Bosse Löthén i knipa

UPPDATERAT
Jag kan tänka mig att skicka en femhundring själv till Bosse. Han är i en utsatt ekonomisk situation och tycker att han ska få hjälp av samhället, men det är smågnetigt att få det. Jo det har alltid varit så. Min mamma gick en gång till socialtjänsten på 50-talet för vi var fattiga, hon var ensam mor och hyrde ut ett rum hemma i den tvåa vi bebodde, men hon fick ingen hjälp heller. Hon var för rik. 

Samhället har alltid sett ut så där. Ingen har fått hjälp som inte har passat in i det program, som socialhjälpsarbetarna har skolats hårt i att använda. Min äldste son fick hjälp en gång när han hade jobbat och byggt vägar, men den som hade anställt honom inte betalade ut någon lön. Då fick han en tillfällig tusenlapp i hjälp. Det är den enda gång jag kan komma på att vi i vår släkt har fått någon som helst samhällelig hjälp.

Nä man ska klara sig själv. Det har radiojournalisten, musikern och författaren Bosse Löthén nu fått känna på. Och Ann Heberlein skrev om honom förra veckan, men gjorde om honom till kvinna. Det är mera synd om kvinnor nämligen. De är större offer än män. Så lyder doktrinen. Och nu fick han hjälp av sin mamma eller han kunde få. Låna pengar. Så han blev för rik. Berätta inte sådant för socialtjänsten! Var lite smart och inte så himla ärlig. 

Och handla inte med kort så kan de inte se varenda transaktion för sjutton. Själv betalar jag nästan alltid kontant. För då kan man inte bli avlurad pengar heller. Man behöver vara om sig och kring sig. Du måste passa in i mönstret och inte framstå som att du har råd. Klaga och var offer på rätt sätt! Men visst jag tror jag skickar en femhundring till Bosse. Jag är ju egentligen miljonär bara jag säljer allt jag äger. Visst har jag råd. Det har man alltid i min ålder fast jag har fattigpension. Vad ska pengarna annars vara till för om inte att hjälpa medmänniskor?

Det gör gott i den egna själen att hjälpa till också. Jag får en stjärna i himlen tror jag. Känns bra. Hoppas du Bosse får många slantar från folk i det egna skrået eller sådana gulliga och rara tanter som jag som bara tycker det är rätt och lagom. Jag har själv skrivit en dagbok om när det var som jävligast i vårt liv Ett sekel av tystnad. Det var när Göran Perssons regering tog bort alla skyddsnät och sänkte min pension till fattignormen. Något som inte är en allmän kunskap ens i dag att detta gjordes. Och jag blev då för deprimerad för att ingå i ruljansen längre. Men allt går över! Allt är övergående och i morgon är en annan dag. Och alla djur samt människor passar i Vår Herres Hage. 
31.10.2013
Nu har Bosse Löthén blivit slagträ i den politiska debatten om basinkomst/medborgarlön. Det skulle betyda att alla har rätt till 10 000 i inkomst per månad. Den vanligaste summan som brukar nämnas. Det fungerar inte. Ta bara ifall jag och andra pensionärer som har fattigpension skulle ha rätt till detta. Det blir hisnande summor.

För att inte tala om alla invandrare som kommer hit, men de håller väl redan på att rasera vårt välfärdssystem. De är bara omkring 100 000 per år just nu och får allt betalt när de kommer. Ta 9 miljoner gånger 10 000 per månad gånger tolv. Det blir ett års utbetalningar av basinkomst i Sverige. Svenska staten gick back 60 miljarder första halvåret 2013 med nuvarande system. Sverige skulle bli bankrutt rätt snart med medborgarlön. Jag skickade 500 kronor till Bosse. Gör likaledes. Behövs bara 20 personer som gör så och då har han fått sin "medborgarlön" den här månaden.
16.6.2015
Detta inlägg är fortfarande intressant för medierna. Kan ha att göra med att han skulle gifta sig med Ann Heberlein, men det tog en ände med förskräckelse. Som man säger lite slarvigt. Bröllopet ställdes in. De var kanske för lika eller olika. Inte lätt med förhållanden.
16.1.2016
Och Ann Heberlein blev angripen för att hon har bipolär sjukdom av filmkonsulenten Baker Karim, som kör med att hon talar fascisternas språk och att någon behövde medicinera henne. Numera borttaget från facebook och han har bett om ursäkt. Men naturligtvis såg han ned på henne i sina kommentarer. För honom är kön och hudfärg det viktiga och han har 40 miljoner i statliga pengar per år att satsa på filmer. Han har satsat nästan två miljoner på en lesbisk komedi Dyke Hard som sågs på bio av nästan 2 000 personer.