Sorgupplevelse

UPPDATERAT
Det här huset är till salu just nu för en dryg miljon kronor. Där bodde jag på 70-talet. Jag byggde husen, som finns på tomten tillsammans med min exman, och nu är han död och hans söner säljer tomten och huset. Jag åkte ut dit i dag för att ta en sista (?) titt på huset och tomten. 

Det var deprimerande. Jag tror gubben bor där fortfarande. Ingenting är underhållet och ändrat sedan jag kaklade köket och lade golvet. Jag satte upp tapeterna i slutet av 70-talet och den familj Bosse Hillman skaffade sig sedan har inte gjort ett dugg. Det lilla hus vi byggde först på tomten är i stort sett förstört. Inte underhållet, går att gå in i det, för handtaget till dörren är trasigt, taket är nästan helt övervuxet med mossa och miniverandan är farlig för bräder är borta. Trappen upp till det stora huset har gått sönder och gubben Hillman har försökt att fixa till den med sten istället, men gjort det så dåligt att det är en otäck trapp.

Hela den nedre delen av tomten är igenvuxen med stora träd. Där var det äng och blommor på 70-talet, men naturen ändrar om på egen hand om ingen annan gör det. Det låg en sorg och ett illamående över stället som inte kom från mig. Jag åkte dit för att se om det var något jag skulle vilja ha och väntade mig något av den ljushet som fanns där då. För detta var mitt och min äldste sons hem på 70-talet, men det var gubben Hillman som ägde det fast vi var gifta. 

Jag brydde mig inte särskilt för ägodelar har aldrig varit viktigare än människor för mig, men det hade varit trevligt att ha någonstans att bo då åtminstone när vi skildes. Det var fullständigt orättvist att jag inte ägde någonting. Som jag uppfattade Bosse Hillman nu så var han mycket ledsen över allt. Han kunde ha levt på ett bättre sätt. Bedrövelsen, saknaden och vemodet låg i dimmiga sjok över hans tidigare hus. Fast solen sken och det var varmt. Och det skick huset var i påminde om att han var likadan innan han gick bort. Nedgången. Han bröt benet och fick en blodpropp. Hittades död hemma i februari förra året. I går var det visning av huset på Värmdö och i vanliga fall brukar de som äger stället ha gjort i ordning det på något sätt, men inte här. Hans papper och annat går att gå in och ta om man vill. I det lilla huset. Jag såg dem, men rörde dem inte.

Varför tar inte människor vara på detta som finns kvar efter någon som har dött? Jag begriper det inte. Det är ett slags aktning att gå igenom vad de har lämnat efter sig och att ta hand om det. Att slänga en del efter ha skärskådat det, att städa och rensa och måla om en smula. Att fälla de stora träden som gör det mörkt. Det är en gärning av kärlek. Inte bara mot den som har dött utan gentemot de efterlevande själva. En akt av omsorg. Huset ser mycket bättre ut på bilderna mäklaren har tagit än i verkligheten. Men någon kanske tycker att det är värt drygt en miljon ändå, trots att det är en farlig tomt för barn med stora höjdskillnader. 

Vila nu i frid Bosse (Bo) Hillman! Hoppas du kan ordna saker och ting från himlen så att inte allt i ditt liv blev knas. Har hört talas om att det fungerar så ibland, vet inte om det är sant. Du är förlåten för att du var en sådan knäppskalle, men inte för girigheten. Du borde ha gett mig tomten innan du dog. Det hade varit rättvist både mot huset och oss andra. Då hade det sett helt annorlunda ut. Men ha det bra trots allt och om du inte har sett ljuset så visar jag det för dig nu. Gå mot det!

2.5.2014
Tomten och husen gick för 1 540 000 efter budgivning mellan sju köpare. Säljarna ville ha kring 1,2 för det och fick några hundratusen till. Det kostade ungefär 100 000 allt som allt. Tomten köptes 1974 och husen byggdes åren efter av oss.
24.6.2015
Var nyss tillbaka till 70-talet och Ormbunksvägen 6. Det såg nästan likadant ut, men lite hade de gjort sedan förra året. Installerat toa i min äldste sons sovrum och byggt en utedusch på tomten. Det kändes bättre än förra gången jag var där, ingen sorgsenhet. Tomten och husen mådde bättre. Lås på boden nere på tomten och en ny trappa fanns där. Nedan kan ni se bilderna jag tog. Ofta blir de suddiga när jag knäpper, men nu blev alla bra. Det har varit ett förfärligt regnande så det var mörkt, men annars var känslan ljusare än förra gången. Ingen var hemma annars hade jag pratat med de, som nu äger det. Bosse var knäpp för han ringde till mig sista gången vi hördes och berättade att han hade smugit omkring och kikat på det hus där jag nu bor. Varför knackade du inte på, frågade jag förstås. Nä han hade parkerat bilen längre bort och smugit sig hit. Det berättade han. Han ville bara säga att han hade koll på mig. Knäppisen! Vila i frid Bosse! 
30.6.2015
Innan vi skildes fick vi erbjudande om ett barn från Colombia av Adoptionscentrum. Jag blev bara ledsen när de ringde för jag hade redan bestämt mig för att skiljas, men Bosse tyckte att han skulle ge mig pengar så kunde vi åka och hämta barnet. Jag tyckte att det var ett förfärligt förslag. Han hade försökt att hindra min äldste son att träffa sin pappa. Han ville ha makten också över mitt barn. Men nu ville han således köpa ett nytt barn. Jag gick inte med på det. Det var totalt emot allt jag stod för. Men han träffade en ny fru, som gick med på detta och därför har han nu två söner, som har ärvt varsin miljon efter honom. Är det dem väl unnat? Jag vet faktiskt inte. Hur ska jag kunna bedöma detta? Fortfarande känns det orättvist att jag som hade en trea i stan innan vi flyttade ihop, inte ens hade någonstans att bo när vi skildes. Dock har jag kompenserats för allt detta rent materiellt nu till slut. Eller jag är tillbaka på ruta ett eftersom min mamma höll på att bygga hus på landet när hon dog 1968. Och landet var Värmdö. Jag har jobbat hårt för att skaffa mig och min nya familj kompensation. Kanske är det trots allt universums rättvisa, som har skipats. Eller inte. Jag kan som sagt inte bedöma detta. Fru nummer två skilde sig också från honom.

Här ser ni en bild från 1977 med den tidens trappa i bakgrunden.
Jag i mitten på bilden min pappa har tagit.

Sommaren 1975 då vi hade byggt boden där vi bodde.
Stenarna har jag lagt.
Björkarna som finns där planterade jag då.
Var gammal ängsmark. 
Jag i dörröpppningen i egyptisk stil.

Här är gravstenen där min exman ligger: