En mördare skriver om en mördare. Det är Fadime Sahindals far, som har berättat för en annan mördare i fängelset om hur hans liv har varit. Att han inte är en "ond inkarnation eller ett hjärtlöst odjur" utan en god människa, som har räddat familjen från fattigdom. Han uppfostrade sina barn som en god far.
Boken ska ges ut i september och tillägnas Fadimes bror, som sköts ihjäl av polis i Uppsala i april i år. Han var grovt kriminell. Det är Hasan Al-Yasiri som är förläggare. Fadimes bror ansågs av en personutredare som mycket omogen vid 18 års ålder och inte klar med sin personlighet. Fadern lyckades tydligen inte heller att uppfostra denne son annat än till kriminalitet. Det framstår som om Fadimes far har tagit med sig sin kultur intakt till Sverige och aldrig ändrat den. Det blev en stor kollision med det svenska samhället och då måste han ständigt dölja det han var och är. Inte heller kommer denna bok att ändra detta, utan istället ursäkta det som hände. Jag har aldrig tyckt om böcker om mördare. Det är att ge dem för stor uppmärksamhet.
Rami Sahindal berättade detta om mordet när han överklagade domen och tog tillbaka sitt tidigare erkännande: En man ringde på dörren och hotade honom. Han sade: jag har skjutit din dotter och nu ska du göra precis som jag säger. Jag ska döda alla i din familj om du inte gör det. Mannen tvingade sedan Rami Sahindal ut till en bil och de åkte mot mordplatsen. På vägen blev det slagsmål och Rami Sahindal tvingades sedan att byta skor och jacka med denne man. Så att han såg ut som mördaren. Det förklarade också hur det kunde finnas fotspår på mordplatsen som var lika de skor Rami Sahindal hade på sig. Han sade också då: För min familjs skull har jag tagit på mig gärningen. Men det är inte jag som har gjort det här; aldrig i livet att jag skulle kunna göra en sådan sak.
Detta var den totala förnekelsen om vad som hade hänt. Också Rami Sahindals fru vittnade till sin mans förmån. Inne i samma förnekelse. Uppenbarligen har inte Fadimes far kommit längre än så nu heller. Han är uppväxt i en kurdisk by. I Kurdistan är flickor lovligt byte om de blir kära i fel man. Kvinnor och flickor bär familjens heder och måste dödas om de inte uppför sig rätt. Hela släkten förnedras annars. Rami Sahindals berättelse om mordet för rätten innebär att han har delat upp sig i två personer. Mördaren är inte han.
Här är det senaste mordet i Kurdistan i juni i år av en 45-årig make på en 15-årig flicka, som var hans fru. Problemet är att en del människor inte riktigt har blivit människor ännu. Potentiellt är vi alla människor som psykiatern R D Laing sade redan på 70-talet. Men mördare är indragna i något de inte klarar av. Här skrev jag om detta med hedersmördare. Kan inte uttrycka det bättre nu snart fem år senare.
Boken ska ges ut i september och tillägnas Fadimes bror, som sköts ihjäl av polis i Uppsala i april i år. Han var grovt kriminell. Det är Hasan Al-Yasiri som är förläggare. Fadimes bror ansågs av en personutredare som mycket omogen vid 18 års ålder och inte klar med sin personlighet. Fadern lyckades tydligen inte heller att uppfostra denne son annat än till kriminalitet. Det framstår som om Fadimes far har tagit med sig sin kultur intakt till Sverige och aldrig ändrat den. Det blev en stor kollision med det svenska samhället och då måste han ständigt dölja det han var och är. Inte heller kommer denna bok att ändra detta, utan istället ursäkta det som hände. Jag har aldrig tyckt om böcker om mördare. Det är att ge dem för stor uppmärksamhet.
Rami Sahindal berättade detta om mordet när han överklagade domen och tog tillbaka sitt tidigare erkännande: En man ringde på dörren och hotade honom. Han sade: jag har skjutit din dotter och nu ska du göra precis som jag säger. Jag ska döda alla i din familj om du inte gör det. Mannen tvingade sedan Rami Sahindal ut till en bil och de åkte mot mordplatsen. På vägen blev det slagsmål och Rami Sahindal tvingades sedan att byta skor och jacka med denne man. Så att han såg ut som mördaren. Det förklarade också hur det kunde finnas fotspår på mordplatsen som var lika de skor Rami Sahindal hade på sig. Han sade också då: För min familjs skull har jag tagit på mig gärningen. Men det är inte jag som har gjort det här; aldrig i livet att jag skulle kunna göra en sådan sak.
Detta var den totala förnekelsen om vad som hade hänt. Också Rami Sahindals fru vittnade till sin mans förmån. Inne i samma förnekelse. Uppenbarligen har inte Fadimes far kommit längre än så nu heller. Han är uppväxt i en kurdisk by. I Kurdistan är flickor lovligt byte om de blir kära i fel man. Kvinnor och flickor bär familjens heder och måste dödas om de inte uppför sig rätt. Hela släkten förnedras annars. Rami Sahindals berättelse om mordet för rätten innebär att han har delat upp sig i två personer. Mördaren är inte han.
Här är det senaste mordet i Kurdistan i juni i år av en 45-årig make på en 15-årig flicka, som var hans fru. Problemet är att en del människor inte riktigt har blivit människor ännu. Potentiellt är vi alla människor som psykiatern R D Laing sade redan på 70-talet. Men mördare är indragna i något de inte klarar av. Här skrev jag om detta med hedersmördare. Kan inte uttrycka det bättre nu snart fem år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar