Det är inte brist på idéer som har präglat politiken genom århundradena. Modellerna har varit många, men resultaten ändå inte så imponerande. Politiken är ett slags överkast, som visar ut riktningen, men som inte bestämmer hur folken uppför sig.
Strömningar som ligger djupare än så gör att det ena landet blir en diktatur och det andra en demokrati. Att Sverige har haft fred i ett par hundra år beror inte så mycket av de bestämmande som av att folket var less på att slåss i överhetens tjänst. Och att kvinnorna var med och arbetade sida vid sida med männen. Så har det alltid varit i den folkgrupp, som jag har tillhört.
När morfar tänkte slå barnen för att de hade varit elaka sade mormor helt enkelt: ta hand om det andra så sköter jag barnen. Och de var ett helt företag i sig själva eftersom de blev tio stycken till slut. Kvinnorna har aldrig varit förtryckta i vår släkt. De har stått på egna ben. Men samhället kan ordna så att vi alla blir nedtryckta i skorna. Genom att politiker är ganska korkade och folket också.
När jag ser mig omkring i det här landet så håller det på att byta skepnad. Överallt pågår verksamhet. Samhället flödar över av tjänster och arbetande människor. Sverige är rikt. Det går absolut ingen nöd på oss. Och även den omtalade sjukvården fungerar. Det är min upplevelse. Det har hänt saker. Jag själv har varit med och ändrat hur det ser ut och fortsätter att göra det.
Det behövs inga stora män eller kvinnor som kommer med massor av underbara idéer. Utan det människor behöver är täta nätverk vare sig de består av släkt och vänner eller av utomstående, som kommer till oss för att vi behöver dem, och nätverket då heter staten, kommunen eller landstinget.
När jag tog studenten 1964 fick vi läsa en artikel i DN på ledarsidan, som handlade om hur fantastiskt vi hade det i vårt land om man jämförde bakåt. Vilket himmelrike vi levde i mot hur vi hade levat bara någon generation tidigare. Och det var sant då. Precis som det är lika sant i dag att vi lever i den bästa av världar. Problemet är som alltid människorna själva. De som inte begriper vad livet handlar om och som inte kan ta till sig allt det goda.
Den tid vi har här på jorden handlar verkligen inte om politik i första hand. Det vi behöver är politiker som är pragmatiska och begriper vad som är möjligt. Inte visionärer som drar iväg och ska göra revolution. Inte sådana idioter som satt i regeringen under 90-talet, som pressade folket tills människor inte visste hur de skulle bete sig för att överleva vad politikerna hittade på.
Strömningar som ligger djupare än så gör att det ena landet blir en diktatur och det andra en demokrati. Att Sverige har haft fred i ett par hundra år beror inte så mycket av de bestämmande som av att folket var less på att slåss i överhetens tjänst. Och att kvinnorna var med och arbetade sida vid sida med männen. Så har det alltid varit i den folkgrupp, som jag har tillhört.
När morfar tänkte slå barnen för att de hade varit elaka sade mormor helt enkelt: ta hand om det andra så sköter jag barnen. Och de var ett helt företag i sig själva eftersom de blev tio stycken till slut. Kvinnorna har aldrig varit förtryckta i vår släkt. De har stått på egna ben. Men samhället kan ordna så att vi alla blir nedtryckta i skorna. Genom att politiker är ganska korkade och folket också.
När jag ser mig omkring i det här landet så håller det på att byta skepnad. Överallt pågår verksamhet. Samhället flödar över av tjänster och arbetande människor. Sverige är rikt. Det går absolut ingen nöd på oss. Och även den omtalade sjukvården fungerar. Det är min upplevelse. Det har hänt saker. Jag själv har varit med och ändrat hur det ser ut och fortsätter att göra det.
Det behövs inga stora män eller kvinnor som kommer med massor av underbara idéer. Utan det människor behöver är täta nätverk vare sig de består av släkt och vänner eller av utomstående, som kommer till oss för att vi behöver dem, och nätverket då heter staten, kommunen eller landstinget.
 |
| Vi lever i den bästa av världar |
Den tid vi har här på jorden handlar verkligen inte om politik i första hand. Det vi behöver är politiker som är pragmatiska och begriper vad som är möjligt. Inte visionärer som drar iväg och ska göra revolution. Inte sådana idioter som satt i regeringen under 90-talet, som pressade folket tills människor inte visste hur de skulle bete sig för att överleva vad politikerna hittade på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar