Kändisar och stora bloggar drabbas av näthat. Ja jag får väl ta åt mig då, för nog har jag drabbats av hat alltid. Senast i morse fick jag be Newsmill stryka en hatande kommentar på min senaste artikel.
Jag har aldrig fattat varför folk sätter sig och skriver det infamaste och elakaste de kan tänka sig så där rätt ut i luften, men det är väl som experterna säger: svaga personers självhävdelsebehov.
Det gäller att ha distans till det och jag läser inte så noga när jag får någon hatfylld kommentar. Det räcker med att se inledningsorden för att känna hur tongångarna går.
Själv har jag inte sett mig som stor bloggare eller kändis, men det räcker uppenbarligen med att de läser att jag är journalist och författare. Sedan är det fritt fram.
Jag har jobbat stenhårt med att få bort de värsta avarterna från min blogg. Och nu har jag återigen efter flera månader kunnat öppna den för kommentarer av alla sorter. På Newsmill har jag svarat emot under mina artiklar och gått in och nästan "chattat" som någon kallade det.
Då lägger också folk av så småningom. Men en kommentator ringde till en av mina vänner och klagade sin nöd över mina "fascistiska" tongångar. Vad är nu detta? Någon som inte vågar annat än att hoppa på i kommentarerna och så när inte det funkar ringer. Inte till mig men till någon kompis till mig.
Men visst kan jag själv också bita ifrån i kommentarer. Ibland är det nödvändigt. Ifall inte allt ska strykas.
Jag tror att de flesta har spärrar när de möter folk ansikte mot ansikte. Omgärdade av maximal anonymitet på nätet kan somliga däremot häva ur sig vad som helst. Förutom det tycker jag också intoleransen är frapperande. Folk utnämns till idioter eller något ännu värre bara för att de redovisar en avvikande uppfattning. Avvikande uppfattningar är ju demokratins salt. De ska vi vara rädda om.
SvaraRaderaDessvärre tycker jag att denna företeelse också har smittat av sig på folk som i normala sammanhang är rumsrena. Våra politiker t ex. Se bara den storm som brutit ut med anledning av wikiläckan om Bildt och Billström! De har kränkt mänskliga rättigheter, de öppnar för rasimen, de talar med "dubbla tungor" (hur nu det ska gå till) och de har KU-anmälts. Var finns sinnet för proportioner? Somliga politiker kan avlockas fördömanden och överreaktioner hur enkelt som helst. Det är faktiskt bedrövligt. I mediabruset gäller det tydligen att skrika högst för att profilera sig. Åsiktslikriktning är modet för dagen.
Hmm, Rinnings attityd till de som skiver kommentarer tycker jag inte du ska ta till dig http://jardenberg.se/b/nathatarna-ar-som-arga-tonaringar/
SvaraRaderaMycket bättre att du gör som du beskriver ovan, fortsätt ta samtalet.
Leif: Visst har du rätt... vi säger inte vad som helst till någon vi möter för där kommunicerar vi med kroppsspråk också. I kommentarer kan folk köra med debatteknik och ett slags intränat kommentarsspråk. Det finns tex vissa på Newsmill som aldrig skriver en artikel eller ett blogginlägg på sajten utan bara kommentarer. Märkligt.
SvaraRaderaJardenberg: Ribbing? Hon seglade alltid omkring på redaktionen när jag jobbade där... adlig dam. Jomenvisst. Men hon tröstade mig med detta om svaga människors självhävdelsebehov, för jag är så dum att jag alltid tror att människor är likställda. Att alla står på samma nivå. Men det gör vi ju inte. En del är inte så smarta eller erfarna. Det är bara faktum.
SvaraRaderaDu läste nog inte min post ;)
SvaraRaderaJardenberg: Jo jag försökte men den var så satans lång ;)
SvaraRadera