Bonniers förlag har hamnat i knipa

En av Bonniers författare Maja Lundgren driver en blogg, som står för alla de låga värden, som Bonniers familj alltid har motarbetat. De har hamnat i knipa eftersom de snart kommer att publicera en ny bok av denna författare.

De kan ju av yttrandefrihetsskäl inte lägga sig i vad som skrivs på hennes blogg. Inte hur denna blogg har utvecklats till "ett arsenikbad", som bloggaren Kimhza Bremer skriver.

"Maja Lundgren, den likaledes lömska och skenheliga författaren, är delaktig i denna gräsliga mobb. Hon upprätthåller sin populära blogg för dessa förövare, ger dem lite stöd och uppmuntrande klappar på kinden. Håller sig på behändigt avstånd från själva sakfrågorna (varför skulle hon bry sig om flickan Evelina?), men har i övrigt inget att tillägga.

Att vara inne på hennes blogg är som att få andnöd i ett arsenikbad. En giftigare slampool av förvriden galenskap och skeva värderingar är svår att finna. Med ett litet ettrigt hov av viktigpettrar och giftpaddor, som hejar på tokerierna. Ger varandra pussar och kramar hit och dit och hetsar varandra i nya galna upptåg. Här är det 1000-faldigt mer angeläget att bli upprörd över att någon haft mage att kritisera Marina Engans utseende, än att orka bry sig om vad Engan faktiskt sysslar med. Eller om flickan Evelina."

Så uttrycker sig Kimhza Bremer.

Själv skrev jag i morse i en kommentar, som lyftes till ett inlägg, på Monica Antonssons blogg:

"Egentligen borde det inte vara behövligt att uppmärksamma sådana här människor, men tyvärr så är det ju så.

Inne på Majas blogg skapas det helt uppenbarligen ett ylande, gormande, hånande helvete, som en del inte ens kan se att de deltar i. Ett massfenomen, som handlar om mobbning. Som mänskligt fenomen är det intressant. Att det går att samla folk under fanor, som skulle vara portförbjudna var som helst annars.

Och att Bonnier tillåter detta att fortgå. De som tillhör en folksort, som i årtusenden har förföljts av sådana mobbar. Att en av deras författare anför en sådan flock, som ägnar sig åt förföljelse av andra.

Ett uteslutande av andra än de i inneflocken, vilka hånar petitesser och aldrig för ett ögonblick kan landa i ett allvar och i något som har någon relevans.

Att Bonnier som förlag håller en sådan författare om ryggen är en ren och skär skandal.

Det Maja Lundgren upplåter sin blogg åt är ett lismande, äcklande, ormande, eländigt mänskligt gottande i hånfullhet och spe."

Sakfrågan handlar alltså om mammor som förföljer pappor och tar barnen ifrån dem genom att anklaga dessa pappor för övergrepp, men som sagt det bryr sig inte Maja Lundgren om, utan hon upplåter sin blogg till allehanda förföljande.

Det är lätt att förstå att Bonnier, som förlag, är bekymrat och de är också inne och läser ibland på Maja Lundgrens blogg. Vilket också andra medier har gjort.

Som blogginnehavare behöver man inte släppa in all dynga, som råkar hamna där anonymt, i yttrandefrihetens namn. Det går att ta bort det värsta. Det går att slippa ha en blogg, som är ockuperad av en skriande mobb, som inte vet var gränserna går.

Också väldigt liberala debattsajter som Newsmill (där Bonnier också är inblandat) har insett att allt som kräks upp inte är värt att publicera, ens på kommentarsplats. Men på Maja Lundgrens blogg fortsätter illvilligheten och dumheten att frodas under en låtsasrar täckmantel.

Men allt Bonnier tydligen kan göra som förlag är att vädja om, att denna Maja Lundgrens blogg inte hädar och förföljer barn och föräldrar eller andra författare och journalister.

Som förlag har de ingenting att sätta emot de anonyma skränarna, som inte riskerar någonting. Dock vore det enkelt för blogginnehavarinnan att rensa i eländet. Och att själv inte ställa sig på mobbarnas och förföljarnas sida, genom att passivt åse vad som pågår.