Hon skriver om det på Newsmill. På Aftonbladet gick det till så att hon togs på brösten i redaktionshissen och det var mera vardag än undantag. Och när hon bjöd hem någon på lunch så togs hon på brösten, som hälsning istället för att ta i hand.
Alltså jag minns beskrivningar från Aftonbladet och där sades det att någon hade blivit uppträngd i hissen och det skrevs ett Dokument om det hela. Åsa Moberg skrev ingenting i det. Varför får vi inte veta. Vågade hon inte berätta vad hon blev utsatt för?
Jag jobbade samtidigt som detta hände på Aftonbladet på DN. Jag började 1974 på sommaren. Där utsattes jag aldrig för någon sådan behandling. Ingen tafsade någonsin på mig.
Istället hade Tjejligan fixat så att tjejerna hade lika eller högre lön än killarna. Demonstrationer av denna tjejliga i ingången till DN med plakat och allt gav resultat, liksom besök uppe på högsta våningarna för att prata med direktörerna.
Jag tror Åsa Moberg ljuger eller skarvar grovt. Om hon inte gör det så fattar jag inte att hon inte sa ifrån. Det hon säger låter som en efterkonstruktion för att passa in i den världsbild, som vi känner så väl: alla män är kapabla att begå våldtäkt och slå ihjäl frun eller sambon medan kvinnorna är offer, som hukar och är underdåniga och ligger på knä.
Båda könen är födda sådana, vilket är en alldeles förskräcklig världsbild med ett slags öde, som inte går att undkomma. Det är alltså bara en tidsfråga innan en man slår ihjäl en kvinna och en kvinna låter sig bli ihjälslagen.
Det här sättet att se på människor håller kvar båda könen i ett slags konstruerad värld, som inte finns, men den kan naturligtvis börja finnas mer och mer om propagandan får hålla på ett tag till.
Själv så skällde jag ut en man på DN:s redaktion på 70-talet när han pratade om sin älskarinna, som han hade bredvid frun. Han lyssnade och kom efter ett tag och tackade mig för vad jag hade sagt.
Jag utsattes en gång för en knäppskalle, ett rötägg, en alkis som satt på en facklig konferens och trakasserade mig. Han sade ungefär att jag aldrig skulle kunna lämna honom om jag en gång hade haft honom i min säng. Han tyckte alltså att han var en riktig Casanova, medan jag bara skakade på huvudet och tyckte att han var en dumskalle.
Nuförtiden skulle detta naturligtvis klassas som sexuella trakasserier, men det är det enda tillfället jag kan minnas att jag utsattes för något sådant.
Om det Åsa Moberg skriver är sant så undrar jag verkligen varför hon inte gav alla de där männen en spark i skrevet. Det hade säkert hjälpt.
Tja ,men man kan slå på kladdande fingrar om man vill. Det fattar vem som helst, bara det gör tillräckligt ont:)))
SvaraRaderaNej, inte heller jag har blivit utsatt för direkta sextrakasserier. men som naiv och ensam morsa gick jag på många stötar. Jag var ensam familjeförsörjare till två pojkar. Pappan tog inget som helst ansvar - offer för sin tids mansbild och egna problem dessutom. Mina pojkar är prägade av detta. men det är mot mig som deras kritik riktar sig. Läs dagens kultursida i Expressen där Per Wirtén skriver om "könsmördare" Det lär vara fakta.
SvaraRaderaRamona: Jo att säga ifrån är det enda rätta. Det begrep jag redan som flicka ganska brutalt när jag blev överfallen.
SvaraRaderaGitta: Men det han skriver förstärker bara den där bilden tycker jag. Att räkna aborter som saknade flickor i samband med mord är väl att ta i. Det finns statistik som visar att män drabbas hårdare av både våld och mord. De dör tidigare och lever hårdare liv.
Alltså det är poppis att hålla fram bilden av de oskyddade och utsatta kvinnorna. Det stämmer inte. Särskilt inte i vårt land. Per Wirtén vill bara ta poäng hos feministerna. Falla in i trenden.
Den där bilden av de försvarslösa kvinnorna är väl tänkt att hålla dem på mattan? För då kan ju den ädle mannen rycka ut och rädda dem.
Exakt detta verkar Åsa Moberg ha pysslat med, tycker jag.
Det är möjligt att du har rätt om Per Wirten Ann. Att han hakar på feministtrendenm Jag läste artikeln utan att bli speciellt berörd. Med statistik kan man ju bevisa vad som helst. Men likafullt vet jag att man bränner änkor i Indien, stenar kvinnor i vissa länder, talibanväldet i Afganistan osv osv ... jag tror inte du kommer till rätta med någonting genom att påstå motsatsen. Könet är inte avgörande för om en människa ska bli ond eller god - utan givetvis handlar det om system i olika kulturer.
SvaraRaderaMen jag undrar också över dessa pappor som får barn med kvinnor som sedan förvägrar dem rätten att träffa sina barn. Vad är orsakerna? Beror det enbart på dumma mammor? Min man försökte ett tag sälla sig till mansrörelsen - att det var synd om honom. Men han gjorde aldrig en ansats till att ta något ansvar för barnen.
Stora frågor Gitta. Har inga korta svar. Och jag vet inte tillräckligt om din man för att veta något där heller. Tyvärr. Världen vore mycket enklare att rätta till om allt hade lätta samband, men så är det ju inte.
SvaraRadera... och jag har inte makten på egen hand att komma till rätta med någonting, bara att påpeka hur det ser ut. Det är början till att något ska hända. Världen behöver alltid formas om och vi människor gör det varje dag, vare sig vi ingriper eller inte.
SvaraRaderaAtt Åsa Moberg skriver en sådan där artikel handlar väl om uppmärksamhet, att få uppmärksamhet på sig själv och falla in i trenden som råder och därigenom få mer av detta. Hon vaknar en aning sent tycker jag. Hon tillhör de som har glidit fram på att se bra ut och kunna skriva (eller var det hennes tidigare man som inspirerade?).
Allt är ett komplext samspel mellan könen, som ger något gott i slutänden i bästa fall, som pappor och mammor som tar hand om sina barn ordentligt. Och mår bra och är lyckliga i den värld som finns.
i
Gitta!
SvaraRaderaDu vet väl att män stenas i lika hög grad som kvinnor. Men det nämns knappt i svensk media.
På sin höjd kan det komma mitt i en brödtext om alls.
Det är nog inte så renodlat kvinnoförtryck det heller som vår media vill ha det till