Ja den tesen drev Jonas Thente i DN för sex dagar sedan. Han har fått på huden sedan dess. I hans värld var de bortsorterade mest kränkta vita män. Men det stämmer förstås inte. De kränkta finns överallt i alla världar. Och är av alla kön. Jag skrev till honom och fick svar: han sade att jag inte gjorde "någon ansats att förklara hur problemet uppkommit" medan han försökte "göra en ansats att bena upp varför de är som de är".
Det är lätt att se att vänstereliten inte har varit bra för det här landet. Men att skylla näthatet helt självpiskande på de som jobbar på kulturen på DN eller andra i branschen är en smula övermaga. Själv blir jag oftast utsatt från avundsjuka, fega och småaktiga som jag skrev till honom. De kan befinna sig var som helst i samhället.
Jag skrev tillbaka till honom att jag nog inte kunde förklara problemet med näthatet och dess uppkomst. För jag kunde inte se in i andra människor på så vis. Särskilt inte när de är anonyma och för att jag knappt begriper mig själv eller till exempel min bror, som är helt annorlunda än jag, trots uppväxt på samma ställe i samma familj. Men rent allmänt kan man väl säga att det är olika delar av en människa som reagerar. De delar som inte är så utvecklade hatar.
De mer samvetsömma skriver långa utgjutelser över sig själva och sina tillkortakommanden medan de narcissistiska och psykopaterna tar för sig även om det kostar fängelsevistelser ibland. Ska man leva så ska man. Man är som man är även i näthatet. Men det är naturligtvis inte hela människan som står framför oss i detta hat. Det har Trolljägarna visat gång på gång när dessa hatare chockade står framför Robert Aschberg. De har aldrig trott att de skulle avslöjas.
Vad som visas upp i näthat är en ful och smutsig del av människor, som de annars döljer, för ingen skulle vilja bli vän med någon så elak och trist människa. Men inuti oss alla finns både ljus och mörker och vår personliga människodel av själen har också kontakt med den kollektiva där vi som personer går över till att bli del av de grupper vi tillhör: släkten, vänner, jobbarkompisar, kommunens invånare, landet där vi bor. Jag har tidigare skrivit om memer, som är en själslig smitta, som kan gå runt i världen. Precis som bakterier eller virus.
Sakine Madon säger i Expressen att det självklart finns en klassmotsättning mellan journalister och läsare. Att yrket är betraktat som elitistiskt och att det är ett sätt att få makt gör att de som skriver ska slås ned av näthatarna. Det är en märklig utveckling. Att ha ordet i sin makt betyder således att man får utstå en del. Det ingår.
En gång skolades vi alla in i att uppföra oss ordentligt. Av överheten. Men den tiden är sedan länge förbi. Det hänger numera på oss som individer vad vi släpper in i världen. Vi bestämmer enligt den grad av mognad vi besitter. Varför näthatarna är som de är handlar om att vi människor är sådana: innehåller allt från svartaste djävulusiska mörker till heligaste klaraste ljus. Vi väljer vilket som ska uttryckas och skapar världen som den framträder.
Det är lätt att se att vänstereliten inte har varit bra för det här landet. Men att skylla näthatet helt självpiskande på de som jobbar på kulturen på DN eller andra i branschen är en smula övermaga. Själv blir jag oftast utsatt från avundsjuka, fega och småaktiga som jag skrev till honom. De kan befinna sig var som helst i samhället.
Jag skrev tillbaka till honom att jag nog inte kunde förklara problemet med näthatet och dess uppkomst. För jag kunde inte se in i andra människor på så vis. Särskilt inte när de är anonyma och för att jag knappt begriper mig själv eller till exempel min bror, som är helt annorlunda än jag, trots uppväxt på samma ställe i samma familj. Men rent allmänt kan man väl säga att det är olika delar av en människa som reagerar. De delar som inte är så utvecklade hatar.
De mer samvetsömma skriver långa utgjutelser över sig själva och sina tillkortakommanden medan de narcissistiska och psykopaterna tar för sig även om det kostar fängelsevistelser ibland. Ska man leva så ska man. Man är som man är även i näthatet. Men det är naturligtvis inte hela människan som står framför oss i detta hat. Det har Trolljägarna visat gång på gång när dessa hatare chockade står framför Robert Aschberg. De har aldrig trott att de skulle avslöjas.
 |
| Våra sagor berättar om det som finns i människor. John Bauer illustrerade |
Sakine Madon säger i Expressen att det självklart finns en klassmotsättning mellan journalister och läsare. Att yrket är betraktat som elitistiskt och att det är ett sätt att få makt gör att de som skriver ska slås ned av näthatarna. Det är en märklig utveckling. Att ha ordet i sin makt betyder således att man får utstå en del. Det ingår.
En gång skolades vi alla in i att uppföra oss ordentligt. Av överheten. Men den tiden är sedan länge förbi. Det hänger numera på oss som individer vad vi släpper in i världen. Vi bestämmer enligt den grad av mognad vi besitter. Varför näthatarna är som de är handlar om att vi människor är sådana: innehåller allt från svartaste djävulusiska mörker till heligaste klaraste ljus. Vi väljer vilket som ska uttryckas och skapar världen som den framträder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar