mannen.

Här skrev jag tidigare om journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström. Och här när de blev fria.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar