Unga kvinnor mår dåligt

Ja det tycker jag är förskräckligt. Att en tredjedel av unga kvinnor mår illa. De mår så dåligt de stackarna för att de inte är integrerade i samhället, har en självklar plats vilket männen har enligt denna forskare Ulla Danielsson. Tyvärr har utvecklingen gått bakåt. Kvinnorna måste vara lika duktiga som männen och slå dem på arbetsmarknaden. Varför då?

Själv begriper jag inte den där kampen. Varför ska det vara en kamp mellan könen? För min egen del har det alltid varit kvinnorna som har tyckt att jag ska tryckas dit och bekämpas. Inte männen.

När jag var sjukskriven för depression i början av 2000-talet så skyllde jag inte på mig själv. För i stort sett hela livet hade jag fått belöningar för den jag var. Så jag begrep att det var samhället som hade förändrats. Omständigheterna runt omkring mig. Inte jag. Men det blev jag förstås också deprimerad över.

Jag gick igenom en dagslång undersökning där min läkare frågade ut mig enligt ett formulär där jag fick svara på allt om min privatperson och också han uttryckte när denna intervju var över att det var samhället det var fel på inte mig. Nä det visste jag redan.

Av alla kvinnor mellan 16-85 år så oroar sig en fjärdedel och de har också ängslan och ångest. Ja där kan jag ingå. Ibland har jag svårt att sova, vaknar mitt i natten och börjar grubbla. Men då är det alltid över vad andra kvinnor har gjort eller gör mot mig. 

Så där har det fungerat livet igenom för mig. Jag kanske är det stora undantaget? Eller också är det något med min person som gör att män har jag inga stora problem med. Men kvinnor. Kan bero av att min mamma dog hux flux när hon var 43 år. Kanske. Och att jag alltid har sett det som att det är jag själv som får fixa saker och ting.

Ulla Danielsson är forskare vid Umeå universitet och har tagit fram detta. Kan det bero av att hon var inriktad på att få de resultaten? För faktum är fortfarande att män råkar mest illa ut i arbetsplatsolyckor, lever kortare än kvinnor särskilt i Norrbotten, tar livet av sig mer än kvinnor och råkar ut för mer våld än kvinnor i sina liv. Men de står tydligen ut med allt för de är integrerade i samhället. De oroar sig inte så mycket över detta. De har självklara platser och då gör det inte så mycket att de skadas eller dör?

Eller är det så att kvinnor oroar sig över sina män? Över sin familj mer än män gör? Och att kvinnor har ansvaret också för att männen mår bra? Och de eventuella pojkarna i familjen? Det kan ju göra en kvinna gråhårig i förtid kanske. Gör som jag brukar säga till mina väninnor: var snälla mot er! Ta hand om er och gå inte på det där snacket om konkurrens mellan könen. Vi behöver samarbeta!