Inte som s-ansvarige i skolfrågor Ibrahim Baylan i dag föreslår en intendent som ska sköta en del av jobbet medan rektor sköter en annan. Det blir en otydlig arbetsfördelning och redan i dag har rektorerna på alla skolor fler som tar ansvar för jobbet under dem: biträdande rektorer, assistenter och anställd kontorspersonal på expedition plus skolsekreterare.
Detta byråkratiska förslag från socialdemokraterna är inte tänkt att stärka skolan särskilt utan gör att mer pengar och kraft läggs på administration, inte på kunskap och elever. Det är antagligen en övertro på att en resurs i form av rektor kan stärka sin personal.
Som förälder till barn i skolåldern sedan 70-talet och fram till nu på 2000-talet har jag sett utvecklingen och inte har det blivit bättre i skolan under de åren. Lärarna har förlorat den pondus och status de hade tidigare och stökighet och en omöjlig situation har tagit över när barnen befinner sig på mycket olika nivå i lärandet.
Klasserna kan vara stora. Det var de redan på min tid på 50-talet och vi hade inte ens ett eget klassrum, för skolan var så överbefolkad. Men då måste det finnas något grundläggande förtroende mellan barn och vuxna och lärarna ska ses som några som ska ha bra betalt för att ta hand om det uppväxande viktiga släktet. Det gjorde det då.
Nu underskattar istället den blivande (?) skolministern vad som händer på skolgolvet och misstror skolorna och deras kompetens. Den är nog så god, men vad som behövs är en annan inställning från staten. Skolorna är kommunernas ansvar. Låt då dessa sköta jobbet!
Här kan ni se att intendenten redan finns i skolorna. Inte något som det behövs utredningar om eller något statligt direktiv för att genomföra. Och inte heller några nya lagar.
Detta byråkratiska förslag från socialdemokraterna är inte tänkt att stärka skolan särskilt utan gör att mer pengar och kraft läggs på administration, inte på kunskap och elever. Det är antagligen en övertro på att en resurs i form av rektor kan stärka sin personal.
Som förälder till barn i skolåldern sedan 70-talet och fram till nu på 2000-talet har jag sett utvecklingen och inte har det blivit bättre i skolan under de åren. Lärarna har förlorat den pondus och status de hade tidigare och stökighet och en omöjlig situation har tagit över när barnen befinner sig på mycket olika nivå i lärandet.
Klasserna kan vara stora. Det var de redan på min tid på 50-talet och vi hade inte ens ett eget klassrum, för skolan var så överbefolkad. Men då måste det finnas något grundläggande förtroende mellan barn och vuxna och lärarna ska ses som några som ska ha bra betalt för att ta hand om det uppväxande viktiga släktet. Det gjorde det då.
Nu underskattar istället den blivande (?) skolministern vad som händer på skolgolvet och misstror skolorna och deras kompetens. Den är nog så god, men vad som behövs är en annan inställning från staten. Skolorna är kommunernas ansvar. Låt då dessa sköta jobbet!
Här kan ni se att intendenten redan finns i skolorna. Inte något som det behövs utredningar om eller något statligt direktiv för att genomföra. Och inte heller några nya lagar.
I en rektors arbetsuppgifter ingår - som en av de allra viktigaste - att utöva det pedagogiska ledarskapet på skolan. Detta helt i enlighet med skollagen. Att ha en chef (rektor) som både innehar kompetensen att göra detta och dessutom har tid att göra det är något mycket positivt för oss lärare och något som, bland annat genom att driva utvecklingsfrågor vdg pedagogik, pedagogiska spörsmål, skapa förutsättningar för lärare att utveckla sin undervisning, öka sitt samarbete via en god organisation etc kan bidra till att stärka lärares status. Detta för att vårt arbete tas på allvar och på ett tydligt sätt kan synliggöras gentemot, förvaltning, föräldrar utifrån de möjligheter en rektor har.
SvaraRaderaMed detta sagt menar jag inte alls att idén om en intendent verkar särskilt vettig - däremot bör man se till att rektorers arbetsuppgifter och dito -förhållanden är sådana att tid kan avsättas för detta pedagogiska ledarskap.